Vad är protrombinmutation?
Protrombinmutation, även kallad F2 G20210A eller Faktor II-genotyp, är en ärftlig genetisk variant i F2-genen. F2-genen innehåller instruktioner för bildningen av protrombin, även kallat koagulationsfaktor II, som är ett centralt protein i blodets koagulationssystem.
Vid protrombinmutationen har nukleotiden guanin (G) ersatts av adenin (A) i position 20210 i F2-genen. Varianten påverkar regleringen av protrombin och är ofta förknippad med högre nivåer av protrombin i blodet. Detta kan öka blodets benägenhet att koagulera och därmed risken för venös trombos.
Protrombinets funktion i koagulationssystemet
Protrombin bildas i levern och cirkulerar i blodet som ett inaktivt koagulationsprotein. När koagulationssystemet aktiveras omvandlas protrombin till trombin. Trombin omvandlar i sin tur fibrinogen till fibrin, som bildar ett stabiliserande nätverk i blodkoaglet.
Koagulation är en livsviktig process som begränsar blödningar vid skador. Om koagulationssystemets aktivitet blir för hög kan det däremot bidra till att blodproppar bildas inne i blodkärlen utan att en blödning behöver stoppas.
Analys av B-F2-genotyp
B-F2-genotyp är en genetisk analys som identifierar nukleotidvarianten 20210 G till A i protrombingenen. Analysen utförs på DNA som extraherats från blod.
Eftersom analysen undersöker arvsmassan påverkas resultatet inte av tillfälliga förändringar i protrombinnivån eller av behandling med antikoagulerande läkemedel. Genotypen är medfödd och förändras normalt inte under livet.
Tolkning av provsvar
Resultatet anges som genotyp G/G, G/A eller A/A:
- Genotyp G/G är normal och innebär att den analyserade genetiska varianten inte har påvisats.
- Genotyp G/A innebär att A-varianten har påvisats i en av genkopiorna. Detta kallas heterozygot protrombinmutation och är associerat med ökad risk för venös trombos.
- Genotyp A/A innebär att A-varianten har påvisats i båda genkopiorna. Detta kallas homozygot protrombinmutation och är associerat med högre risk för venös trombos än heterozygot genotyp.
En avvikande genotyp innebär en ökad risk, men är inte detsamma som att en person har en pågående blodpropp eller med säkerhet kommer att utveckla trombos. Resultatet behöver bedömas tillsammans med sjukdomshistoria, ärftlighet och andra riskfaktorer.
Ärftlighet och förekomst
Protrombinmutationen är ärftlig. En person med heterozygot genotyp har varianten i en av sina två genkopior och kan föra den vidare till biologiska barn. Homozygot genotyp innebär att varianten har ärvts från båda föräldrarna.
Heterozygot protrombinmutation förekommer hos omkring två procent av befolkningen, men förekomsten varierar mellan olika geografiska och etniska populationer.
Vilka tillstånd kan relateras till protrombinmutation?
Protrombinmutation är framför allt associerad med en ökad benägenhet att utveckla venös tromboembolism. Tillstånd som kan vara relaterade till varianten omfattar:
- djup ventrombos, vilket innebär en blodpropp i en djup ven, vanligtvis i benet.
- lungemboli, som uppstår när en blodpropp följer med blodflödet till lungorna.
- återkommande venösa blodproppar
- venös trombos i ovanliga kärlområden.
Protrombinmutation är huvudsakligen en riskfaktor för venös trombos. Sambandet med arteriella blodproppar, såsom hjärtinfarkt och ischemisk stroke, är mindre tydligt och har generellt mindre klinisk betydelse.
Andra faktorer som påverkar trombosrisken
Den individuella trombosrisken påverkas av kombinationen av genetiska och förvärvade faktorer. Risken kan öka ytterligare vid exempelvis:
- tidigare venös trombos.
- Faktor V Leiden eller annan ärftlig trombofili.
- brist på antitrombin, protein C eller protein S.
- graviditet och tiden efter förlossning.
- östrogeninnehållande preventivmedel eller hormonbehandling.
- större operation eller långvarig immobilisering.
- cancersjukdom.
- hög ålder och övervikt.
En kombination av protrombinmutation och andra trombosriskfaktorer kan innebära en betydligt högre risk än den genetiska varianten ensam.
Analysmetod
Analysen utförs med probebaserad realtids-PCR avseende nukleotid 20210 i protrombingenen, även kallad Faktor II-genen. Analysen genomförs på DNA som har extraherats från blod.
Medicinsk bedömning vid avvikande provsvar
Ett påvisat anlag behöver bedömas utifrån personens samlade riskprofil. Hänsyn tas bland annat till tidigare blodproppar, familjehistoria, övriga genetiska eller förvärvade riskfaktorer samt situationer som graviditet, operation och hormonbehandling.
Protrombinmutation innebär inte automatiskt att förebyggande behandling med blodförtunnande läkemedel behövs. Behovet av medicinsk uppföljning och eventuella förebyggande åtgärder avgörs individuellt av läkare.
