MR Helkropp

Bröstkorgen (thorax) är en skyddande plats för kroppens livsviktiga organ, såsom hjärta och lungor. Bröstkorgen består av bröstben, tolv par revben och bröstryggradens kotor, vilka tillsammans bildar ett starkt men ändå flexibelt skelett. Skelettet fungerar som ett starkt skydd mot yttre påverkan och är samtidigt fästpunkt för muskler som deltar i andning och överkroppens rörelser.

Inuti bröstkorgen ligger hjärtat, som pumpar blod till hela kroppen, och lungorna i vilka ett gasutbyte sker vid andning. Andningsmuskeln diafragma utgör bröstkorgens botten och spelar en stor roll i både in- och utandning. Utöver organen rymmer bröstkorgen även stora blodkärl, nerver och lymfkärl. Bröstvävnaden hos kvinnor, inklusive bröstvårtor, är också en del av bröstkorgen och har både hormonella och funktionella roller.

Buken är kroppens inre nav, här finns flera av våra viktigaste organ samlade i ett skyddat men flexibelt utrymme. Dessa organ inkluderar matsmältningsorgan som magsäck, tunntarm, tjocktarm, lever, gallblåsa och bukspottkörtel. Dessa organ ansvarar för nedbrytning och upptag av näring, samt avgiftning och ämnesomsättning.

Även njurarna och urinledarna ligger i buken, dessa ansvarar för att rena blodet och reglera både vätske- och saltbalansen. Mjälten är del av immunsystemet och bryter ner gamla blodkroppar. Alla dessa organ är omgivna av skyddande bukhinna och lagras i olika lager av muskler, fett och bindväv som utgör bukväggen. Buken är ett mycket rikt område på både blodkärl och nerver, vilket gör det känsligt vid såväl sjukdom som skada.

Bäckenet är kroppens nedre centrum och består av flera sammanfogade ben som kopplar ihop ryggraden med benen. Det är både en bärande struktur och en skyddande ram för urinvägar, könsorgan och delar av tarmen. Höftlederna, som möjliggör gång och rörelse, och de sacroiliacala lederna som binder samman ryggen med bäckenet sitter också i bäckenet.

När det kommer till de inre könsorganen som sitter i bäckent har män prostata och sädesledare. Kvinnans inre könsorgan består av livmoder, äggstockar och äggledare. De yttre könsorganen – såsom klitoris, blygdläppar, penis, pung och testiklar – hör också till detta område. Våra underliv är rika på nerver, blodkärl och körtlar, vilket är viktigt för fortplantning, hormonproduktion och urinering. Det är ett område där anatomi, funktion och sexualitet möts.

Hals och nacke är en viktig övergångszon mellan huvud och bål, här samlas flera kritiska strukturer inom ett trångt utrymme. Halsryggen som består av de sju översta kotorna i ryggraden ger stöd åt huvudet samtidigt som den även möjliggör för både vridning och böjning. Här passerar luftstrupen som leder luft till lungorna, och matstrupen som transporterar föda till magsäcken.

Stämbanden sitter i struphuvudet som är centralt för tal och röstbildning. I halsregionen finns även viktiga blodkärl som halspulsådern, samt nerver som styr ansikte och armar. Här finns också lymfkörtlar, sköldkörtel och spottkörtlar, vilket gör området anatomiskt och kliniskt komplext. Halsen är dessutom känslig för infektioner, stelhet, svullnader och cirkulationspåverkan.

Huvudet är kroppens hem för flera av våra mest avancerade funktioner och sinnesorgan. I huvudet ligger hjärnan, som styr hela vårt nervsystem och möjliggör alltifrån medvetande, minne, tankeförmåga och känslor. Hjärnan skyddas av skallbenet som även utgör fästpunkten för ansiktsmuskulaturen.

Här finns även våra sinnesorgan som ögonen för syn, öronen för hörsel och balans, näsan för lukt, och munnen för smak och tal. Ansiktet består av flera ben och mjukdelar som formar panna, kinder, näsa och käkar. I munhålan ligger tänderna, tungan och spottkörtlarna som hjälper till med funktioner som att kunna tugga och svälja. Hårbotten skyddar skallens yta och huvudhåret fungerar som både temperaturreglering och skydd mot sol och kyla.

Ryggen är en av kroppens mest centrala strukturer, både när det gäller stabilitet och rörelse. Ryggen består främst av ryggraden (kotpelaren), som är uppbyggd av flera kotor indelade i halsrygg, bröstrygg, ländrygg, korsben och svansben. Kotorna skyddar ryggmärgen – en del av det centrala nervsystemet – och fungerar som pelare för kroppshållningen. Mellan alla kotor finns diskar, dessa fungerar som stötdämpare och möjliggör flexibilitet.

Muskler, senor och ligament har också en plats i ryggen. Djupa ryggmuskler stabiliserar ryggraden, medan de yttre musklerna bidrar till rörelse i hela överkroppen. I ryggraden passerar också nerver vars nervrötter förmedlar signaler mellan hjärnan och resten av kroppen. Sammanfattningsvis spelar ryggen en avgörande roll för både hållning, rörelse, styrka och nervfunktion.