Sköldkörtelcancer

Vad är sköldkörtelcancer?

Cancer i sköldkörtlen eller tyreoideacancer är ett tillstånd som uppstår och påvekrar sköldkörtelns celler. Sköldkörteln är en liten hormonproducerande körtel som sitter på framsidan av halsen och har en viktig funktion i regleringen av kroppens ämnesomsättning. Sjukdomen är ganska ovanlig och det finns flera olika former av sköldkörtelcancer som skiljer sig åt när det gäller utveckling, behandling och inte minst prognos.

En knöl eller svullnad på halsen är ett av de vanligaste tecknen som leder till att sköldkörteln undersöks. Att upptäcka en knöl, svullnad eller cysta innebär dock inte att man har cancer. Knölar och andra förändringar i sköldkörteln är vanligt förekommande och merparten är godartade. Det går samtidigt inte att avgöra orsaken enbart genom att känna på en knöl vilket är anledningen till att en nytillkommen eller växande förändring bör bedömas inom sjukvården. En vanlig undersökningsmetod är ultraljud av sköldkörteln alternativt MR eller CT.

De vanligaste formerna är papillär och follikulär sköldkörtelcancer. De utvecklas ofta långsamt och har generellt en mycket god prognos. Det finns också mer ovanliga former, såsom medullär och anaplastisk sköldkörtelcancer, som skiljer sig från de vanligare formerna och kan kräva annan behandling. Vid misstanke om sköldkörtelcancer görs vanligtvis en klinisk undersökning tillsammans med ultraljud av sköldkörteln. Om en knöl har egenskaper som behöver undersökas närmare kan ett cellprov tas med en tunn nål. Blodprover används också för att bedöma sköldkörtelns funktion, men vanliga sköldkörtelprover kan inte i sig avgöra om en knöl är cancer.

Förutsatt att sköldkörtelcancer konstateras beror behandlingen på vilken typ av cancer det är, tumörens storlek och om sjukdomen har spridit sig. Operation är en central behandling för många former av sköldkörtelcancer och kan ibland kompletteras med exempelvis radioaktivt jod. För de vanligaste typerna är möjligheterna till framgångsrik behandling mycket goda.

Symtom på sköldkörtelcancer

Sköldkörtelcancer kan ge få eller inga symtom i ett tidigt skede. Hos många upptäcks sjukdomen efter att man själv, en läkare eller tandläkare har noterat en knöl eller svullnad på halsen. Det vanligaste symtomet är en nytillkommen knöl i sköldkörteln, ofta på halsens framsida. Knölen gör vanligtvis inte ont. En knöl i sköldkörteln är i de flesta fall inte cancer. Godartade knölar, cystor och struma är betydligt vanligare. Det är framför allt förändringar som är nytillkomna, växer eller kombineras med andra symtom som behöver bedömas närmare.

Symtom som kan förekomma vid sköldkörtelcancer är:

• En nytillkommen knöl eller svullnad på halsen.
• En knöl som ökar i storlek över tid.
• Förstorade eller hårda lymfkörtlar på halsen.
• Heshet eller en förändrad röst som inte går över.
• Tryck eller obehag i halsen.
• Svårigheter eller smärta vid sväljning.
• En känsla av att något sitter i vägen i halsen.
• I mer ovanliga fall andningsbesvär.

Heshet eller sväljningsbesvär kan uppstå om en tumör påverkar strukturer nära sköldkörteln eller vid påvekran på luft och matstrupe. Notera att sådana symtom har väldigt många andra godartade och betydligt vanligare orsaker än cancer.

Sköldkörtelcancer påverkar inte heller alltid produktionen av sköldkörtelhormon. Det innebär att man kan ha normala värden på exempelvis TSH och T4 trots att det finns en förändring i sköldkörteln. Symtom som trötthet, viktförändringar, hjärtklappning eller frusenhet är därför inte typiska tecken på sköldkörtelcancer i sig, utan är oftare kopplade till förändrad sköldkörtelfunktion av andra orsaker. Om du upptäcker en ny knöl på halsen eller märker att en befintlig knöl växer bör du kontakta sjukvården för en bedömning. Det betyder inte att symtomen beror på cancer, men det är viktigt att ta reda på orsaken.

Knöl i sköldkörteln är oftast inte cancer

Att upptäcka en knöl i eller omkring sköldkörteln kan skapa oro men de allra flesta knölar är inte elakartade. En knöl kan exempelvis bero på en godartad sköldkörtelknöl cysta eller struma. Det går däremot inte att avgöra orsaken enbart genom att känna på knölen. En nytillkommen eller växande knöl på halsen bör därför bedömas inom sjukvården.

Olika typer av sköldkörtelcancer

Cancer i sköldkörteln kan delas in i flera olika typer beroende på vilka celler i sköldkörteln som cancern har utvecklats från och hur tumörcellerna ser ut. De olika cancerformerna skiljer sig åt när det gäller hur snabbt de växer, hur de brukar sprida sig och vilken behandling som är mest lämplig. De fyra huvudsakliga tillstånden är papillär, follikulär, medullär och anaplastisk sköldkörtelcancer. Papillär och follikulär cancer är så kallade differentierade sköldkörtelcancerformer. De liknar fortfarande normala sköldkörtelceller i flera avseenden och kan ofta behålla förmågan att ta upp jod vilket har betydelse för behandlingen. Medullär och anaplastisk sköldkörtelcancer har ett annat biologiskt beteende och behandlas delvis på andra sätt.

Papillär sköldkörtelcancer

Papillär sköldkörtelcancer är den vanligaste formen och uppstår i sköldkörtelns follikelceller som normalt deltar i produktionen av sköldkörtelhormon. Tumören växer vanligtvis långsamt och har generellt en god prognos. Papillär cancer kan dock sprida sig till närliggande lymfkörtlar på halsen. Att cancerceller påträffas i lymfkörtlar behöver däremot inte innebära samma prognosförsämring som vid många andra cancerformer,särskilt hos yngre personer. Behandlingen består ofta av operation där delar av eller hela sköldkörteln avlägsnas. I vissa fall kompletteras behandlingen med radioaktivt jod.

Follikulär sköldkörtelcancer

Follikulär sköldkörtelcancer utvecklas också från sköldkörtelns follikelceller och tillhör, liksom papillär cancer de differentierade cancerformerna. Den är mindre vanlig än papillär sköldkörtelcancer och har i många fall också en god prognos. En viktig skillnad är hur sjukdomen tenderar att sprida sig. Follikulär cancer sprider sig mer sällan till lymfkörtlar och kan i stället växa in i blodkärl. Om sjukdomen sprider sig utanför sköldkörteln kan metastaser därav uppstå i lungor eller skelett. Operation är den huvudsakliga behandlingen och radioaktivt jod kan användas i vissa fall eftersom tumörcellerna ofta har förmåga att ta upp jod.

Medullär sköldkörtelcancer

Medullär sköldkörtelcancer skiljer sig från de papillär och follikulära formerna genom att den utvecklas från sköldkörtelns C-celler, även kallade parafollikulära celler. Dessa celler producerar hormonet kalcitonin, som är involverat i kroppens reglering av kalcium. Förhöjda nivåer av kalcitonin i blodet kan därför vara en viktig markör vid diagnostik och uppföljning av medullär sköldkörtelcancer. Tumören kan sprida sig till lymfkörtlar och senare även till andra organ.

De flesta fall uppstår utan känd ärftlig orsak, men en del är kopplade till ärftliga förändringar i RET-genen och kan ingå i det ärftliga syndromet MEN2. Därför kan genetisk utredning bli aktuell när medullär sköldkörtelcancer diagnostiseras. Behandlingen består huvudsakligen av kirurgi. Till skillnad från papillär och follikulär cancer har radioaktivt jod ingen effekt på den medullära formen eftersom C-cellerna inte tar upp jod på samma sätt.

Anaplastisk sköldkörtelcancer

Anaplastisk sköldkörtelcancer är en mycket ovanlig men aggressiv form av sköldkörtelcancer. Tumörcellerna är kraftigt förändrade och har förlorat många av de egenskaper som normala sköldkörtelceller har. Sjukdomen förekommer framför allt hos äldre personer och kan växa snabbt. Eftersom sköldkörteln är belägen nära luftstrupen, matstrupen och nerver på halsen kan en snabbt växande tumör orsaka symtom som en tydligt tilltagande knöl, heshet, sväljningssvårigheter och eller andningsbesvär. Anaplastisk sköldkörtelcancer kan även tidigt växa in i omkringliggande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Behandlingen behöver därav planeras individuellt och kan bestå av en kombination av kirurgi, strålbehandling samt läkemedelsbehandling. Prognosen vid Anaplastisk sköldkörtelcancer är sämre än vid de vanligare differentierade formerna av sköldkörtelcancer.

Vad orsakar sköldkörtelcancer?

I de flesta fall går det inte att identifiera någon enskild orsak till att sköldkörtelcancer utvecklas. Cancer uppstår när genetiska förändringar gör att celler börjar växa och dela sig på ett okontrollerat sätt. Kända faktorer som kan öka risken inkluderar tidigare exponering för joniserande strålning mot halsområdet framför allt under barndomen. Vid vissa ovanliga former kan ärftliga genetiska förändringar ha en inverkan.

Hur upptäcker och utreder man sköldkörtelcancer?

Vid en knöl eller annan misstänkt förändring på halsen börjar utredningen vanligtvis med att en läkare undersöker halsen och sköldkörteln utifrån läkarens beslut kan vidare utredningen omfatta:

• Ultraljud av sköldkörteln.
• Cellprov med tunn nål.
• Blodprover för att kontrollera sköldkörtelns funktion .
• Ytterligare bilddiagnostik vid behov .

Ultraljud är en central undersökning eftersom läkaren kan bedöma en knöls storlek, struktur och andra egenskaper. Om förändringen behöver undersökas ytterligare kan ett cellprov tas med en tunn nål och analyseras i mikroskop.

Kan vanliga sköldkörtel prover upptäcka sköldkörtelcancer?

Vanliga sköldkörtelprover som TSH, T4 och T3 används för att bedöma hur sköldkörteln fungerar, men normala sköldkörtelvärden utesluter inte sköldkörtelcancer. Blodprover kan därför vara en del av utredningen, men vid misstanke om en tumör är framför allt ultraljud och vid behov cellprov viktiga för att bedöma förändringen.

Hur vanligt är sköldkörtelcancer?

Sköldkörtelcancer är en relativt ovanlig cancerform. I Sverige diagnostiseras ungefär 600 personer varje år, vilket innebär att sjukdomen är betydligt mindre vanlig än många andra cancerformer. Samtidigt är godartade knölar och andra förändringar i sköldkörteln mycket vanliga, och endast en mindre andel av alla knölar visar sig vara cancer. Sjukdomen är ungefär dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män. Den kan förekomma i alla åldrar, men medianåldern vid diagnos ligger omkring 55 år. Till skillnad från många andra cancerformer är det därför inte ovanligt att sköldkörtelcancer diagnostiseras redan i 40–60-årsåldern.

Antalet personer som diagnostiseras med sköldkörtelcancer har ökat under de senaste årtiondena. En del av ökningen tros bero på att ultraljud och annan bilddiagnostik gör att små tumörer upptäcks oftare än tidigare, även när de inte har orsakat några tydliga symtom. Prognosen är överlag mycket god särskilt för de vanligaste formerna papillär och follikulär sköldkörtelcancer. Mer än nio av tio personer med sköldkörtelcancer lever minst fem år efter diagnosen, även om prognosen varierar beroende på bland annat tumörtyp, ålder, sjukdomens stadium och om cancern har spridit sig.

Hur behandlas sköldkörtelcancer?

Operation är den vanligaste behandlingen och innebär att hela eller delar av sköldkörteln tas bort. För vissa patienter används därefter behandling med radioaktivt jod för att eliminera kvarvarande sköldkörtelceller. Efter att hela sköldkörteln har opererats bort behöver patienten behandling med sköldkörtelhormon, vanligtvis levotyroxin, för att ersätta de hormoner som kroppen inte längre kan producera själv.

Sök vård vid misstanke om förändringar i sköldkörteln

Kontakta alltid sjukvården om du upptäcker en nytillkommen knöl på halsen eller om en befintlig knöl börjar växa. Du bör även söka vård vid långvarig oförklarad heshet, ihållande tryckkänsla i halsen, svårigheter att svälja eller förstorade lymfkörtlar på halsen. Sådana symtom orsakas betydligt oftare av andra tillstånd men det är viktigt att låta en läkare bedöma orsaken.