Vad är S-FLC Kappa?
S-FLC Kappa är en biomarkör som mäter koncentrationen av fria lätta immunglobulinkedjor av typen kappa i serum. Kappakedjor är en del av immunglobuliner, alltså antikroppar som produceras av B-lymfocyter och plasmaceller.
Varje immunglobulin består av två tunga och två lätta kedjor. De lätta kedjorna är antingen av typen kappa eller lambda. Vid normal antikroppsproduktion bildas ett mindre överskott av lätta kedjor som inte binds in i kompletta immunglobuliner. Dessa cirkulerar fritt i blodet och benämns fria lätta kedjor, eller FLC.
Vilken funktion har fria kappakedjor?
Fria kappakedjor har ingen separat hormonell eller enzymatisk funktion, utan uppstår som en naturlig del av immunglobulinproduktionen. De bildas kontinuerligt av plasmaceller och elimineras huvudsakligen via njurarna.
Nivån av fria kappakedjor i blodet påverkas därför både av hur mycket immunglobulin som produceras och av njurarnas förmåga att eliminera de fria kedjorna.
Varför analyseras S-FLC Kappa?
S-FLC Kappa analyseras främst tillsammans med S-FLC Lambda och vid utredning av misstänkt monoklonal immunglobulinproduktion.
Analysen används bland annat som komplement vid utredning och uppföljning av tillstånd där en grupp plasmaceller producerar en större mängd av en viss typ av immunglobulin eller fri lätt kedja. Exempel är:
- MGUS, monoklonal gammopati av oklar signifikans
- multipelt myelom
- lättkedjemyelom
- AL-amyloidos
- andra plasmacells- och immunglobulinrelaterade sjukdomar
S-FLC kan komplettera serumproteinfraktioner och immunfixation eftersom fria lätta kedjor ibland förekommer i mängder som inte fångas lika tydligt med enbart traditionell serumproteinanalys.
Hur tolkas ett förhöjt S-FLC Kappa?
Ett förhöjt värde av fria kappakedjor innebär att koncentrationen av fria kappakedjor i serum ligger över laboratoriets referensintervall. För S-FLC Kappa anges referensintervallet 6,7–22,4 mg/L för den aktuella analysmetoden. Ett värde över referensintervallet behöver alltid bedömas tillsammans med nivån av fria lambdakedjor, kappa/lambda-kvoten och njurfunktionen.
Om både kappa och lambda är förhöjda och kvoten fortfarande ligger inom eller nära referensområdet kan det tala för en mer generell, polyklonal ökning av immunglobulinproduktionen. Detta kan ses vid exempelvis inflammation, infektion, autoimmun sjukdom eller nedsatt njurfunktion.
Om kappakedjorna däremot är tydligt förhöjda samtidigt som kappa/lambda-kvoten är patologiskt förskjuten mot kappa kan det tala för en monoklonal produktion av fria kappakedjor. Ett sådant fynd kan förekomma vid exempelvis MGUS, myelom eller andra plasmacellssjukdomar och behöver bedömas tillsammans med övriga laboratorie- och kliniska fynd.
Varför är kappa/lambda-kvoten viktig?
Det absoluta kappavärdet kan inte tolkas isolerat. Eftersom både kappa och lambda kan öka samtidigt vid exempelvis nedsatt njurfunktion eller generell aktivering av immunsystemet är relationen mellan de två kedjorna ofta mer diagnostiskt informativ.
beskriver balansen mellan fria kappakedjor och fria lambdakedjor. En tydligt avvikande kvot kan indikera att en plasmacellsklon producerar oproportionerligt mycket av den ena typen av lätt kedja.
Vid kappaövervikt är kappa/lambda-kvoten förhöjd, medan lambdaövervikt ger en sänkt kvot. En kraftigt avvikande kvot kan ge starkare misstanke om monoklonal lättkedjeproduktion än ett isolerat förhöjt kappa- eller lambdavärde.
Hur påverkar njurfunktionen S-FLC Kappa?
Fria lätta kedjor elimineras huvudsakligen via njurarna. Vid nedsatt njurfunktion kan både kappa och lambda ansamlas i blodet och ge förhöjda koncentrationer utan att det behöver finnas en monoklonal plasmacellssjukdom.
Vid tolkning av S-FLC Kappa är det därför viktigt att väga in njurfunktionen, exempelvis kreatinin och eGFR. Referensintervall och tolkning av kappa/lambda-kvoten kan också behöva anpassas vid uttalad njurfunktionsnedsättning.
Vad innebär ett lågt S-FLC Kappa?
Ett lågt värde av fria kappakedjor har vanligtvis mindre klinisk betydelse än ett förhöjt värde eller en avvikande kappa/lambda-kvot. Ett lågt kappavärde kan förekomma vid låg immunglobulinproduktion eller immunsuppression, men behöver bedömas i relation till lambdakedjor, totala immunglobuliner och övriga kliniska fynd.
S-FLC Kappa tillsammans med Lambda och kvoten
S-FLC Kappa bör i praktiken inte bedömas som en fristående biomarkör. Den kliniska informationen blir betydligt större när kappa analyseras tillsammans med S-FLC Lambda och .
I blodprovet Fria immunglobulinkedjor (FLC) analyseras samtliga tre komponenter. Resultaten visar både de absoluta nivåerna av kappa och lambda samt balansen mellan dem, vilket gör det möjligt att bättre skilja mellan polyklonala förändringar och möjlig monoklonal produktion.
Vilka andra analyser bedöms tillsammans med S-FLC Kappa?
Vid misstanke om monoklonal gammopati bedöms S-FLC vanligtvis tillsammans med andra analyser, exempelvis:
- serumproteinfraktioner eller serumelfores
- immunfixation
- immunglobuliner IgG, IgA och IgM
- hemoglobin och övrig blodstatus
- kreatinin och eGFR
- kalcium
Vid misstanke om AL-amyloidos eller vissa andra plasmacellssjukdomar kan ytterligare serum- och urinanalyser behövas.
Analysmetod
S-FLC Kappa analyseras med en immunokemisk metod, vanligen nefelometri. Metoden mäter koncentrationen av fria kappakedjor i serum och resultatet anges vanligtvis i mg/L.
Referensintervall
Referensintervallet varierar mellan laboratorier och analysmetoder. Karolinska Universitetssjukhuset anger för sin metod ett referensintervall för S-Kappakedja, fri på 6,7–22,4 mg/L. Det referensintervall som anges på det aktuella laboratoriesvaret ska alltid användas vid tolkning.
Viktigt att känna till
Ett förhöjt S-FLC Kappa är inte i sig en diagnos och innebär inte automatiskt att det föreligger myelom eller annan malign plasmacellssjukdom. Förhöjda nivåer kan även ses vid inflammation, infektion, autoimmun sjukdom och nedsatt njurfunktion.
Det är framför allt kombinationen av fria kappakedjor, fria lambdakedjor, kappa/lambda-kvoten och övriga laboratoriefynd som avgör hur resultatet ska bedömas. Vid tydligt avvikande värden eller patologisk kvot kan vidare medicinsk utredning vara motiverad.
