Blodanalys av S-17-OH-Progesteron
Hydroxiprogesteron (17-OH-progesteron eller 17-OHP) är ett steroidhormon som bildas främst i binjurarna och fungerar som ett viktigt förstadium i kroppens produktion av kortisol och androgener. Till skillnad från progesteron, som har en central roll i menstruationscykeln och graviditet, är 17-Hydroxiprogesteron framför allt en markör för binjurarnas hormonfunktion.
Hormonet ingår i den hormonella kedja som styr kroppens stressrespons, ämnesomsättning och hormonbalans. Ett blodprov som mäter 17-Hydroxiprogesteron ger värdefull information om hur effektivt binjurarna omvandlar hormonförstadier till kortisol och kan avslöja bakomliggande hormonella rubbningar.
17-Hydroxiprogesteronets roll i hormonsystemet
17-Hydroxiprogesteron bildas från progesteron och är ett mellansteg i syntesen av kortisol. Under normala förhållanden omvandlas hormonet snabbt vidare och återfinns endast i låga nivåer i blodet.
Om denna omvandling inte fungerar optimalt, exempelvis vid enzymbrist i binjurarna, ansamlas 17-Hydroxiprogesteron. Detta kan leda till minskad kortisolproduktion och samtidigt ökad bildning av androgener, vilket kan påverka både hormonbalans, fertilitet och allmänt välbefinnande.
Varför genomförs analys av S-17-OH-Progesteron?
Analys av 17-Hydroxiprogesteron används främst för att utreda binjurarnas hormonproduktion och upptäcka rubbningar i kortisolsyntesen. Testet är särskilt viktigt vid misstanke om kongenital adrenal hyperplasi (CAH), ett medfött tillstånd som påverkar binjurarnas enzymfunktion.
Blodprovet kan även genomföras vid utredning av hormonella besvär hos både kvinnor och män, särskilt när symtomen tyder på androgenöverskott eller binjurepåverkan.
Vanliga orsaker till att analysera 17-Hydroxiprogesteron är:
- misstanke om kongenital adrenal hyperplasi (klassisk eller mild form)
- utredning av akne, ökad kroppsbehåring eller hormonell obalans
- oregelbunden menstruation eller utebliven ägglossning
- fertilitetsutredning
- tidig pubertet hos barn
- uppföljning av känd binjuresjukdom
17-Hydroxiprogesteron vid hormonella obalanser
Förhöjda nivåer av 17-Hydroxiprogesteron kan tyda på att binjurarna inte producerar tillräckligt med kortisol. När kortisolnivåerna sjunker försöker kroppen kompensera genom att öka hormonproduktionen, vilket leder till ansamling av hormonförstadier och ökad androgenproduktion.
Detta kan ge symtom som akne, ökad kropps- eller ansiktsbehåring, oregelbunden mens, fertilitetsproblem och i vissa fall trötthet och nedsatt stresstolerans. Vid milda former av CAH kan symtomen vara diskreta och utvecklas långsamt över tid, vilket gör blodanalys extra viktig för korrekt diagnos.
Hur går testet till?
17-Hydroxiprogesteron mäts genom ett blodprov. Eftersom hormonet påverkas av dygnsrytm och hormonella variationer rekommenderas provtagning på morgonen, oftast före klockan 08.
Hos menstruerande kvinnor tas provet vanligtvis under tidig follikelfas, oftast dag 3–5 i menstruationscykeln, för att undvika naturliga hormonvariationer som kan påverka resultatet. Vid misstanke om mild kongenital adrenal hyperplasi kan analysen kompletteras med ett ACTH-stimuleringstest för att tydligare bedöma binjurarnas enzymfunktion.
Vad visar resultatet?
- Låga eller normala nivåer: Tyder oftast på normal kortisolsyntes och välfungerande binjurar.
- Förhöjda nivåer: Kan indikera enzymbrist i binjurarna, kongenital adrenal hyperplasi eller annan hormonell rubbning som leder till androgenöverskott.
Resultatet tolkas alltid i relation till ålder, kön, cykeldag, symtom och andra hormonprover såsom kortisol och ACTH.
Varför ska du testa 17-Hydroxiprogesteron?
Blodprovet Progesteron, 17-OH- (S-) är ett viktigt verktyg vid utredning av hormonella obalanser som inte alltid fångas upp av mer vanliga könshormontester. Testet ger fördjupad information om binjurarnas funktion och kroppens förmåga att producera kortisol.
För dig som upplever symtom på hormonell obalans, fertilitetsproblem, oregelbunden mens eller tecken på androgenöverskott kan analys av 17-Hydroxiprogesteron vara ett avgörande steg för att förstå den bakomliggande orsaken och möjliggöra rätt medicinsk uppföljning.
