Snabbversion
Tendinos är en kronisk senskada som uppstår vid långvarig överbelastning utan tillräcklig återhämtning. Tillståndet innebär att senans struktur bryts ned och blir svagare, vilket leder till smärta och nedsatt funktion. Det drabbar ofta områden som hälsena, knä, armbåge och axel – särskilt vid repetitiva rörelser eller träning.
Vanliga symtom är belastningsrelaterad smärta, stelhet (särskilt på morgonen), ömhet och minskad styrka. Besvären utvecklas ofta gradvis och kan bli långvariga om de inte behandlas.
Diagnosen ställs kliniskt och kan vid behov kompletteras med ultraljud eller MR. Behandlingen bygger främst på anpassad belastning och träning, särskilt excentrisk styrketräning, för att stimulera läkning. Tidig åtgärd förbättrar prognosen och minskar risken för långvariga besvär.
Tendinos är ett kroniskt tillstånd i en sena som uppstår till följd av långvarig överbelastning utan tillräcklig återhämtning. Till skillnad från akut inflammation (tendinit) kännetecknas tendinos av degenerativa förändringar i senans struktur, där kollagenfibrerna bryts ned och ersätts av svagare vävnad. Detta leder till nedsatt hållfasthet och funktion i senan. Tillståndet är vanligt hos både idrottare och personer med repetitiva arbetsmoment, och drabbar ofta senor i axel, armbåge, höft, knä och häl (till exempel hälsenan).
Orsaker till tendinos
Tendinos utvecklas gradvis när en sena utsätts för upprepad belastning som överstiger dess förmåga att återhämta sig. Vanliga orsaker inkluderar ensidiga rörelser, plötslig ökning av träningsintensitet, felaktig teknik eller biomekaniska obalanser. Även ålder spelar en roll, då senans elasticitet och läkningsförmåga minskar över tid. Nedsatt blodcirkulation i senan bidrar också till att skadan blir långvarig.
Symtom på tendinos
Symtomen vid tendinos utvecklas ofta långsamt och kan kvarstå under lång tid. Smärtan är vanligtvis belastningsrelaterad och kan initialt minska vid aktivitet men återkomma efteråt eller vid vila.
- Lokal smärta vid belastning.
- Ömhet över den drabbade senan.
- Stelhet, särskilt efter vila eller på morgonen.
- Nedsatt styrka och funktion i området.
- Ibland en förtjockning av senan.
Tendinos förekommer oftast i senor som utsätts för upprepad belastning under längre tid. Vanliga områden som drabbas är hälsenan (Achillessenan), knäsenan (patellarsenan), armbågen (så kallad tennis- eller golfarmbåge) samt rotatorkuffens senor i axeln. Även höftens senfästen kan påverkas, särskilt hos personer som går eller står mycket. Vilket område som drabbas beror ofta på individens aktivitetsnivå, belastningsmönster och eventuella biomekaniska faktorer.
Symtomen varierar beroende på vilken sena som är påverkad och hur långt tillståndet har utvecklats. I början kan besvären vara milda och övergående, men utan åtgärder kan de bli mer långvariga och påverka vardagen i större utsträckning.
Om du har tendinos kan du märka att smärtan smyger sig på vid upprepad belastning, till exempel vid träning eller arbete. Du kan uppleva att området känns stelt på morgonen och att det tar tid innan det "kommer igång". Efter aktivitet kan smärtan förvärras, och ibland kan även lättare rörelser orsaka obehag. Detta är ett tecken på att senan inte hinner återhämta sig mellan belastningstillfällena.
Undersökningar och diagnostik vid tendinos
Diagnosen tendinos ställs främst baserat på patientens symtom och en klinisk undersökning. Läkaren bedömer smärtans lokalisation, rörelseomfång och funktion i det drabbade området. I vissa fall kan bilddiagnostik användas för att bekräfta diagnosen eller utesluta andra tillstånd.
Vanliga undersökningar:
- Ultraljud av sena.
- Magnetkameraundersökning (MR).
- Klinisk funktionsbedömning.
Behandling av tendinos
Behandlingen av tendinos syftar till att stimulera läkning i senan och minska belastningen. Den viktigaste åtgärden är anpassad träning, särskilt excentrisk styrketräning som har visat god effekt på senans struktur och funktion. Vila från provocerande aktiviteter kan vara nödvändigt initialt, men total inaktivitet bör undvikas.
Smärtlindring kan uppnås med hjälp av fysioterapi, anpassad belastning och i vissa fall antiinflammatoriska läkemedel, även om dessa har begränsad effekt på själva degenerativa processen. I mer långvariga fall kan behandlingar som stötvågsbehandling eller injektioner övervägas. Kirurgi är ovanligt och används endast vid svåra, terapiresistenta besvär.