Snabbversion
DEXA är en snabb och smärtfri röntgenundersökning som mäter bentätheten, vanligtvis i höft och ländrygg. Man använder undersökningen för att upptäcka osteopeni och osteoporos samt bedöma risken för frakturer. Resultatet anges ofta som T-score och bedöms tillsammans med bland annat ålder, tidigare frakturer och fallrisk. Vid en låg bentäthet kan behandling och livsstilsförändringar minska risken för att drabbas av framtida frakturer.
En bentäthetsmätning, ofta kallad DEXA eller DXA, är en röntgenbaserad undersökning som mäter hur mycket mineral som finns i skelettet. Metoden används framför allt för att upptäcka osteoporos, vilket är namnet för benskörhet, och för att bedöma risken för framtida frakturer. DXA av höft och ländrygg räknas som den mest tillförlitliga standardmetoden för att diagnostisera osteoporos och uppskatta frakturrisk hos vuxna.
Fördelen med en DEXA-undersökning för bentäthetsmätning jämfört med en vanlig röntgenbild är att en DEXA kan upptäcka små förändringar i bentätheten innan en fraktur har inträffat. Osteoporos utvecklas ofta tyst under många år utan tydliga symtom, därav är en undersökning med DEXA ett bra sätt att ta reda på hur det ser ut.
Hur fungerar en bentäthetsmätning med DEXA?
DEXA står för dual-energy X-ray absorptiometry. Det är en teknik som använder två olika nivåer av röntgenenergi för att skilja benvävnad från mjukdelar och beräkna benmineralinnehållet. Man mäter vanligen höft och ländrygg, eftersom det är områden där osteoporosrelaterade frakturer är vanliga och kliniskt betydelsefulla.
Själva undersökningen är enkel. Du ligger på rygg på en brits medan en skanner rör sig över din kropp. Det gör inte ont, kräver ingen nål och brukar gå snabbt. När undersökningen är klar kan du lämna mottagningen direkt.
Stråldosen är låg, betydligt lägre än vid många vanliga röntgenundersökningar. För de flesta är undersökningen därför förknippad med mycket liten risk. Om du är gravid eller tror att du kan vara gravid ska det ändå alltid meddelas före undersökningen.
Konkreta exempel på patientgrupper är den postmenopausala kvinnan som söker vård efter ett kotkompressionsbrott eller en man som passerat 70 år och blivit kortare och fått sämre hållning med åren. I båda fallen kan DXA ge viktig information om skelettets styrka och hjälpa vården att avgöra om behandling behövs.
Vad visar resultatet – T-score, Z-score?
Svaret som ges efter en bentäthetsmätning anges ofta som ett T-score. Det visar hur din bentäthet skiljer sig från genomsnittet hos en ung frisk vuxen vid maximal benmassa. Det är framför allt T-score som används för att klassificera bentäthet hos postmenopausala kvinnor och män från 50 års ålder.
Så här tolkas gränserna:
- T-score över -1 räknas som normal bentäthet
- T-score mellan -1 och -2,5 kallas låg benmassa eller osteopeni
- T-score på -2,5 eller lägre talar för osteoporos
Osteopeni betyder alltså inte automatiskt att man har en sjukdom som kräver läkemedel, men det visar att skelettet är glesare än normalt. I det läget väger läkaren in fler faktorer, till exempel ålder, tidigare frakturer, fallrisk och andra sjukdomar.
Z-score är en annan siffra i svaret. Den jämför din bentäthet med personer i samma åldersgrupp och används oftare hos yngre vuxna, före menopaus och hos män under 50 år. T-score ska inte övertolkas vid jämförelsen, eftersom diagnosen osteoporos inte ska ställas enbart utifrån bentäthet i dessa grupper.
Betyder lågt T-score att jag kommer bryta ett ben?
Svaret är nej. En viktig del av riskbedömningen är att kunna se bentätheten, men den säger inte allt. Frakturrisk påverkas också av fallbenägenhet, muskelsvaghet, syn, tidigare frakturer, ålder och vissa läkemedel.
När bör man göra en bentäthetsmätning?
Bentäthetsmätning används för att diagnostisera benskörhet och bedöma risken för frakturer. Screening rekommenderas för kvinnor från 65 års ålder och för yngre postmenopausala kvinnor med förhöjd risk. Även män kan behöva undersökas, särskilt vid högre ålder eller tydliga riskfaktorer.
En DXA-mätning kan vara aktuell vid:
- fraktur efter lågenergivåld, exempelvis ett handledsbrott efter fall i samma plan
- tidig menopaus eller lång tid efter menopaus
- behandling med kortisontabletter under flera månader
- låg kroppsvikt eller tydlig undervikt
- höftfraktur eller känd osteoporos hos en förälder
- rökning eller hög alkoholkonsumtion
- sjukdomar som påverkar skelettet, exempelvis reumatoid artrit, KOL, inflammatorisk tarmsjukdom eller hormonrubbningar
Riskverktyg som FRAX används ofta för att beräkna sannolikheten för fraktur inom tio år. Bedömningen bygger bland annat på ålder, kön, vikt, tidigare frakturer, rökning, alkohol, kortisonbehandling och vissa sjukdomar. Resultatet från bentäthetsmätningen kan sedan vägas in i den samlade riskbedömningen.
Vilka symtom kan tyda på benskörhet?
Osteoporos ger sällan smärta i början. Det gör att många tror att skelettet är starkt så länge de inte känner något. I själva verket upptäcks tillståndet ofta först efter en fraktur.
Tecken som kan väcka misstanke är att du blivit kortare med åren, fått mer framåtböjd hållning eller drabbats av ryggsmärta efter en kotkompression. Ett lågenergibrott, till exempel i handled, höft eller kota, är särskilt viktigt att ta på allvar. Det gäller även om olyckan kändes liten.
Osteoporos ger sällan smärta i början och upptäcks därför ofta först efter en fraktur.
Tecken som kan väcka misstanke är minskad kroppslängd, en mer framåtböjd hållning eller ryggsmärta efter en kotkompression. Även frakturer i exempelvis handled, höft eller kota efter ett lindrigt fall bör tas på allvar.
Låga östrogennivåer hos kvinnor och testosteronbrist hos män kan öka risken för minskad benmassa. Detsamma gäller celiaki, inflammatoriska sjukdomar och tillstånd som försämrar näringsupptaget.
Trötthet, låg vikt och muskelsvaghet kan ibland vara tecken på att även skelettet har påverkats. Bentäthet behöver därför bedömas tillsammans med faktorer som näring, hormoner, inflammation, fysisk funktion och fallrisk.
Vad händer efter svaret?
En bentäthetsmätning ger som sagt inte hela bilden men den är en viktig del av den fortsatta bedömningen. Om resultatet visar osteopeni eller osteoporos tittar läkaren på den samlade risken för frakturer och om det finns någon bakomliggande orsak till att benmassan har minskat.
Utredningen kompletteras ofta med blodprover, till exempel kalcium, vitamin D, njurfunktion och sköldkörtelprover. I vissa fall kan även könshormoner, bisköldkörtelns funktion eller tecken på försämrat näringsupptag behöva undersökas.
Vad som sedan avgör vilken behandling som ska sättas in beror på hur hög frakturrisken är. Vid en lätt sänkt bentäthet och få andra riskfaktorer kan det räcka med att arbeta med styrke- och balansträning och säkerställa ett tillräckligt intag av kalcium och vitamin D. Vidare gäller rökstopp och mindre alkohol. Om personen redan har haft en fragilitetsfraktur eller har tydligt låg bentäthet kan läkemedelsbehandling bli aktuell.
Ibland görs en ny DXA-mätning för att följa bentätheten över tid eller se om behandlingen har haft effekt. Det är framför allt aktuellt när resultatet kan påverka den fortsatta vården.
Ett normalt eller nästan normalt resultat innebär inte att all risk för frakturer är borta. En äldre person som faller ofta kan fortfarande ha en hög frakturrisk. Därför ska man alltid bedöma bentätheten tillsammans med fallrisken och personens allmänna hälsa.
Genom att upptäcka ett försvagat skelett i tid går det inte bara att förebygga frakturer, utan också att bevara rörlighet, självständighet och arbetsförmåga längre upp i åren.
