Hydrocefalus, ibland kallat vattenskalle, är ett tillstånd där det sker en onormal ansamling av hjärnvätska (cerebrospinalvätska) i hjärnans hålrum, de så kallade ventriklarna. Detta leder till att ventriklarna vidgas och kan orsaka tryck eller störningar i hjärnans funktion.
Tillståndet kan förekomma i alla åldrar, men hos vuxna och äldre är en särskild form vanlig: normaltryckshydrocefalus (NPH). Vid NPH är trycket i hjärnvätskan ofta normalt vid mätning, trots att vätskemängden är förhöjd .
Vanliga symtom vid hydrocefalus och NPH
Symtombilden vid hydrocefalus varierar beroende på ålder och bakomliggande orsak. Vid normaltryckshydrocefalus ses ofta en karakteristisk symtomtriad:
- Gångsvårigheter – ostadig gång, bredspårig gång eller svårighet att lyfta fötterna.
- Kognitiv påverkan – minnesproblem, långsamt tänkande, koncentrationssvårigheter.
- Urininkontinens – täta trängningar eller svårighet att hålla urin .
Symtomen utvecklas ofta gradvis och kan misstolkas som normalt åldrande eller andra tillstånd som demens eller Parkinsons sjukdom.
När bör man misstänka hydrocefalus?
Hydrocefalus, särskilt NPH, bör övervägas hos personer som utvecklar gångsvårigheter i kombination med kognitiv svikt och/eller urinbesvär. Eftersom tillståndet i vissa fall är behandlingsbart är tidig identifiering viktig.
Hur upptäcks hydrocefalus?
Utredning av hydrocefalus inleds vanligtvis med en klinisk bedömning och neurologisk undersökning. Bilddiagnostik är central för diagnosen.
MR-hjärna är den viktigaste undersökningen vid misstanke om hydrocefalus. Med magnetkameraundersökning kan man:
- Identifiera vidgade ventriklar.
- Bedöma hjärnans struktur och utesluta andra orsaker till symtomen.
- Stärka misstanken om normaltryckshydrocefalus.
I vissa fall används även datortomografi (CT), men en MR-undersökning ger vanligtvis en än mer detaljerad bild och är den föredragna undersökningen när det är möjligt.
Orsaker till hydrocefalus
Hydrocefalus uppstår när balansen mellan produktion, cirkulation och upptag av hjärnvätska rubbas. Orsaker kan vara:
- Störd resorption av hjärnvätska (vanligt vid NPH).
- Tidigare hjärnblödning eller hjärnhinneinflammation.
- Trauma mot huvudet.
- Tumörer eller cystor som blockerar vätskeflödet.
Vid normaltryckshydrocefalus är orsaken ofta oklar, och tillståndet benämns då idiopatisk NPH.
Behandling och uppföljning
Behandling av hydrocefalus beror på typ och svårighetsgrad. Vid NPH kan kirurgisk behandling vara aktuell.
- Shuntoperation – en tunn slang (shunt) leder bort överskottsvätska från hjärnan till bukhålan
- Uppföljning av symtom och shuntfunktion
- Rehabilitering, exempelvis fysioterapi vid gångsvårigheter
Många patienter med NPH upplever förbättring av gångförmåga och livskvalitet efter behandling, särskilt om diagnosen ställs i tid.