Ansikte

Ansiktets anatomi och uppbyggnad

Ansiktet sträcker sig från pannan och tinningarna ned mot käken och omfattar både de ytliga mjukdelarna och djupare strukturer. Under huden finns underhudsfett, bindväv och flera muskler. Djupare ligger bland annat ansiktsskelettet, käkleder, nerver, blodkärl och delar av spottkörtlarna.

Bihålorna, eller sinus som de också heter, är luftfyllda hålrum i skallens ben och ligger i nära anslutning till ansiktet, men utgör inte ansiktets mjukdelar. Besvär i ansiktsregionen kan därför komma från flera olika strukturer, exempelvis hud och underhud, muskler, nerver, spottkörtlar, käkleder, tänder, käkar eller bihålor.

Viktiga strukturer i ansiktet

• Mimiska muskler: muskler som bland annat gör det möjligt att kunna le, rynka pannan och forma läpparna. Dessa styrs huvudsakligen av ansiktsnerven, facialisnerven.
• Trigeminusnerven: den femte kranialnerven som framför allt förmedlar känsel från stora delar av ansiktet och har även motoriska nervfibrer till tuggmuskulaturen.
• Facialisnerven: Den sjunde kranialnerven som styr merparten av den mimiska muskulaturen och även har andra funktioner, bland annat kopplade till smak och vissa körtlar.
• Spottkörtlar: De stora spottkörtlarna är öronspottkörteln (parotis), underkäksspottkörteln (submandibularis) och undertungsspottkörteln (sublingualis). Alla dessa producerar saliv som bland annat fuktar munnen och bidrar till nedbrytningen av föda.
• Käkleden: Käkleden, temporomandibularleden eller TMJ, förbinder underkäken med tinningbenet och möjliggör rörelser när vi exempelvis tuggar och pratar.
• Blodkärl och lymfkärl: Dessa är ett omfattande nätverk som försörjer ansiktets vävnader med blod och transporterar lymfvätska vidare till lymfkörtlar i bland annat huvud- och halsregionen.

Ansiktets funktioner

Ansiktet har flera funktioner som är viktiga både för kommunikation och för andra grundläggande kroppsfunktioner. De mimiska musklerna gör det möjligt att uttrycka känslor, medan trigeminusnerven förmedlar bland annat beröring, temperatur och smärta från ansiktet. Tuggmusklerna och käklederna gör att underkäken kan röra sig vid tuggning och tal.

Spottkörtlarna producerar saliv som fuktar munslemhinnan, underlättar sväljning och bidrar till att skydda tänder och munhåla. Ansiktets strukturer omger dessutom ögon, näsa och mun och bidrar därmed till att skydda och stödja flera av huvudets sinnesorgan och öppningar.

Vanliga besvär och förändringar i ansiktsregionen

Eftersom ansiktet består av många olika vävnader kan besvär som uppstår i ansiktet ha vitt skilda orsaker. En knöl eller svullnad kan exempelvis utgå från hud, underhud, spottkörtel, lymfkörtel eller annan mjukvävnad. Och smärta kan komma från käkleden, muskler, tänder, bihålor eller nerver.

• Spottkörtelinflammation: Inflammation i en spottkörtel kan bland annat orsaka smärta och svullnad. Besvären kan ibland vara kopplade till infektion eller hinder i en utförsgång.
• Spottkörteltumörer: Både godartade och elakartade tumörer kan uppstå i spottkörtlarna. En nytillkommen eller kvarstående knöl behöver bedömas medicinskt.
• Trigeminusneuralgi: Ett nervsmärttillstånd som typiskt ger kortvariga attacker av intensiv, ofta elektrisk eller huggande smärta i ena sidan av ansiktet.
• Käkledsbesvär: Problem i käkleden och omgivande tuggmuskulatur kan ge smärta, ömhet, klickljud eller svårigheter att gapa normalt.
• Cystor och mjukdelsförändringar: Olika godartade förändringar kan uppstå i hud, underhud och andra mjukdelar.
• Infektion och abscess: Infektioner från exempelvis hud, tänder eller djupare vävnader kan orsaka smärta och svullnad och ibland bilda en varansamling, en abscess.

Symtom som kan komma från ansiktet

Vilka symtom som uppstår beror på vilken struktur som är påverkad. Liknande besvär kan förekomma vid flera olika tillstånd, och symtomen i sig räcker därför vanligtvis inte för att avgöra orsaken.

• svullnad på ena eller båda sidor av ansiktet
• knöl eller förhårdnad i mjukdelarna
• smärta eller ömhet
• domningar, stickningar eller förändrad känsel
• kortvariga attacker av intensiv nervsmärta
• smärta eller stelhet vid tuggning och gapning
• nedsatt mimik eller svaghet i delar av ansiktet
• kvarstående eller återkommande svullnad

Nytillkommen ansiktssvaghet, särskilt om den uppträder plötsligt tillsammans med exempelvis svaghet i arm eller ben eller påverkat tal, ska bedömas akut eftersom sådana symtom kan förekomma vid stroke.

Så kan ansiktet undersökas

Vilken utredning som är mest lämpad anpassas efter symtomen och vilken del av ansiktet som misstänks vara påverkad. En klinisk undersökning kan bland annat omfatta inspektion och palpation av ansiktets mjukdelar, bedömning av känsel och motorik samt undersökning av käkrörelser, munhåla och spottkörtlar. Vid ansiktssmärta kan även tandundersökning vara relevant eftersom besvär från tänder och käkar kan ge smärta i samma områden.

Ultraljud används ofta för ytligt belägna förändringar och kan ge information om exempelvis spottkörtlar, lymfkörtlar, cystor och andra mjukdelsförändringar. Ultraljud kan även användas som vägledning vid provtagning från vissa förändringar.

CT/DT ger detaljerade tvärsnittsbilder och är särskilt användbart när man behöver bedöma ansiktsskelett, exempelvis vid trauma eller misstänkt fraktur. CT kan också användas vid vissa infektioner och andra förändringar i ansiktsregionen.

Magnetkamera (MR) av ansiktet ger detaljerade bilder av mjukdelar och kan vara relevant vid vissa förändringar i exempelvis spottkörtlar, djupare mjukvävnader och nervstrukturer. MR och CT kan komplettera varandra beroende på frågeställningen: MR ger särskilt god information om mjukdelar medan CT ofta ger bättre detaljering av benstrukturer.

Vid vissa knölar eller andra vävnadsförändringar kan ett vävnadsprov eller cellprov behövas för att fastställa vad förändringen består av. Bilddiagnostik visar framför allt anatomi och strukturella förändringar och kan inte ensam avgöra orsaken till alla typer av besvär.