Snabbversion
Vad är bukspottkörtelcancer?
Bukspottkörtelcancer som även benäms som pankreascancer innebär att en elakartad tumör har utvecklats i bukspottkörteln (pankreas). Bukspottkörteln ligger bakom magsäcken och har två viktiga funktioner: den producerar matsmältningsenzymer som hjälper kroppen att bryta ner maten och hormoner, bland annat insulin, som reglerar blodsockret. Den vanligaste formen av pankreascancer är duktalt adenocarcinom, som utgår från de celler som bekläder bukspottkörtelns gångsystem. Sjukdomen kan vara svår att upptäcka tidigt eftersom den ofta inte ger några tydliga symtom i början. När symtom väl uppstår kan de vara diffusa och likna betydligt vanligare besvär från mage, gallvägar eller rygg.
Bukspottkörtelcancer är en allvarlig cancerform och har ofta hunnit växa lokalt eller sprida sig när diagnosen ställs. Möjligheten till botande behandling är störst när tumören kan upptäckas och opereras innan sjukdomen har spridit sig.
Orsaker och riskfaktorer för pankreascancer
Det går oftast inte att säga varför en enskild person utvecklar bukspottkörtelcancer. Flera faktorer är däremot förknippade med en ökad risk:
- Rökning – en av de viktigaste påverkbara riskfaktorerna för bukspottkörtelcancer.
- Stigande ålder – sjukdomen är betydligt vanligare hos äldre personer.
- Ärftlighet – vissa ärftliga genförändringar, exempelvis BRCA2 och CDKN2A, kan öka risken. Risken kan också vara högre i familjer där flera nära släktingar har haft pankreascancer.
- Kronisk pankreatit – långvarig inflammation i bukspottkörteln är förknippad med ökad risk.
- Övervikt och obesitas – är associerat med en ökad risk för bukspottkörtelcancer.
- Diabetes – långvarig diabetes är förknippad med ökad risk, samtidigt som nydebuterad diabetes i vissa fall kan vara ett tidigt tecken på sjukdom i bukspottkörteln.
- Hög alkoholkonsumtion – är förknippad med ökad risk och kan dessutom bidra till pankreatit, som i sig är en riskfaktor.
Att ha en eller flera riskfaktorer innebär inte att man kommer att utveckla bukspottkörtelcancer. Sjukdomen förekommer även hos personer utan kända riskfaktorer.
Vanliga symtom vid bukspottkörtelcancer
Bukspottkörtelcancer ger ofta inga tydliga symtom tidigt i sjukdomsförloppet. När symtom uppstår påverkas de bland annat av var i bukspottkörteln tumören sitter och om den påverkar gallvägar, nerver eller andra närliggande strukturer.
Vanliga symtom och tecken kan vara:
- smärta eller obehag högt upp i magen som kan stråla mot ryggen.
- Gulsot (ikterus) med gul hud eller gula ögonvitor.
- mörk urin och ljus eller gråaktig avföring.
- klåda, särskilt i samband med gulsot.
- ofrivillig viktnedgång.
- minskad aptit.
- illamående eller obehag från magen.
- förändrade avföringsvanor eller fettrik avföring.
- nydebuterad eller försämrad diabetes.
- trötthet och allmän sjukdomskänsla.
De flesta av dessa symtom beror betydligt oftare på andra tillstånd än pankreascancer. Ihållande eller nytillkomna symtom utan tydlig förklaring bör däremot bedömas av vården.
Gulsot kan vara ett tidigt tecken
Om tumören sitter i bukspottkörtelns huvud kan den trycka på eller blockera den gemensamma gallgången. Gallan kan då inte transporteras normalt till tarmen och bilirubin ansamlas i blodet. Det kan leda till gulaktig hud och gula ögonvitor, mörk urin, ljus avföring och uttalad klåda. Gulsot kan därför ibland vara ett av de första tydliga tecknen på en tumör i bukspottkörtelns huvud. Gulsot har dock många andra och betydligt vanligare orsaker, exempelvis gallsten.
Hur känns smärtan vid bukspottkörtelcancer?
Smärta vid pankreascancer kan upplevas som molande eller dov värk högt upp i magen. Smärtan kan stråla bakåt mot ryggen och hos vissa personer bli mer påtaglig när man ligger ner. Smärtans karaktär varierar och det finns ingen specifik typ av buk- eller ryggsmärta som ensam kan visa att orsaken är bukspottkörtelcancer. Långvarig nytillkommen smärta i övre delen av magen eller ryggen, särskilt tillsammans med ofrivillig viktnedgång eller andra nytillkomna symtom, bör bedömas medicinskt.
Nydebuterad diabetes och pankreascancer
Bukspottkörteln producerar insulin och har därför en central roll i regleringen av blodsockret. Pankreascancer kan i vissa fall påverka blodsockerregleringen och bidra till att diabetes utvecklas eller att en tidigare stabil diabetes plötsligt blir svårare att kontrollera. Nydebuterad diabetes är mycket vanligt och beror i de allra flesta fall inte på cancer. Om diabetes däremot uppkommer oväntat, särskilt hos en äldre person och tillsammans med exempelvis ofrivillig viktnedgång, minskad aptit eller buksmärta, kan det finnas anledning till vidare medicinsk bedömning.
Hur diagnostiseras bukspottkörtelcancer?
Utredningen vid misstänkt bukspottkörtelcancer syftar till att avgöra om det finns en tumör, var den sitter, hur stor den är, om den har vuxit in i närliggande strukturer och om sjukdomen har spridit sig. Diagnosen baseras framför allt på bilddiagnostik och kompletteras med blodprover och, när det behövs, vävnadsprov.
Datortomografi (DT)
Datortomografi av bukspottkörteln och buken är en central undersökning vid misstanke om pankreascancer. Undersökningen kan visa en tumör och används för att bedöma dess storlek, läge, relation till omgivande blodkärl och eventuell spridning till exempelvis lever eller lymfkörtlar.
Ultraljud
Ultraljud av bukspottkörteln kan användas i utredningen, särskilt vid gulsot. Ultraljud kan bland annat visa om gallvägarna är vidgade eller om något hindrar gallan från att rinna normalt. Bukspottkörteln kan dock vara svår att avbilda fullständigt med vanligt ultraljud, vilket gör att ytterligare bilddiagnostik ofta behövs.
MR av bukspottkörteln
MR av bukspottkörteln kan användas som komplement till datortomografi, exempelvis vid oklara fynd eller när bukspottkörtelns gångsystem, gallvägar och omgivande mjukdelar behöver bedömas mer detaljerat.
Endoskopiskt ultraljud och vävnadsprov
Endoskopiskt ultraljud, EUS, innebär att bukspottkörteln undersöks med ultraljud från magsäcken eller tolvfingertarmen via ett endoskop. Metoden ger detaljerade bilder och kan även användas för att styra en nål när vävnadsprov behöver tas. Ett vävnadsprov, biopsi, behövs ofta för att bekräfta diagnosen innan läkemedelsbehandling som cytostatika påbörjas. Vid en tumör som bedöms vara direkt operabel behövs däremot inte alltid ett vävnadsprov före operation.
Vilka blodprover används vid pankreascancer?
Det finns inget vanligt blodprov som ensamt kan diagnostisera eller utesluta bukspottkörtelcancer. Blodprover används istället som en del av den samlade utredningen.
Lever- och gallprover analyseras ofta eftersom en tumör i bukspottkörtelns huvud kan blockera gallgången och orsaka gallstas. Exempel på relevanta laboratorieprover kan vara bilirubin, ALP, GT och andra leverprover.
Tumörmarkören CA 19-9 kan vara förhöjd vid pankreascancer och används framför allt som stöd i utredning och vid uppföljning av diagnostiserad sjukdom. Ett förhöjt CA 19-9 kan även förekomma vid andra tillstånd, exempelvis gallstas och inflammation, och ett normalt värde utesluter inte bukspottkörtelcancer. CA 19-9 lämpar sig därför inte som ett fristående screeningprov för pankreascancer.
Blodprover som mäter bukspottkörtelns matsmältningsenzymer, exempelvis amylas och lipas, används främst vid misstanke om inflammation i bukspottkörteln, pankreatit. De har begränsat värde för att diagnostisera bukspottkörtelcancer.
När bör man söka vård?
Kontakta vården vid nytillkomna eller ihållande symtom som skulle kunna komma från bukspottkörteln, särskilt om flera symtom förekommer samtidigt.
Det är särskilt viktigt att söka vård vid nedan symtom och eller tillstånd:
- nytillkommen gulsot
- ofrivillig och oförklarad viktnedgång
- ihållande smärta högt upp i magen eller mot ryggen
- nydebuterad diabetes tillsammans med viktnedgång eller andra nytillkomna symtom
- tydligt försämrad aptit eller allmäntillstånd utan känd orsak
Om gula ögonvitor eller gul hud uppkommer tillsammans med feber och frossa bör vård sökas omgående, eftersom detta kan bero på en infektion i gallvägarna och kräva snabb behandling.
Behandling av bukspottkörtelcancer
Behandlingen beror på vilken typ av pankreascancer det rör sig om, tumörens läge och utbredning, om sjukdomen har spridit sig och personens allmäntillstånd. Förutsatt att tumören är möjlig att operera är kirurgi den behandling som kan ge möjlighet till bot. Operationen kombineras vanligtvis med cytostatika, och i vissa situationer kan cytostatika även ges före operation. Om sjukdomen inte går att operera kan cytostatika användas för att bromsa sjukdomsförloppet och lindra symtom. Strålbehandling kan användas i utvalda situationer. Behandlingen kan också behöva inriktas på konsekvenser av sjukdomen, exempelvis smärta, gallvägsstopp, försämrad matsmältning, viktnedgång och näringsbrist. Vissa personer kan behöva pankreasenzymer för att förbättra nedbrytningen och upptaget av näringsämnen.
Prognos vid pankreascancer
Bukspottkörtelcancer är en allvarlig sjukdom och prognosen påverkas framför allt av hur utbredd cancern är när den upptäcks och om tumören kan opereras. Även tumörtyp, ålder, andra sjukdomar och personens allmäntillstånd påverkar prognosen. Eftersom sjukdomen ofta ger få symtom tidigt har den hos många redan hunnit växa eller sprida sig när diagnosen ställs. Om tumören upptäcks i ett stadium där den kan opereras är möjligheterna till långvarig sjukdomskontroll och bot betydligt bättre än vid spridd sjukdom.
Prognosstatistik beskriver grupper av patienter och kan inte förutsäga hur sjukdomen kommer att utvecklas hos en enskild person.
