Snabbversion
Sarkoidos är en inflammatorisk sjukdom där immunsystemet bildar små ansamlingar av inflammatoriska celler, dessa kallas granulom. Sjukdomen kan påverka flera olika organ, men oftast förekommer de i lungorna och lymfkörtlarna i bröstkorgen.
Besvären vid sarkoidos varierar mycket, vissa personer har inga symtom och får sin diagnos efter att ha gjort en lungröntgen av annan anledning. Medan andra får symtom som påverkar ork, vardag och fysisk aktivitet och därför söker hjälp.
Vanliga symtom vid sarkoidos
Vid sarkoidos som uppstår i lungorna kan symtomen utvecklas gradvis. Vanliga besvär är:
- långvarig torrhosta
- andfåddhet, särskilt vid ansträngning
- tryck eller obehag i bröstet
- ibland pipande eller väsande andning
- trötthet och nedsatt ork
- feber, nattliga svettningar eller viktnedgång
- värk i muskler eller leder
Trötthet är vanligt vid sarkoidos och kan ibland vara mycket uttalad, även när förändringarna på röntgen eller i prover är begränsade. Tröttheten kan kännas oproportionerlig i förhållande till aktivitetsnivån och blir inte alltid bättre av vila.
Sarkoidos i andra organ
Sarkoidos kan även påverka andra delar av kroppen. Några exempel på det är symtom på hudförändringar, ögonirritation eller synpåverkan, ledvärk, hjärtklappning och neurologiska symtom. Sådana symtom är mindre vanliga men de är viktiga att bedöma, eftersom att de kan tala för påverkan utanför lungorna.
Ett särskilt insjuknande är Löfgrens syndrom. Det är ett tillstånd som ofta ger feber, ömma rödlila knölar på underbenen, så kallat erytema nodosum, samt svullna eller smärtande fotleder. Förstorade lymfkörtlar i bröstkorgen är också vanligt förekommande. Löfgrens syndrom har ofta en god prognos.
Förändringar på lungröntgen
Vid sarkoidos kan lungröntgen eller datortomografi visa förstorade lymfkörtlar eller små knottriga förtätningar i lungvävnaden, ibland kallade nodulära förändringar. Sådana fynd kan bero på granulomatös inflammation, men kan också ha andra orsaker. Röntgenbilder behöver därför alltid bedömas tillsammans med symtom, undersökning och övriga provsvar.
Hur utreds sarkoidos?
Efter en samlad medicinsk bedömning kan man ställa en diagnos. Utredningen man gör kan omfatta frågor om symtom, läkarundersökning, lungröntgen eller datortomografi, lungfunktionsundersökning och blodprover.
I många fall behövs även ett vävnadsprov från exempelvis hud, lymfkörtel eller lunga. Provet kan visa granulom och hjälper vården att utesluta andra tillstånd, till exempel infektioner eller sjukdomar som kan ge liknande förändringar.
Hur länge varar sarkoidos?
Tillståndet går, för många, tillbaka av sig själv inom månader till några år, särskilt vid Löfgrens syndrom. Hos andra blir sjukdomen mer långvarig och kan variera mellan perioder med mer och mindre aktivitet.
Den kan även komma i skov vilket kan innebära att hosta, andfåddhet, trötthet, feber, hudbesvär eller ledvärk ökar. Regelbunden uppföljning är viktig för att följa symtom, lungfunktion och eventuell påverkan på andra organ.
Hur bedöms och behandlas sarkoidos?
Sarkoidos bedöms inte med ett enskilt provvärde. Läkaren väger i stället samman vilka organ som är påverkade, hur aktiva inflammationsförändringarna verkar vara och hur sjukdomen påverkar din funktion i vardagen.
Vid sarkoidos i lungorna bedöms bland annat symtom, lungfunktion, syresättning och röntgenförändringar. Behandling behövs inte alltid, men kan bli aktuell vid uttalade besvär, försämrad lungfunktion eller påverkan på exempelvis ögon, hjärta eller nervsystem.
Prognos och när du bör söka vård
De flesta med sarkoidos har en god prognos. Allvarlig sjukdom är ovanlig, men risken för komplikationer ökar om det finns en svår eller långvarig lungpåverkan eller om hjärtat eller nervsystemet påverkas.
Det är viktigt söka vård skyndsamt vid nytillkommen eller tilltagande andfåddhet, bröstsmärta, svimning, uttalad hjärtklappning, synförändringar eller neurologiska symtom som svaghet, domningar eller påverkat tal.
Du bör kontakta vården om du har långvarig torrhosta, oförklarlig andfåddhet eller trötthet som påverkar vardagen, särskilt om du samtidigt har feber, viktnedgång, hudförändringar eller ledvärk.
