Skelett

Skelettets anatomi och uppbyggnad

Skelettet sträcker sig genom hela kroppen, från skallens ben till de små benen i händer och fötter. Det delas ofta in i det axiala skelettet, som omfattar bland annat skallen, ryggraden och bröstkorgen, och extremitetsskelettet som består av armar, ben, skuldergördel och bäcken.

Hos en vuxen person består skelettet vanligen av 206 ben, men antalet kan variera något mellan individer. Benen har olika form beroende på vilken funktion de har. Lårbenet och överarmsbenet är exempel på långa rörben, medan skallbenen och delar av bäckenet är platta ben. Kotorna i ryggraden har en mer oregelbunden form.

Benens struktur

Ben är levande vävnad som innehåller både celler, mineraler och bindväv. Det yttre lagret består till stor del av kompakt benvävnad som ger styrka och stabilitet. Innanför finns på många ställen mer porös, så kallad spongiös benvävnad. Benens yta täcks till stor del av benhinna, periost, som innehåller nerver och blodkärl.

I hålrummen i vissa ben finns benmärg som bland annat bildar röda blodkroppar, flera typer av vita blodkroppar och blodplättar. Hos vuxna finns aktiv röd benmärg framför allt i exempelvis bäckenet, ryggkotorna, revbenen och bröstbenet.

Skelettets viktigaste funktioner

Skelettet har flera uppgifter som är avgörande för kroppens funktion. Det ger kroppen stadga och form och bildar tillsammans med leder, muskler och senor det rörelseapparat som gör att vi kan stå, gå och utföra andra typer av rörelser.

Olika delar av skelettet fungerar också som skydd för kroppens känsliga organ. Skallen omsluter hjärnan, ryggraden skyddar ryggmärgen och bröstkorgen skyddar bland annat hjärtat och lungorna.

Skelettet fungerar dessutom som kroppens största lager för framför allt kalcium och fosfat. Benmassan byggs hela tiden om genom en balans mellan nedbrytning av gammal benvävnad och bildning av ny. Denna process påverkas bland annat av ålder, fysisk belastning, hormoner, näringsintag och vissa sjukdomar och läkemedel.

Vanliga skador och sjukdomar som kan uppstå i skelettet

Skelettet kan påverkas av allt från akuta skador till sjukdomar som förändrar benets styrka eller struktur. Vilka besvär som uppstår beror på vilket ben som är påverkat och vilken typ av förändring det handlar om.

• Frakturer: Benbrott uppstår när ett ben utsätts för större belastning än det klarar av, exempelvis vid ett fall, en olycka eller vid en idrottsskada. Vid en nedsatt benstyrka kan en fraktur även uppstå vid en relativt liten belastning.
• Osteoporos: Vid benskörhet minskar hållfastheten i benet, vilket ökar risken för frakturer. Tillståndet ger ofta inga tydliga symtom förrän en fraktur inträffar.
• Stressfrakturer: Uppstår efter upprepad belastning och ses bland annat i fotens och underbenets ben. De kan ge gradvis tilltagande belastningssmärta.
• Osteomyelit: En infektion i benvävnaden som bland annat kan orsaka lokal smärta, ömhet, svullnad och ibland feber.
• Metabola bensjukdomar: Störningar i exempelvis D-vitamin-, kalcium- eller hormonbalansen kan påverka hur benvävnaden mineraliseras och byggs om.
• Tumörförändringar: Både godartade och elakartade förändringar kan förekomma i skelettet. Tumörer som ursprungligen uppstår i ben är ovanliga, medan vissa cancersjukdomar kan sprida sig till skelettet.

Symtom som kan komma från skelettet

Besvär från skelettet kan se mycket olika ut. Smärta är vanligt vid exempelvis frakturer, överbelastningsskador och infektioner, men smärta i ett visst område behöver inte komma från själva benet. Leder, muskler, senor och nerver kan också ge liknande symtom.

• Lokal smärta eller ömhet över ett ben
• Smärta som uppstår eller förvärras vid belastning
• Svullnad efter en skada eller vid inflammation
• Nedsatt förmåga att belasta en arm eller ett ben
• Felställning efter en skada
• Fraktur efter förhållandevis liten belastning
• Ryggsmärta eller minskad kroppslängd vid kotkompressioner

Mer allmänna symtom, som trötthet, feber eller blodbrist, kan förekomma vid vissa sjukdomar som påverkar benmärg eller skelett, men sådana symtom är ospecifika och kan ha många andra orsaker.

Så kan skelettet undersökas

Vilken undersökning som används beror på symtom, vilket område som är påverkat och vilken typ av förändring man misstänker. En klinisk undersökning är ofta första steget och kan kompletteras med bilddiagnostik eller blodprover.

Röntgen

Vanlig röntgen är ofta förstahandsundersökning vid misstänkt fraktur och kan även visa exempelvis felställningar, artrosförändringar i angränsande leder och vissa förändringar i benvävnaden. Alla förändringar syns dock inte tidigt på en röntgenbild.

CT/DT

Datortomografi ger detaljerade tvärsnittsbilder av skelettet och kan vara särskilt användbar vid komplicerade frakturer eller när benets struktur behöver visas mer detaljerat, exempelvis i ryggrad, bäcken eller ansiktsskelett.

MR

magnetkamera (MR) kan ge detaljerad information om benmärg och om mjukdelarna runt skelettet. MR används bland annat vid vissa stressfrakturer, misstänkt infektion, tumörförändringar eller skador där även leder, muskler, ligament och senor behöver bedömas. MR mäter däremot inte benmineraltäthet på samma sätt som en DXA-undersökning.

Bentäthetsmätning med DXA

DXA, även kallad DEXA, använder lågdosröntgen för att mäta benmineraltäthet, vanligen i höft och ländrygg. Undersökningen används framför allt vid utredning och uppföljning av osteoporos och för att bedöma risken för framtida frakturer. Resultatet behöver värderas tillsammans med andra riskfaktorer för fraktur.

Vid vissa sjukdomar kan även blodprover användas för att undersöka exempelvis kalcium, fosfat, D-vitamin eller hormonell påverkan på skelettet. Vid misstanke om infektion, tumör eller sjukdom i benmärgen kan ytterligare undersökningar, och ibland vävnadsprov eller benmärgsprov, behövas.

Sammanfattning

Skelettet består hos vuxna vanligen av 206 ben och ger kroppen stöd, skydd och möjlighet till rörelse samtidigt som det lagrar mineraler och innehåller blodbildande benmärg. Frakturer, osteoporos, överbelastningsskador, infektioner och olika förändringar i benvävnaden kan påverka skelettet. Beroende på frågeställning kan skelettet undersökas med bland annat röntgen, CT/DT, MR och bentäthetsmätning med DXA.