ALAT, Alaninaminotransferas, är ett enzym som främst finns inuti leverns celler men förekommer också i mindre mängder i njurarna, hjärtat och skelettmuskulaturen. ALAT spelar en central roll i kroppens aminosyrametabolism och energiproduktion genom att katalysera omvandlingen av aminosyror. När leverceller skadas eller dör, exempelvis vid en leversjukdom eller inflammation, kan ALAT läcka ut i blodet. Därför används ALAT ofta som en känslig markör för leverhälsa och potentiella leverskador.
Förhöjda koncentrationer av ALAT kan indikera leverskador eller inflammation, men eftersom enzymet också finns i andra vävnader kan det ibland spegla påverkan på andra organ.
Det är vanligt med en mild förhöjning av ALAT utan att det behöver innebära en allvarlig sjukdom. Tillfälliga stegringar kan uppstå på grund av:
- Läkemedel: Vissa läkemedel, inklusive paracetamol, statiner och antibiotika, kan påverka ALAT-nivåerna.
- Alkoholintag: Regelbundet eller överdrivet alkoholintag kan orsaka en ökning.
- Kost och övervikt: Personer med övervikt, särskilt vid fettlever (NAFLD), har ofta förhöjda ALAT-värden.
- Intensiv fysisk aktivitet: Hård träning kan temporärt öka ALAT-nivåerna.
Om ALAT är förhöjt under en längre period, särskilt i kombination med andra avvikande levervärden, kan det indikera:
- Leversjukdomar: såsom fettlever (NAFLD/NASH), hepatit (viral, autoimmun eller alkoholorsakad), skrumplever (cirros) eller läkemedelsinducerad leverskada.
- Infektioner: inklusive virusinfektioner som hepatit B eller C.
- Metabola tillstånd: såsom insulinresistens och metabola syndromet.
Vad är ett normalt ALAT-värde?
Normala referensintervall för ALAT varierar beroende på laboratoriet och analysmetoden, men ett vanligt intervall är:
- Kvinnor: 0,15–0,75 µkat/L
- Män: 0,15–1,1 µkat/L
Det är viktigt att tolkningen av ALAT-värden sker i relation till andra leverprover, sjukdomshistoria och eventuella symtom.
p-ALAT högt
Förhöjda nivåer av p-ALAT (plasmakoncentration av ALAT) tyder ofta på någon form av leverpåverkan, särskilt när värdet överskrider det övre referensintervallet. Höga ALAT-värden ses vanligtvis vid tillstånd där leverceller skadas och läcker ut enzymet i blodet, såsom vid fettlever (NAFLD), viral hepatit, autoimmun hepatit eller läkemedelsrelaterade leverskador. ALAT-värdet kan också stiga vid alkoholrelaterad leverskada, särskilt i kombination med förhöjt ASAT och GT. I vissa fall är ALAT bara lätt förhöjt, vilket kan ses vid övervikt eller insulinresistens utan att allvarlig leversjukdom föreligger. En långvarigt eller kraftigt förhöjd nivå bör dock alltid följas upp med vidare utredning och kompletterande leverprover.
p-ALAT lågt
Låga nivåer av p-ALAT har generellt sett ingen klinisk betydelse och indikerar normalt att levern inte är påverkad. Ett mycket lågt värde kan ibland ses hos personer med nedsatt muskelmassa, till exempel äldre eller undernärda individer, eftersom ALAT också förekommer i viss mängd i muskelvävnad. Det kan även förekomma hos patienter med avancerad leversvikt, där leverns kapacitet att producera enzymet är kraftigt nedsatt – men detta är ovanligt och ses i sena stadier av sjukdom. I de flesta fall betraktas ett lågt ALAT-värde som normalt och ofarligt.
Hur tolkas ALAT i relation till andra värden?
ALAT analyseras ofta tillsammans med andra levermarkörer för en mer omfattande bedömning:
- ALAT och ASAT: Om både ALAT och ASAT är förhöjda kan det indikera leversjukdom. Om ASAT är högre än ALAT kan det snarare tyda på alkoholrelaterad leverskada eller hjärt- eller muskelskador.
- ALAT och ALP (Alkaliskt fosfatas): ALP är mer kopplat till gallvägarna. En samtidig ökning av ALAT och ALP kan indikera gallstas eller gallgångssjukdom.
- ALAT och GT (Gamma-GT): GT används ofta för att bedöma alkoholpåverkan på levern. Förhöjt ALAT i kombination med GT kan stärka misstanken om alkoholinducerad leverskada.
Det är viktigt att testa ALAT om du misstänker leverpåverkan, särskilt om du har följande symtom:
- Gulaktig hud eller ögon (gulsot)
- Ihållande trötthet och svaghet
- Buksmärtor eller obehag i övre delen av buken
- Illamående eller aptitlöshet
- Mörkfärgad urin eller ljus avföring