Rabdomyolys – symtom, utredning och behandling
Rabdomyolys är ett medicinskt tillstånd som innebär att skelettmuskler bryts ner snabbt och läcker ut innehåll i blodet. När muskler skadas frigörs bland annat myoglobin, kreatinkinas (CK) och elektrolyter samt myoglobin, och när detta sker kan det påverka flera organ – framför allt njurarna. I svåra fall kan tillståndet leda till akut njursvikt och kräver då snabb behandling.
Rabdomyolys kan uppstå efter till exempel extrem fysisk ansträngning, trauma, vissa läkemedel, infektioner eller värmeslag.
Vanliga symtom vid rabdomyolys
Symtomen vid rabdomyolys kan variera från milda till allvarliga. I vissa fall är symtomen diskreta i början.
Typiska symtom vid Rabdomyolys
De finns tre klassiska symtom som ibland kallas för rabdomyolys-triaden, dessa är:
- Muskelvärk eller kraftig muskelsmärta
- Muskelsvaghet
- Mörkfärgad urin (te- eller colafärgad)
Andra vanliga symtom
- Muskelstelhet eller svullnad
- Trötthet och allmän sjukdomskänsla
- Feber
- Illamående eller kräkningar
- Minskad urinmängd
- Förvirring eller hjärtklappning (vid rubbade elektrolyter)
Ibland kan symtomen komma snabbt men oftast uppstår de 12–48 timmar efter muskelskadan.
Hur utreds rabdomyolys?
Om en läkare misstänker rabdomyolys hos en person görs vanligtvis en kombination av blodprov, urinprov och klinisk undersökning. Syftet med utredningen är att:
- Bekräfta muskelnedbrytning
- Bedöma risk för njurskada
- Identifiera orsaken
Blodprov vid rabdomyolys
Blodprover är den viktigaste diagnostiska metoden.
Viktiga blodprover
Kreatinkinas (CK)
Detta är det viktigaste blodprovet, vid rabdomyolys är nivåerna ofta kraftigt förhöjda (ofta mer än 5 gånger högre än normalvärdet).
Myoglobin i blodet
Detta frisätts från skadade muskler och kan i sin tur skada njurarna.
Elektrolyter
Genom blodprov kontrollerar läkaren bland annat även nivåerna av:
- Kalium
- Natrium
- Fosfat
- Kalcium
Om these nivåer är rubbade kan det påverka både hjärta och njurar.
Njurfunktion
Kreatinin och eGFR är två blodprover som kan visa om njurarna påverkas.
Urinprov
En läkare kan även beställa urinprov för att upptäcka myoglobin i urinen. Vid rabdomyolys kan urinen bli mörk, ofta beskriven som te- eller colafärgad. Urinsticka kan visa positivt utslag för blod trots att röda blodkroppar saknas i urinsedimentet. Detta beror på att myoglobin från skadade muskler filtreras via njurarna och utsöndras i urinen.
Andra undersökningar
I vissa fall kan ytterligare undersökningar behövas. Dessa kan innefatta en klinisk undersökning där läkaren kan bedöma muskelsmärta, svullnad och tecken på vätskebrist eller annat trauma. Man kan även göra EKG för att upptäcka hjärtpåverkan vid högt kalium.
Bilddiagnostik
I mer ovanliga fall kan man använda undersökningar genom bilddiagnostik som magnetkameraundersökning (MR) och ultraljud för att bedöma muskelskador.
Behandling av rabdomyolys
Vid en bekräftad diagnos av rabdomyolys sätter man in behandling med syftet att främst skydda njurarna och stoppa muskelnedbrytningen.
Vanliga delar av behandlingen är:
- Vätskebehandling – den viktigaste behandlingen är intravenös vätska (dropp), som ges för att späda ut myoglobin i blodet, öka urinproduktionen och minska risken för njursvikt.
- Behandling av bakomliggande orsak – det kan till exempel innebära att ett läkemedel sätts ut, att en infektion behandlas, att kroppen kyls ner vid värmeslag eller att skador tas om hand.
- Övervakning på sjukhus – i vissa fall behövs upprepade blodprover, övervakning av njurfunktion och kontroll av elektrolyter samt vätskeregistrering.
- Dialys – vid svår njursvikt kan dialys ibland bli nödvändig, men det är relativt ovanligt.