Vad är hemoglobin i retikulocyter?
Rtc(B)- MCH (hemoglobin i retikulocyter) är ett medicinskt test som mäter nivån av retikulocyter i blodet. Retikulocyter är omogna röda blodkroppar som nyligen har släppts ut från benmärgen. Deras närvaro och antal kan vara ett användbart diagnostiskt verktyg för att utvärdera benmärgens funktion och för att bedöma om kroppen har förmågan att producera tillräckligt med röda blodkroppar.
Varför analyseras retikulocyter?
Analysen genomförs i syfte att identifiera medelinnehåll av hemoglobin i retikulocyter och diagnostisera järnbrist eller ökat behov av järn. Ret(B)-MCH signalerar avtagande järnbrist. Analysen kan endast genomföras tillsammans med B-Retikulocyter.
Hur används Rtc(B)-MCH i klinisk praxis?
Rtc(B)-MCH är särskilt värdefull vid tidig upptäckt av funktionell järnbrist, innan traditionella markörer som ferritin eller transferrinmättnad förändras. Eftersom retikulocyter snabbt speglar förändringar i benmärgens järntillgång, kan låga nivåer av hemoglobin i retikulocyter indikera en pågående järnbrist redan innan anemi utvecklas.
Analysen är också användbar för att övervaka effekten av järnbehandling hos patienter. En stigande Rtc(B)-MCH tyder på att behandlingen är effektiv och att järnet återigen används för produktionen av hemoglobin i nya röda blodkroppar.
Vid vilka tillstånd kan Rtc(B)-MCH vara särskilt relevant?
Förutom järnbrist kan analysen vara till hjälp vid utredning av anemier av oklar orsak, vid inflammatoriska tillstånd där traditionella järnmarkörer kan vara svårtolkade, samt vid kroniska sjukdomar som påverkar blodbildningen. Rtc(B)-MCH används även inom onkologi och nefrologi, där patienter ofta riskerar funktionell järnbrist på grund av inflammation eller kronisk sjukdom.
Vad påverkar resultaten?
Resultaten kan påverkas av faktorer som pågående infektioner, inflammatoriska tillstånd, blödningar, benmärgssjukdomar och behandlingar som stimulerar blodbildningen, exempelvis erytropoesstimulerande läkemedel (ESA). Det är därför viktigt att tolka värdet i kombination med övriga laboratorieanalyser och den kliniska bilden.