Hepcidin

Vad är hepcidin?

Hepcidin är ett hormonliknande peptidhormon som produceras främst i levern och har en central roll i kroppens järnomsättning. Hormonet fungerar som kroppens viktigaste regulator av hur mycket järn som tas upp från kosten, hur mycket järn som frisätts från kroppens depåer och hur mycket järn som finns tillgängligt i blodet.

Järn behövs bland annat för att bilda hemoglobin, det syrebärande proteinet i röda blodkroppar. Samtidigt kan för mycket fritt järn vara skadligt för kroppen. Hepcidin hjälper därför till att hålla järnbalansen inom ett lagom intervall.

Markören har blivit särskilt intressant inom modern forskning och specialistmedicin eftersom hepcidin kan bidra till att förklara varför vissa personer utvecklar järnbrist, blodbrist eller funktionell järnbrist trots att ferritin ibland är normalt eller förhöjt.

Hepcidinets funktion i kroppen

Hepcidin reglerar järnomsättningen genom att påverka proteinet ferroportin. Ferroportin fungerar som en transportkanal som släpper ut järn från celler till blodbanan.

Ferroportin finns bland annat i:

• tarmceller, där järn tas upp från kosten.
• makrofager, som återvinner järn från gamla röda blodkroppar.
• leverceller, där järn kan lagras.

När nivåerna av hepcidin stiger binds hepcidin till ferroportin, vilket gör att ferroportin bryts ned. Då minskar mängden järn som kan transporteras ut i blodet.

Det leder till att:

• mindre järn tas upp från tarmen.
• mindre järn frisätts från kroppens järndepåer.
• mindre järn blir tillgängligt för benmärgen.
• produktionen av röda blodkroppar kan påverkas.

När hepcidin istället är lågt blir ferroportin mer aktivt, vilket gör att mer järn kan tas upp och frisättas till blodet.

Varför analyserar man hepcidin?

Analys av hepcidin kan vara relevant vid mer avancerad utredning av järnomsättning, särskilt när vanliga järnprover inte ger en tydlig bild. Provet används framför allt inom forskning och specialistvård, men intresset ökar eftersom markören kan ge information om varför kroppen inte använder järn på ett normalt sätt.

Analysen kan vara relevant vid följande tillstånd:

• svårtolkad järnbrist.
• misstanke om funktionell järnbrist.
• blodbrist vid kronisk inflammation .
• kronisk njursjukdom.
• inflammatorisk tarmsjukdom.
• reumatisk eller annan kronisk inflammatorisk sjukdom.
• järnöverskott eller misstänkt hemokromatos .
• utebliven effekt av järnbehandling .

Hepcidin kan ibland ge kompletterande information tillsammans med traditionella prover som Ferritin, järn, transferrin, transferrinmättnad, HS-CRP och blodstatus.

Referensvärden för hepcidin

Det finns idag inga internationellt standardiserade referensintervall för hepcidin. Koncentrationen påverkas av analysmetod, biologiska variationer och laboratoriets kalibrering, vilket innebär att referensvärden kan skilja sig mellan olika laboratorier.

I studier där hepcidin analyserats med standardiserad LC-MS/MS har friska vuxna ungefär följande nivåer:

• män: median cirka 4,7 nM (referensintervall <0,5–15,5 nM).
• kvinnor: median cirka 3,8 nM (referensintervall <0,5–15,4 nM).
• premenopausala kvinnor har generellt lägre nivåer än postmenopausala kvinnor.

Som många andra hormon så varierar Hepcidin dessutom över dygnet och påverkas av bland annat kroppens järndepåer, inflammation, infektion, njurfunktion och blodbildning. Resultatet bör därför alltid tolkas tillsammans med ferritin, transferrinmättnad, blodstatus och övriga kliniska fynd.

Höga nivåer av hepcidin

Höga nivåer av hepcidin innebär att kroppen bromsar järnupptaget och håller kvar järn i sina depåer. Detta kan vara en normal skyddsmekanism vid infektion eller inflammation, men kan också bidra till blodbrist om tillståndet blir långvarigt.

Högt hepcidin kan ses vid:

• inflammation.
• infektion.
• kronisk njursjukdom.
• autoimmuna sjukdomar.
• inflammatorisk tarmsjukdom.
• cancersjukdom.
• höga järndepåer .
• vissa former av anemi vid kronisk sjukdom.

Vid högt hepcidin kan kroppen ha järn lagrat, men järnet blir inte tillgängligt för benmärgen i tillräcklig utsträckning. Detta kallas ofta funktionell järnbrist eller järnrestriktion.

Hepcidin och funktionell järnbrist

Funktionell järnbrist innebär att kroppen har järn i sina depåer, men att järnet inte kan användas effektivt. Detta skiljer sig från absolut järnbrist, där kroppens järnförråd faktiskt är tömda.

Vid funktionell järnbrist kan ferritin vara normalt eller förhöjt, samtidigt som järn och transferrinmättnad är låga. En vanlig orsak är inflammation som driver upp hepcidin.

Detta kan leda till:

• trötthet
• nedsatt ork
• blodbrist
• försämrad fysisk prestationsförmåga
• sämre svar på järnbehandling via tablett

Vid hög hepcidinaktivitet kan upptaget av järn från tarmen minska, vilket gör att peroral järnbehandling ibland fungerar sämre.

Låga nivåer av hepcidin

Låga nivåer av hepcidin innebär att kroppen ökar upptaget av järn och frisätter mer järn från sina depåer. Detta är ofta en normal reaktion vid järnbrist eller ökat behov av blodbildning.

Lågt hepcidin kan ses vid:

• absolut järnbrist
• blodförlust
• rikliga menstruationer
• graviditet
• ökad produktion av röda blodkroppar
• vissa former av hemokromatos

Vid hereditär hemokromatos kan hepcidin vara otillräckligt lågt i förhållande till kroppens järnförråd. Det kan leda till ökat järnupptag och successiv inlagring av järn i organ som lever, hjärta, leder och bukspottkörtel.

Hepcidin och inflammation

Inflammation är en av de starkaste faktorerna som ökar produktionen av hepcidin. Vid inflammation frisätts signalämnen, framför allt interleukin-6, som stimulerar levern att producera mer hepcidin.

Detta är en del av kroppens immunförsvar. Genom att minska mängden tillgängligt järn i blodet försöker kroppen begränsa tillgången på järn för bakterier och andra mikroorganismer.

Problemet uppstår när inflammationen är långvarig. Då kan hepcidin förbli förhöjt under längre tid, vilket kan bidra till blodbrist vid kronisk sjukdom.

Hepcidin och ferritin

Ferritin är ett av de vanligaste blodproverna för att bedöma kroppens järndepåer. Ett lågt ferritin talar ofta för järnbrist. Men ferritin är också ett akutfasprotein och kan stiga vid inflammation.

Det innebär att en person kan ha:

• normalt eller högt ferritin.
• lågt järn i blodet.
• låg transferrinmättnad.
• förhöjt CRP eller annan inflammatorisk aktivitet.
• högt hepcidin.

I sådana fall kan järnbristen vara funktionell snarare än absolut. Hepcidin kan då hjälpa till att förstå varför järnet inte är tillgängligt trots att ferritin inte är lågt.

Hepcidin och blodbrist

Hepcidin har en nära koppling till blodbrist, eftersom järn behövs för att bilda hemoglobin. När hepcidin är förhöjt minskar järntillgängligheten för benmärgen, vilket kan försämra bildningen av röda blodkroppar.

Detta är särskilt relevant vid:

• anemi vid kronisk inflammation.
• anemi vid kronisk njursjukdom.
• inflammatorisk tarmsjukdom.
• cancerrelaterad anemi.
• järnbrist som inte svarar på vanlig behandling.

Hepcidin kan därför vara en viktig pusselbit vid svårtolkad anemi där ferritin, järnstatus och inflammationsmarkörer behöver bedömas tillsammans.

Hur analyseras hepcidin?

Hepcidin analyseras via blodprov, vanligtvis i serum eller plasma. Analysen är ännu inte ett rutinprov i den breda primärvården och används framför allt inom forskning, specialistmedicin och vid mer komplexa frågeställningar kring järnmetabolism.

Tolkningen påverkas av flera faktorer, bland annat:

• järndepåer.
• inflammation.
• njurfunktion.
• blodförlust.
• erytropoes, det vill säga produktion av röda blodkroppar.
• analysmetod.
• tidpunkt för provtagning.

Eftersom analysmetoder och referensintervall kan variera mellan laboratorier bör resultatet alltid tolkas tillsammans med övriga prover och klinisk bild.

Hepcidin i vården

Trots att hepcidin är en central biomarkör för järnomsättningen används analysen fortfarande relativt begränsat i rutinsjukvården. De vanligaste orsakerna är att analysen inte är lika tillgänglig som traditionella järnprover och att det fortfarande finns variation mellan olika analysmetoder.

I praktiken används därför ofta följande prover först:

• hemoglobin
• MCV och MCH
• ferritin
• järn
• transferrin
• transferrinmättnad
• CRP
• kreatinin och eGFR vid misstanke om njurpåverkan

Hepcidin kan framför allt vara värdefullt när dessa prover inte räcker för att skilja mellan absolut järnbrist, funktionell järnbrist och inflammationdriven blodbrist.

Hepcidin och järnbehandling

Hepcidin kan även ha betydelse för hur kroppen svarar på järnbehandling. Om hepcidin är högt minskar upptaget av järn från tarmen, vilket kan göra att järntabletter ger sämre effekt.

Vid absolut järnbrist är hepcidin däremot ofta lågt, vilket gör att kroppen lättare kan ta upp järn från kosten eller tillskott.

Detta är en av anledningarna till att järnbristbehandling behöver anpassas efter bakomliggande orsak. Samma ferritinvärde kan ha olika betydelse beroende på om det samtidigt finns inflammation, njursjukdom eller annan kronisk sjukdom.