Vad är S-FLC Lambda?
S-FLC Lambda är en biomarkör som mäter koncentrationen av fria lätta immunglobulinkedjor av typen lambda i serum. Lambdakedjor är en del av kroppens immunglobuliner, alltså de antikroppar som produceras av B-lymfocyter och plasmaceller. Immunglobuliner består av två tunga och två lätta kedjor. De lätta kedjorna är antingen av typen kappa eller lambda. Vid normal produktion av antikroppar bildas ett mindre överskott av lätta kedjor som inte binds till kompletta immunglobuliner. Dessa cirkulerar fritt i blodet och kallas fria lätta kedjor, FLC.
Varför analyseras S-FLC Lambda?
S-FLC Lambda analyseras tillsammans med S-FLC Kappa och för att bedöma produktionen och balansen mellan fria lätta immunglobulinkedjor.
Analysen används framför allt som komplement vid utredning och uppföljning av tillstånd där en grupp plasmaceller producerar en oproportionerligt stor mängd av en viss typ av immunglobulin eller fri lätt kedja. Det kan bland annat förekomma vid:
- AL-amyloidos
- multipelt myelom
- lättkedjemyelom
- MGUS, monoklonal gammopati av oklar signifikans
- andra monoklonala gammopatier och plasmacellssjukdomar
FLC-analys används ofta tillsammans med serumproteinfraktioner och immunfixation. Fria lätta kedjor kan ibland förekomma utan att en tydlig M-komponent ses vid traditionell serumproteinanalys.
Hur tolkas ett förhöjt S-FLC Lambda?
Ett förhöjt S-FLC Lambda innebär att koncentrationen av fria lambdakedjor ligger över laboratoriets referensintervall. För den aktuella analysmetoden anges ett referensintervall på 8,3–27,0 mg/L. Resultatet ska alltid bedömas tillsammans med fria kappakedjor, kappa/lambda-kvoten och njurfunktionen.
Om både kappa och lambda är förhöjda samtidigt som kappa/lambda-kvoten är relativt bevarad kan det bero på en polyklonal ökning av immunglobulinproduktionen. Ett sådant mönster kan ses vid exempelvis infektion, inflammation, autoimmun sjukdom eller nedsatt njurfunktion.
Om lambdakedjorna däremot är tydligt förhöjda och kappa/lambda-kvoten samtidigt är patologiskt förskjuten mot lambda kan det tala för monoklonal produktion av fria lambdakedjor. Detta kan förekomma vid exempelvis MGUS, myelom eller andra plasmacellssjukdomar.
Vad innebär en låg kappa/lambda-kvot?
beskriver förhållandet mellan fria kappakedjor och fria lambdakedjor. Vid en relativ överproduktion av lambda sjunker kvoten eftersom mängden lambda blir hög i förhållande till kappa. En tydligt sänkt kappa/lambda-kvot tillsammans med förhöjt S-FLC Lambda kan därför öka misstanken om en monoklonal produktion av lambdakedjor. Kvoten är ofta mer diagnostiskt informativ än ett isolerat förhöjt lambdavärde.
En avvikande kvot innebär däremot inte i sig att en malign plasmacellssjukdom föreligger. Resultatet behöver bedömas tillsammans med de absoluta nivåerna av båda kedjorna och övriga laboratoriefynd.
Hur påverkar njurfunktionen S-FLC Lambda?
Fria lätta kedjor elimineras huvudsakligen via njurarna. Vid nedsatt njurfunktion minskar utsöndringen och både kappa och lambda kan ansamlas i blodet. Ett förhöjt S-FLC Lambda behöver därför inte bero på monoklonal produktion. Kreatinin och eGFR är viktiga kompletterande värden vid tolkningen, och referensgränser för kappa/lambda-kvoten kan behöva bedömas annorlunda vid uttalad njurfunktionsnedsättning.
Vad innebär ett lågt S-FLC Lambda?
Ett lågt värde av fria lambdakedjor har vanligtvis mindre klinisk betydelse än ett förhöjt värde eller en tydligt avvikande kappa/lambda-kvot. Låga nivåer kan bland annat förekomma vid minskad immunglobulinproduktion eller immunsuppression.
Ett lågt lambdavärde kan även bidra till en förhöjd kappa/lambda-kvot och behöver därför alltid bedömas i relation till nivån av fria kappakedjor.
S-FLC Lambda tillsammans med Kappa och kvoten
S-FLC Lambda bör inte tolkas som en fristående biomarkör. Den diagnostiska informationen blir betydligt större när lambda analyseras tillsammans med S-FLC Kappa och .
I blodprovet Fria immunglobulinkedjor (FLC) analyseras samtliga tre komponenter. Det gör det möjligt att bedöma både de absoluta koncentrationerna och balansen mellan kappa och lambda, vilket är centralt för att skilja en möjlig monoklonal produktion från mer generella förändringar i immunglobulinproduktionen.
Vilka andra prover kan bedömas tillsammans med S-FLC Lambda?
Vid misstanke om monoklonal gammopati används FLC ofta tillsammans med andra laboratorieanalyser, exempelvis:
- kreatinin och eGFR
- serumproteinfraktioner eller serumelfores
- immunglobuliner IgG, IgA och IgM
- hemoglobin och övrig blodstatus
- kalcium
Vid frågeställning AL-amyloidos eller vissa andra plasmacellssjukdomar kan även kompletterande analyser av serum och urin behövas.
Analysmetod och referensintervall
S-FLC Lambda analyseras med immunokemisk metod, vanligen nefelometri. Resultatet anges i mg/L. Referensintervallet varierar mellan laboratorier och analysmetoder. För den aktuella metoden anges 8,3–27,0 mg/L för S-Lambdakedja, fri. Det referensintervall som anges på det aktuella laboratoriesvaret ska alltid användas vid tolkning.
Viktigt att känna till
Ett förhöjt S-FLC Lambda är inte i sig en diagnos och innebär inte automatiskt att myelom eller annan plasmacellssjukdom föreligger. Lambda kan även vara förhöjt vid nedsatt njurfunktion, inflammation, infektion och andra tillstånd med ökad polyklonal immunglobulinproduktion.
Det är framför allt kombinationen av S-FLC Lambda, S-FLC Kappa, kappa/lambda-kvoten och övriga kliniska och laboratoriemässiga fynd som avgör hur resultatet ska bedömas.
