HFE c.187 C>G (H63D)
HFE c.187 C>G är en genetisk variant i HFE-genen som är associerad med förändrad reglering av kroppens järnomsättning. Mutationen leder till en förändring i HFE-proteinet där aminosyran histidin byts ut mot asparaginsyra på position 63, vilket benämns His63Asp eller H63D.
HFE-genen är viktig för kroppens kontroll av järnupptaget och påverkar produktionen av hormonet hepcidin, som reglerar hur mycket järn som absorberas från tarmen och lagras i kroppen. Vid H63D-mutationen kan denna reglering påverkas, vilket hos vissa individer kan bidra till förhöjda järnparametrar eller mildare former av järnöverskott.
H63D är generellt associerad med lägre risk för kliniskt betydande hereditär hemokromatos jämfört med H282Y-mutationen (HFE c.845 G>A). Varianten analyseras dock ofta tillsammans med H282Y vid genetisk utredning av misstänkt hereditär hemokromatos och järninlagringssjukdom.
Varför analyseras HFE c.187 C>G?
Analys av HFE c.187 C>G används vid genetisk utredning av misstänkt hereditär hemokromatos och för att identifiera genetiska varianter som kan påverka kroppens järnomsättning.
Mutationen analyseras ofta tillsammans med HFE c.845 G>A (H282Y) eftersom kombinationen av dessa två mutationer kan vara associerad med ökad risk för järnöverskott.
Resultatet kan förekomma i tre olika genetiska kombinationer:
- C/C – ingen påvisad H63D-mutation
- C/G – heterozygot bärare av H63D
- G/G – homozygot bärare av H63D
Personer som är homozygota bärare (G/G) har generellt en låg till måttligt ökad risk för påverkan på järnomsättningen. De flesta utvecklar inte kliniskt betydande hereditär hemokromatos, men vissa individer kan uppvisa lätt förhöjda järnparametrar eller mild järninlagring.
Heterozygota bärare (C/G) utvecklar vanligtvis inte järninlagringssjukdom men kan i vissa fall uppvisa mindre förändringar i järnstatus.
H63D och hereditär hemokromatos
H63D-mutationen är vanlig i befolkningen och betraktas generellt som en mildare genetisk variant jämfört med H282Y. Mutationen kan dock få större klinisk betydelse när den förekommer i kombination med andra HFE-mutationer eller tillsammans med faktorer som påverkar levern och järnomsättningen.
Vid hereditär hemokromatos absorberar kroppen mer järn än den behöver, vilket över tid kan leda till järninlagring i organ och vävnader. Uttalad järninlagring ses betydligt mer sällan vid isolerad H63D-mutation än vid homozygot H282Y.
Hos vissa individer kan H63D vara associerad med:
- lätt förhöjt ferritin
- förhöjd transferrinmättnad
- mild påverkan på järnomsättningen
- ökad risk för järnöverskott i kombination med andra riskfaktorer.
Användningsområde inom vården
Genetisk analys av HFE c.187 C>G används vid utredning av misstänkt hereditär hemokromatos eller vid oförklarat förhöjda järnparametrar.
Analysen kan vara relevant vid:
- förhöjt ferritin
- förhöjd transferrinmättnad
- misstanke om järnöverskott
- oförklarad leverpåverkan
- utredning av hereditär hemokromatos
- familjeutredning vid känd HFE-mutation
- symtom förenliga med järninlagringssjukdom.
Eftersom hereditär hemokromatos är en ärftlig sjukdom rekommenderas ibland genetisk screening av nära släktingar när sjukdomsassocierade HFE-mutationer har identifierats.
Tolkning av HFE c.187 C>G
HFE 187 G/G (homozygot H63D)
Förenligt med homozygot H63D-mutation, vilket innebär att individen bär mutationen på båda allelerna i HFE-genen. Varianten är associerad med svagt till måttligt ökad risk för påverkan på järnomsättningen och mildare former av järnöverskott. Kliniskt betydande hereditär hemokromatos är ovanligt vid isolerad H63D-homozygoti.
HFE 187 C/G (heterozygot H63D)
Förenligt med heterozygot bärarskap av H63D-mutationen. Detta innebär vanligtvis låg risk för kliniskt betydande järninlagringssjukdom men mindre påverkan på järnparametrar kan förekomma.
HFE 187 C/C
Ingen påvisad H63D-mutation i HFE-genen.
HFE c.187 C>G och H282Y
Vid genetisk utredning av hereditär hemokromatos analyseras H63D ofta tillsammans med H282Y-mutationen (HFE c.845 G>A). Personer som är dubbelheterozygota, det vill säga bär på både H63D och H282Y, kan ha en ökad risk för mildare former av järnöverskott och påverkan på järnparametrar.
Dubbelheterozygoti innebär generellt lägre risk för uttalad järninlagringssjukdom jämfört med homozygot H282Y, men vissa individer kan utveckla förhöjt ferritin eller förhöjd transferrinmättnad över tid. Den genetiska risken måste alltid tolkas tillsammans med kliniska fynd och laboratorieanalyser såsom ferritin, transferrinmättnad, järnstatus och leverprover.
