Transtyretin – fysiologi och klinisk betydelse
Transtyretin är ett lågmolekylärt transportprotein som syntetiseras huvudsakligen i hepatocyter samt i plexus choroideus i centrala nervsystemet. I plasma fungerar transtyretin som bärare av tyroxin (T4) och bildar dessutom ett stabilt komplex med retinolbindande protein, vilket möjliggör transport av vitamin A. På grund av sin korta biologiska halveringstid, cirka 48 timmar, reflekterar transtyretin snabbt förändringar i leverns proteinsyntes.
Reglering av serumkoncentration
Serumkoncentrationen av transtyretin påverkas av flera samtidiga mekanismer, däribland hepatocytens synteskapacitet, kroppens energibalans och inflammatorisk aktivitet. Transtyretin klassificeras som ett negativt akutfasprotein och dess syntes nedregleras vid inflammatoriska tillstånd genom cytokinpåverkan, framför allt via interleukin-6. Detta innebär att sänkta nivåer kan förekomma även vid adekvat näringsintag.
Vid katabola tillstånd, svält eller fasta sjunker transtyretinkoncentrationen ofta inom några dagar, vilket gör markören känsligare än albumin vid kortsiktiga förändringar i proteinsyntesen. Vid minskad levercellsmassa, exempelvis vid avancerad leversjukdom, ses en tidig nedgång i transtyretinnivåer, ofta parallellt med sänkta protrombinnivåer.
Referensintervall för S-transtyretin
| Ålder | Referensvärde | Enhet |
|---|---|---|
| Vuxna | 0,20 – 0,40 | g/L |
| 0–14 dagar | < 0,11 | g/L |
| 15 dagar – < 1 år | 0,04 – 0,24 | g/L |
| 1 – < 5 år | 0,11 – 0,23 | g/L |
| 5 – < 13 år | 0,13 – 0,26 | g/L |
| 13 – < 16 år | 0,17 – 0,31 | g/L |
| Flickor 16 – < 19 år | 0,16 – 0,33 | g/L |
| Pojkar 16 – < 19 år | 0,20 – 0,35 | g/L |
Tolkning i kliniskt sammanhang
Låga nivåer av S-transtyretin kan ses vid protein–energiundernäring, katabolism, inflammatoriska tillstånd samt vid leversjukdom. Vid samtidig inflammation kan en isolerad sänkning av transtyretin inte tolkas som uttryck för näringsbrist utan behöver värderas tillsammans med akutfasreaktanter, framför allt CRP. Vid hypertyreoidism ses ofta sänkta nivåer, vilket kan relateras till förändrad hormonell omsättning och proteinmetabolism.
Vid kronisk leversjukdom, inklusive levercirros skrumplever, kan S-transtyretin sjunka tidigt och fungera som indikator på nedsatt synteskapacitet och minskad levercellsmassa. Till skillnad från albumin, vars halveringstid är betydligt längre, ger S-transtyretin en mer dynamisk bild av leverns aktuella proteinsyntes. Förhöjda nivåer av S-transtyretin är ovanliga och saknar i de flesta fall klinisk relevans.
Begränsningar och differentialdiagnostik
S-transtyretin är inte en isolerad nutritionsmarkör och ska inte användas fristående för bedömning av näringsstatus. Markören påverkas av inflammation, hormonell status och leverfunktion, vilket kräver samtidig klinisk bedömning och kompletterande laboratorieanalyser. I klinisk praxis används transtyretin därför som ett komplement till albumin, protrombin, CRP och kliniska nutritionsbedömningar.