S-CDT, kolhydratfattigt transferrin

Vad är CDT?

Biomarkören S-CDT, eller (kolhydratfattigt transferrin) är en biomarkör som används för att detektera långvarig och eller hög alkoholkonsumtion. CDT är en specifik typ av transferrin, ett protein som transporterar järn i kroppen, och dess nivåer i blodet kan förändras i samband med alkoholkonsumtion.

När en person konsumerar alkohol regelbundet och i stora mängder påverkas vissa biokemiska processer i kroppen. En av dessa förändringar är glykosylering, där kolhydrater kopplas till proteiner. I fallet med transferrin, om en person har en hög och långvarig alkoholkonsumtion, kan transferrinmolekylerna glykosyleras på ett sätt som skiljer sig från personer som inte konsumerar alkohol i större utsträckning.

Vid en CDT-analys identifieras förändringar i transferrin och provsvaret kan därav ge en indikation på om en person har en hög risk för alkoholrelaterade problem eller en högre alkoholkonsumtion.

Vad är ett högt CDT-värde?

Vanligtvis utgör CDT en liten andel (< 2,0%) av det totala transferrinet i blodserum. Men när en person har druckit mycket alkohol under lång tid, är det vanligt att CDT-värdena är högre än 2,0%.

Hur hög alkoholkonsumtion krävs för ett högt CDT-värde?

Det är viktigt att förstå att det inte finns en exakt och linjär korrelation mellan alkoholkonsumtion och CDT-nivåer över 2%. Alkoholmetabolism och dess påverkan på CDT-nivåer kan variera mellan individer beroende på genetiska faktorer, ämnesomsättning och övriga hälsotillstånd.

Generellt sett ger långvarig och "hög" alkoholkonsumtion (460 gram alkohol per vecka) ett CDT-värden över 2%. Men det är svårt att fastställa en specifik mängd alkohol i termer av antal drinkar eller mängd konsumtion, eftersom det varierar från person till person. Sammanfattningsvis krävs vanligtvis långvarig och tung alkoholkonsumtion. Detta kan vara i form av daglig hög alkoholkonsumtion under en längre period, ofta flera månader.