Njure

Njurarnas funktion och uppbyggnad

Njurarna är två retroperitonealt belägna organ med en central roll i kroppens homeostas. De filtrerar kontinuerligt blodet, eliminerar metabola restprodukter och reglerar vätske-, elektrolyt- och syra–basbalansen. Utöver detta har njurarna viktiga endokrina funktioner, inklusive blodtrycksreglering och stimulering av erytropoes. Trots sin avgörande funktion kan njursjukdom utvecklas under lång tid utan tydliga symtom, vilket gör tidig upptäckt genom blod- och urinprov särskilt viktig.

Anatomi och placering

Njurarna är bönformade organ som är belägna bilateralt om ryggraden i höjd med Th12–L3, där höger njure ofta ligger något lägre på grund av leverns position. Varje njure är cirka 10–12 cm lång och omges av en fibrös kapsel. Parenkymet består av en yttre bark (cortex) och en inre märg (medulla), organiserad i njurpyramider som mynnar i calyces och vidare till njurbäckenet (pelvis renalis).

Glomerulär filtration och urinbildning

Varje njure innehåller cirka en miljon nefron, som utgör den funktionella enheten. Filtrationen sker i glomeruli där plasma filtreras till primärurin. Därefter sker selektiv reabsorption och sekretion i tubulussystemet, vilket möjliggör finjustering av elektrolyter, vatten och metaboliter. Den slutliga urinen transporteras via urinledarna till urinblåsan.

Reglering av vätske- och elektrolytbalans

Njurarna finjusterar kroppens vätskebalans genom att reglera utsöndring och återupptag av natrium, kalium och vatten. Detta sker i samspel med hormoner som aldosteron och antidiuretiskt hormon (ADH). Balansen är avgörande för att upprätthålla blodvolym, osmolalitet och ett stabilt blodtryck.

Endokrina funktioner

Njurarna producerar och frisätter flera hormoner. Renin ingår i renin–angiotensin–aldosteron-systemet (RAAS) och påverkar blodtrycket. Erytropoetin stimulerar benmärgens produktion av röda blodkroppar. Njurarna ansvarar även för omvandlingen av vitamin D till dess aktiva form (kalcitriol), vilket är centralt för kalcium- och fosfatbalansen.

Vanliga njurrelaterade tillstånd

Njurarnas funktion kan påverkas av en rad sjukdomstillstånd, inklusive akut och kronisk njursvikt, glomerulonefriter, njursten och infektioner. Systemiska sjukdomar som diabetes och hypertoni är de vanligaste orsakerna till gradvis försämrad njurfunktion. Eftersom njurpåverkan ofta utvecklas utan tydliga symtom upptäcks tillstånden i många fall först genom laboratorieanalyser.

Symtom på nedsatt njurfunktion

Njursjukdomar kan vara asymtomatiska i tidiga stadier, men följande symtom kan förekomma vid påverkan:

• Ihållande trötthet och nedsatt ork.
• Svullnad i ben, fötter eller ansikte (ödem).
• Förändrad urinmängd eller urinfrekvens.
• Skummande urin eller blod i urinen.
• Smärta i ländryggen eller flanken.
• Högt blodtryck .

Hur njurfunktion mäts

Njurfunktionen bedöms främst genom blod- och urinprover. Kreatinin är en central markör som speglar njurarnas filtreringsförmåga. Utifrån kreatinin beräknas eGFR (estimerad glomerulär filtrationshastighet), vilket ger en uppskattning av den totala njurfunktionen. Cystatin C används ofta som komplement för en mer exakt bedömning.

Elektrolyter såsom natrium och kalium analyseras för att utvärdera njurarnas förmåga att reglera saltbalansen. Urinprov kan påvisa protein (albuminuri) eller blod i urinen, vilket kan indikera tidig njurskada.

Bilddiagnostik av njurarna

Vid misstanke om strukturella förändringar eller specifika tillstånd kan bilddiagnostik användas som komplement till laboratorieprover. Tag product_id="345" title="Ultraljud av njurarna"/> är ofta förstahandsmetod och används för att identifiera exempelvis njursten, avflödeshinder, cystor eller förändrad njurstorlek. Metoden är snabb, strålningsfri och ger en god översikt av njurarnas anatomi. Datortomografi (CT) används ofta vid misstanke om njursten eftersom metoden har hög känslighet för att upptäcka även små stenar. Magnetkameraundersökning, MR Njurar kan användas vid mer komplexa frågeställningar, exempelvis för att utreda tumörer, kärlförändringar eller oklara strukturella avvikelser utan att utsätta patienten för joniserande strålning.

Relaterade tillstånd och diagnoser

• Akut och kronisk njursvikt.
• Njursten.
• Glomerulonefrit och andra inflammatoriska njursjukdomar.
• Urinvägsinfektion (UVI) med spridning till njurarna.
• Polycystisk njursjukdom.

När bör njurfunktionen kontrolleras?

Regelbunden kontroll av njurfunktionen rekommenderas särskilt vid riskfaktorer såsom diabetes, högt blodtryck, övervikt eller ärftlighet för njursjukdom. Även vid ospecifika symtom som trötthet eller svullnad kan det vara motiverat att utreda njurarna med blod- och urinprov.