Hals

Halsens anatomi och funktion

Halsen är området mellan huvudet och bröstkorg och innehåller flera viktiga strukturer som bland annat behövs för andning, sväljning, röst, blodcirkulation och immunförsvar. Här finns bland annat svalg, struphuvud, luftstrupe, matstrupe, sköldkörtel, stora blodkärl, nerver, lymfkörtlar och muskler. Eftersom många strukturer ligger nära varandra kan symtom från halsen ha flera olika orsaker.

Anatomi och uppbyggnad

Halsen består av flera lager och anatomiska områden. Ytterst finns hud och underliggande muskler. Djupare i halsen ligger bland annat svalg, struphuvud, luftstrupe och matstrupe, tillsammans med blodkärl, nerver, lymfkörtlar och sköldkörteln.

Svalget, farynx, ligger bakom näs- och munhålan och fungerar som en gemensam passage för luft och föda. Struphuvudet, larynx, ligger längre ned och innehåller stämbanden. Därifrån fortsätter luftstrupen ned mot lungorna, medan matstrupen löper bakom luftstrupen mot magsäcken.

På båda sidor om halsen löper stora blodkärl, bland annat halspulsådrorna, karotisartärerna, och halsvenerna. Här finns även viktiga nerver, däribland vagusnerven. Sköldkörteln ligger framtill på halsen, framför och på sidorna av den övre delen av luftstrupen.

Halsens funktioner

Halsen fungerar som en förbindelse mellan huvudet och resten av kroppen. Luft passerar genom svalg och struphuvud vidare till luftstrupen och lungorna, medan mat och dryck förs genom svalget vidare till matstrupen.

Struphuvudet har också en central roll för rösten eftersom stämbanden finns där. Muskler i halsen hjälper till vid sväljning, tal och rörelser av huvud och nacke. Lymfkörtlar och halsmandlar ingår i immunförsvaret och kan reagera vid exempelvis infektioner.

Sköldkörteln producerar hormoner som bland annat påverkar kroppens ämnesomsättning. Hormonfunktionen bedöms framför allt med blodprover, medan bilddiagnostik används för att undersöka körtelns struktur. Vid nedsatt hormonproduktion kan till exempel hypotyreos förekomma, men tillståndet ger inte i sig typiskt lokal smärta i halsen.

Muskler och rörelser

Halsens muskler stabiliserar och rör huvudet och medverkar även vid sväljning och andning. En viktig muskel är sternocleidomastoideus, som löper längs sidan av halsen och hjälper till att vrida och böja huvudet. Även delar av trapeziusmuskeln bidrar till rörelse och stabilitet i området kring nacke och skuldror.

Muskelspänningar är en vanlig orsak till ömhet och stelhet i hals- och nackområdet. Långvarigt statiskt arbete, ensidig belastning eller stress kan bidra till spända muskler.

Vanliga besvär och förändringar i halsen

Besvär från halsen kan ha många olika orsaker beroende på vilken struktur som påverkas. Infektioner i svalg eller halsmandlar kan ge halsont, feber och smärta vid sväljning. Ett exempel är halsfluss, tonsillit, som kan orsakas av både virus och bakterier. Strupkatarr, laryngit, kan i stället ge heshet och irritation i struphuvudet.

Förstorade lymfkörtlar på halsen är vanligt vid infektioner i exempelvis luftvägar, hals eller munhåla och minskar ofta när infektionen går över.

Förändringar i sköldkörteln, exempelvis förstorad sköldkörtel, inflammation eller knölar, kan ge en synlig eller kännbar svullnad framtill på halsen. Sköldkörtelns hormonella funktion och dess struktur är två olika saker: hormonrubbningar bedöms främst med blodprover, medan exempelvis knölar och förstoring kan undersökas med ultraljud.

Knölar eller svullnader i halsen kan även utgå från exempelvis lymfkörtlar, spottkörtlar eller andra vävnader. En knöl som kvarstår eller växer kan därför behöva bedömas för att fastställa vilken struktur den kommer från.

Så kan halsen undersökas

Undersökningen anpassas efter symtomen och vilken del av halsen som behöver bedömas. En läkare kan inspektera mun och svalg, känna på lymfkörtlar och sköldkörtel och vid behov undersöka struphuvud och stämband med ett tunt endoskop.

Ultraljud används ofta för ytligt belägna strukturer som sköldkörteln, lymfkörtlar, spottkörtlar och vissa knölar på halsen. Undersökningen kan ge information om struktur, storlek och olika typer av förändringar och kan även användas för att vägleda nålprov.

CT/DT och MR kan användas när djupare delar av halsen behöver undersökas. CT/DT ger detaljerade tvärsnittsbilder och kan vara relevant vid exempelvis vissa infektioner, skador eller andra förändringar i halsen. MR ger detaljerade bilder av mjukdelar och kan användas när man behöver bedöma djupare mjukdelsstrukturer. Vilken metod som passar bäst beror på den medicinska frågeställningen. Vid behov kan MR av halsen vara en av undersökningsmetoderna.

Blodprover kan komplettera undersökningen vid exempelvis misstänkt infektion, inflammation eller förändrad sköldkörtelfunktion. I vissa fall behövs även cell- eller vävnadsprov för att fastställa orsaken till en förändring.

Relevanta symtom

• Halsont
• Svullna eller ömma lymfkörtlar
• Heshet
• Svårigheter eller smärta vid sväljning
• Knöl eller svullnad på halsen
• Tryck- eller klumpkänsla i halsen
• Ömhet eller spänningar i halsens muskler

Relaterade tillstånd och diagnoser

• Halsfluss (tonsillit)
• Strupkatarr (laryngit)
• Körtelfeber (mononukleos)
• Förstorade lymfkörtlar
• Sköldkörtelförstoring och sköldkörtelknölar
• Inflammation i sköldkörteln
• Spända halsmuskler