Snabbversion
Hjärnan är en del av centrala nervsystemet och fungerar som kroppens överordnade kontroll- och bearbetningsorgan. Den ligger skyddad inne i skallbenet och tar emot, tolkar och skickar information genom ett omfattande nätverk av nervceller. Det är hjärnan som gör det möjligt att bland annat tänka, minnas, tala, känna, röra sig och orientera sig, samtidigt som den också reglerar grundläggande funktioner som vakenhet, andning och delar av kroppens hormonella styrning.
Hjärnans anatomi och olika delar
Hjärnan består av flera områden med olika men nära sammanlänkade funktioner. De viktigaste större delarna är storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen. Hjärnan omges dessutom av hjärnhinnor och ligger tillsammans med blodkärl och hjärnvätska, cerebrospinalvätska, innanför skallbenet.
Storhjärnan
Storhjärnan, cerebrum, är hjärnans största del och består av två hjärnhalvor, så kallade hemisfärer. Ytterst finns hjärnbarken, cortex, där många avancerade funktioner bearbetas. Storhjärnan delas anatomiskt in i bland annat pannloben, hjässloben, tinningloben och nackloben.
Pannloben har bland annat betydelse för planering, beslutsfattande, personlighet, talproduktion och viljestyrda rörelser. Hjässloben bearbetar bland annat känsel och information om kroppens position. Tinningloben är viktig för hörsel, minne och delar av språkförståelsen, medan nackloben framför allt bearbetar synintryck.
Djupt i storhjärnan finns bland annat basala ganglier, talamus och strukturer som ingår i det limbiska systemet. Dessa områden är involverade i bland annat rörelsekontroll, känslor, motivation, minne och bearbetning av sinnesinformation.
Lillhjärnan och hjärnstammen
Lillhjärnan, cerebellum, ligger baktill och nedanför storhjärnan. Den hjälper till att samordna rörelser och är viktig för balans, precision och motorisk inlärning.
Hjärnstammen förbinder hjärnan med ryggmärgen och innehåller nervbanor och nervcentra som är viktiga för bland annat vakenhet, andning, sväljning och flera funktioner som kroppen reglerar automatiskt. Härifrån utgår också flera av kranialnerverna, som bland annat påverkar ögonrörelser, ansiktsmotorik, hörsel och sväljning.
Så arbetar hjärnan
Hjärnans funktion bygger på kommunikation mellan miljarder nervceller, neuroner, som bildar avancerade nätverk. Nervcellerna skickar elektriska signaler och kommunicerar med varandra via kemiska signalämnen, så kallade neurotransmittorer.
Olika delar av hjärnan är specialiserade på olika uppgifter, men de flesta funktioner uppstår genom samarbete mellan flera områden. Att exempelvis föra ett samtal kräver bland annat hörsel, språkförståelse, minne, uppmärksamhet och styrning av muskler i mun och svalg.
Hjärnan är också nära kopplad till resten av nervsystemet. Via ryggmärgen och perifera nerver tar den emot information om bland annat beröring, smärta och kroppens position och skickar samtidigt signaler som styr muskler och andra funktioner.
Sjukdomar och förändringar som kan påverka hjärnan
Hjärnan kan påverkas av många olika typer av sjukdomar och skador. Vilka konsekvenser en förändring får beror bland annat på vilket område som är påverkat, hur omfattande förändringen är och hur snabbt den har utvecklats.
Stroke uppstår när blodförsörjningen till en del av hjärnan störs av en blodpropp eller en blödning. Symtomen kommer ofta plötsligt och kan bland annat innebära förlamning eller domningar, tal- och språksvårigheter, synpåverkan eller balansproblem. Misstänkt stroke kräver akut vård.
Epilepsi innebär en benägenhet att få epileptiska anfall till följd av störd elektrisk aktivitet i hjärnan. Hur ett anfall visar sig varierar beroende på vilka delar av hjärnan som är involverade och kan exempelvis ge kortvarig medvetandepåverkan, förändrade sinnesupplevelser, stelhet eller ryckningar.
Andra tillstånd som kan påverka hjärnan är exempelvis mmultipel skleros, neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom, infektioner, inflammatoriska sjukdomar, traumatiska hjärnskador, hydrocefalus och tumörer. Huvudvärkssjukdomar som migrän är också kopplade till hjärnans nervsystem, även om vanliga migränbesvär inte behöver innebära att det finns en strukturell förändring i hjärnan.
Symtom vid sjukdom eller skada i hjärnan
Eftersom hjärnan styr så många funktioner kan symtomen vid hjärnpåverkan se mycket olika ut. De kan utvecklas plötsligt eller gradvis och vara tillfälliga eller bestående.
Exempel på symtom som kan förekomma vid neurologiska sjukdomar är:
- huvudvärk
- yrsel
- balanssvårigheter
- muskelsvaghet
- förlamning
- domningar
- förändrad känsel
- synstörningar
- språk- eller talsvårigheter
- minnesproblem
- koncentrationssvårigheter
- förändrat beteende
- medvetandepåverkan eller epileptiska anfall.
Samma symtom kan ha många olika orsaker och behöver inte bero på en sjukdom i själva hjärnan. Bedömningen utgår därför från hur symtomen har börjat, deras förlopp, andra sjukdomar och fynd vid neurologisk undersökning.
Så kan hjärnan undersökas
Utredning av symtom som kan komma från hjärnan börjar ofta med anamnes och en neurologisk undersökning. Läkaren kan då bland annat bedöma muskelkraft, känsel, reflexer, koordination, balans, syn, ögonrörelser, tal, minne och andra kognitiva funktioner.
MR av hjärnan ger detaljerade bilder av hjärnans mjukdelar och används vid många neurologiska frågeställningar. Undersökningen kan bland annat ge information om förändringar efter stroke, tumörer, inflammatoriska eller demyeliniserande förändringar, infektioner, traumatiska skador och hydrocefalus. MR använder inte joniserande strålning. Vilka bildsekvenser som används och om kontrastmedel behövs beror på frågeställningen.
CT/DT av hjärnan är en snabb undersökning som är särskilt viktig i akuta situationer. Den används bland annat vid misstanke om blödning, stroke, skallskada och fraktur och kan även visa andra strukturella förändringar. CT/DT använder röntgenstrålning och kan i vissa situationer kompletteras med kontrastmedel eller undersökning av hjärnans blodkärl.
Andra undersökningar kan också vara relevanta. EEG registrerar hjärnans elektriska aktivitet och används bland annat vid utredning av epilepsi. Blodprov kan användas för att undersöka möjliga bakomliggande orsaker till neurologiska symtom. I vissa situationer analyseras cerebrospinalvätska genom lumbalpunktion, exempelvis vid misstanke om vissa infektioner eller inflammatoriska sjukdomar.
Ingen enskild undersökning kan bedöma alla hjärnans sjukdomar eller funktioner. Valet av undersökning styrs därför av symtom, sjukdomsförlopp och den medicinska frågeställningen.
