IGF-1

Vad är IGF-1?

IGF-1 står för insulinliknande tillväxtfaktor 1 (Insulin-like Growth Factor 1). Det är ett hormon och en tillväxtfaktor som framför allt produceras i levern som svar på stimulering av tillväxthormon, GH (Growth Hormone). GH utsöndras från hypofysen i hjärnan och stimulerar produktionen av IGF-1, som därefter förmedlar många av tillväxthormonets effekter i kroppen.

IGF-1 har stor betydelse för barns och ungdomars normala längdtillväxt och utveckling. Även hos vuxna har IGF-1 betydelse för bland annat skelett, muskler och kroppens omsättning av olika näringsämnen. Produktionen av IGF-1 är som högst under puberteten och minskar därefter gradvis med stigande ålder.

Vad har IGF-1 för funktion i kroppen?

När tillväxthormon frisätts från hypofysen stimuleras levern och andra vävnader att producera IGF-1. IGF-1 cirkulerar därefter i blodet och binder till särskilda receptorer på kroppens celler. IGF-1 har anabola, det vill säga uppbyggande, effekter och medverkar bland annat till:

• normal längdtillväxt hos barn och ungdomar.
• utveckling och underhåll av skelett och muskelvävnad.
• proteinsyntes och celltillväxt.
• reglering av kroppssammansättning och ämnesomsättning.
• normal funktion i flera av kroppens vävnader och organ.

Hos barn är samspelet mellan GH och IGF-1 särskilt viktigt för längdtillväxten. Hos vuxna är GH–IGF-1-systemet fortfarande aktivt, men dess betydelse handlar i större utsträckning om kroppssammansättning, benvävnad och ämnesomsättning än om längdtillväxt.

Varför analyseras IGF-1?

IGF-1 analyseras framför allt för att bedöma kroppens tillväxthormonsystem, den så kallade GH–IGF-1-axeln. Provet kan användas både vid misstanke om för låg och för hög produktion av tillväxthormon.

IGF-1 kan bland annat analyseras vid:

• misstanke om tillväxthormonbrist hos barn eller vuxna.
• utredning av avvikande längdtillväxt hos barn.
• misstanke om för hög produktion av tillväxthormon.
• misstanke om akromegali hos vuxna.
• misstanke om gigantism hos barn och ungdomar.
• uppföljning av behandling med tillväxthormon.
• uppföljning av behandling vid akromegali.

IGF-1 är ofta mer användbart än ett enstaka blodprov för GH. Det beror på att tillväxthormon frisätts i pulser under dygnet och därför kan variera kraftigt mellan olika tidpunkter. IGF-1 är betydligt stabilare och ger därför ofta en bättre bild av den samlade aktiviteten i GH-systemet.

Hur mäter man IGF-1?

IGF-1 mäts genom ett vanligt blodprov, vanligen från en ven i armen. Provet analyseras därefter på laboratorium. Till skillnad från GH varierar IGF-1 förhållandevis lite under dygnet. Det innebär att tidpunkten för provtagningen i regel är mindre betydelsefull än vid direkt mätning av tillväxthormon. Resultatet behöver däremot alltid bedömas mot laboratoriets referensintervall. Eftersom IGF-1 förändras tydligt med åldern används åldersanpassade referensvärden. Hos barn och ungdomar kan även kön och pubertetsutveckling ha betydelse för tolkningen.

Hur tolkas IGF-1?

IGF-1-nivån varierar kraftigt under livet. Nivåerna är relativt låga under tidig barndom, ökar under uppväxten, når sina högsta nivåer kring puberteten och sjunker därefter successivt under vuxenlivet. Därför går det inte att ange ett enda IGF-1-värde som är normalt för alla. Resultatet måste jämföras med ett referensintervall anpassat efter framför allt ålder och den analysmetod som laboratoriet använder.

Vissa laboratorier redovisar även ett så kallat Z-score eller SDS, vilket anger hur långt individens IGF-1-värde ligger från genomsnittet för en jämförbar referensgrupp. Detta kan underlätta tolkningen, särskilt vid uppföljning över tid.

Ett normalt IGF-1 utesluter inte helt en störning i tillväxthormonsystemet, och ett avvikande IGF-1 innebär inte automatiskt att personen har en hormonell sjukdom. Resultatet behöver vägas samman med symtom, sjukdomshistoria, klinisk undersökning och ibland ytterligare hormonprover.

Låga nivåer av IGF-1

Ett lågt IGF-1-värde kan förekomma vid brist på tillväxthormon, men värdet är inte specifikt för tillväxthormonbrist. Även andra tillstånd kan påverka IGF-1. Hos barn kan lågt IGF-1 ses vid tillväxthormonbrist och kan vara förknippat med långsam längdtillväxt. Ett lågt IGF-1-värde är däremot inte tillräckligt för att ensam diagnostisera tillväxthormonbrist.

Hos vuxna kan lågt IGF-1 förekomma vid tillväxthormonbrist, exempelvis efter sjukdom eller skada som påverkat hypofysen. Vuxen tillväxthormonbrist kan bland annat vara förknippad med förändrad kroppssammansättning, minskad muskelmassa, ökad fettmassa, nedsatt bentäthet och försämrad fysisk kapacitet. Symtomen är dock ospecifika och kan bero på många andra tillstånd.

Vad kan låga värden av IGF-1 bero på?

Låga IGF-1-värden kan bland annat ses vid:

• tillväxthormonbrist
• sjukdomar eller skador som påverkar hypofysen.
• undernäring eller långvarigt otillräckligt energi- eller proteinintag.
• leverpåverkan, eftersom en stor del av kroppens IGF-1 produceras i levern .
• vissa kroniska sjukdomar
• hormonella rubbningar.
• normal åldersrelaterad minskning hos äldre personer.

Ett lågt värde behöver därför alltid bedömas tillsammans med övriga kliniska uppgifter. Vid misstänkt tillväxthormonbrist kan ytterligare hormonella undersökningar behövas. Hos vuxna krävs ofta ett så kallat stimuleringstest av GH för att säkert kunna fastställa diagnosen, om inte sjukdomsbilden redan tydligt visar en omfattande hypofyspåverkan.

Höga nivåer av IGF-1

Förhöjda nivåer av IGF-1 kan ses när kroppen producerar för mycket tillväxthormon. Hos vuxna är den viktigaste sjukdomen som förknippas med högt GH och IGF-1 akromegali. Hos barn och ungdomar, innan skelettets tillväxtzoner har slutits, kan ett uttalat GH-överskott orsaka gigantism. Akromegali utvecklas vanligtvis långsamt. Vanliga tecken kan bland annat vara att händer och fötter blir större, förändrade ansiktsdrag, ökad svettning, huvudvärk, led- och muskelbesvär och förändrat bett. Sjukdomen orsakas oftast av ett GH-producerande adenom i hypofysen.

Ett förhöjt IGF-1 innebär dock inte att diagnosen akromegali kan ställas direkt. Ett oväntat eller avvikande resultat kan behöva kontrolleras och bedömas av läkare eller endokrinolog. Vid kvarstående misstanke kompletteras utredningen vanligtvis med andra hormonella tester.

Vad kan höga värden av IGF-1 bero på?

Förhöjt IGF-1 kan bland annat förekomma vid:

• överproduktion av tillväxthormon.
• akromegali hos vuxna.
• gigantism hos barn och ungdomar.
• behandling med tillväxthormon.
• normalt höga nivåer under puberteten.

Ett högt IGF-1 måste alltid bedömas i förhållande till ålder och laboratoriets referensintervall. Hos ungdomar kan nivåerna fysiologiskt vara betydligt högre än hos vuxna.

IGF-1 vid misstanke om akromegali

IGF-1 är ett centralt blodprov vid utredning av misstänkt akromegali. Om IGF-1 är förhöjt och den kliniska bilden ger misstanke om sjukdomen kan ytterligare utredning behövas. Ett vanligt kompletterande test är ett oralt glukosbelastningstest, där GH mäts efter intag av glukos. Hos en person utan akromegali sjunker normalt GH efter glukosintaget. Vid akromegali är denna suppression otillräcklig. Om hormonproverna talar för akromegali görs vanligen även bilddiagnostik av hypofysen, ofta med magnetkameraundersökning.

IGF-1 vid misstanke om tillväxthormonbrist

Ett lågt IGF-1 kan stärka misstanken om tillväxthormonbrist, särskilt om det samtidigt finns andra tecken på hypofyssjukdom. Ett normalt IGF-1-värde kan däremot inte alltid utesluta en partiell eller mild tillväxthormonbrist. Vid misstänkt tillväxthormonbrist hos vuxna krävs därför ofta dynamiska hormonundersökningar där kroppens förmåga att frisätta GH testas under kontrollerade former. Dessa tester ska bedömas inom specialistvården eftersom resultatet påverkas av bland annat ålder, kroppssammansättning och vilken testmetod som används.

IGF-1 hos barn

Hos barn används IGF-1 framför allt som en del av utredningen vid avvikande tillväxt. Ett lågt värde kan förekomma vid GH-brist, men kan även ses exempelvis vid undernäring eller vissa kroniska sjukdomar. Vid bedömning av ett barns tillväxt är själva tillväxtkurvan mycket viktig. Läkaren bedömer bland annat barnets längd, tillväxthastighet, föräldrarnas längd, pubertetsutveckling och eventuella andra symtom. IGF-1 är därför en del av helhetsbedömningen och bör inte användas som ensamt diagnostiskt test.

IGF-1 och behandling med tillväxthormon

Hos personer som behandlas med tillväxthormon kan IGF-1 användas för att följa behandlingseffekten och bidra till bedömningen av om doseringen är lämplig. Målet är normalt att IGF-1 ska ligga inom ett åldersanpassat referensintervall. För höga IGF-1-nivåer under behandling kan tyda på att dosen behöver justeras. Behandlingen och provresultaten ska därför följas av läkare med erfarenhet av hormonella sjukdomar.

Vad kan påverka IGF-1-värdet?

IGF-1 påverkas inte enbart av tillväxthormon. Flera fysiologiska och medicinska faktorer kan påverka resultatet.

Exempel på faktorer som kan påverka IGF-1 är:

• pubertetsstadium.
• näringsstatus.
• leverfunktion.
• njurfunktion.
• andra hormonella tillstånd.
• kronisk sjukdom.
• behandling med tillväxthormon eller andra läkemedel som påverkar hormonsystemet.

Referensintervallen kan dessutom skilja sig mellan laboratorier eftersom olika analysmetoder kan ge något olika resultat. Vid uppföljning över tid är det därför ofta en fördel om proverna analyseras med samma eller jämförbar metod.

Är IGF-1 en markör för träning, muskeluppbyggnad eller återhämtning?

IGF-1 har biologiska effekter på bland annat muskel- och benvävnad, men ett blodprov för IGF-1 används inte i rutinsjukvården som en generell markör för träningsresultat, muskeluppbyggnad, återhämtning eller allmänt välbefinnande hos friska personer. Ett värde inom den övre eller nedre delen av referensintervallet innebär därför inte automatiskt att en person har bättre eller sämre förutsättningar för muskeluppbyggnad eller återhämtning. Provet har framför allt ett medicinskt värde när det finns en klinisk frågeställning som rör tillväxthormon eller hypofysfunktion.

Behöver ett avvikande IGF-1-värde alltid utredas?

Ett enstaka avvikande IGF-1-värde behöver inte alltid innebära sjukdom. Hur betydelsefullt resultatet är beror bland annat på hur mycket värdet avviker, personens ålder, symtom, medicinska bakgrund och om andra prover är avvikande. Vid ett oväntat resultat kan läkaren ibland rekommendera ett nytt prov innan ytterligare utredning görs. Vid tydligt avvikande värden eller symtom som talar för störd GH-produktion kan kompletterande hormonprover och bedömning av endokrinolog vara aktuella.