Vattkoppor och bältros - Så hänger det ihop

Vattkoppor och bältros?

Kan jag få bältros om jag haft vattkoppor? Kan jag smittas av vattkoppor från någon som har bältros? Frågorna om dessa sjukdomar är vanliga och bältros blir allt vanligare men hur hänger det ihop?

Vattkoppor är en mycket smittsam sjukdom vanligtvis förekommande hos barn. Den manifesterar sig genom röda, klåda utlösande blåsor, åtföljt av feber, huvudvärk och trötthet. Bältros, som huvudsakligen drabbar personer över 50 år, yttrar sig som smärtsamma, röda utslag. I sällsynta fall kan sjukdomen bli långvarig och kräva behandling.

Sambandet mellan vattkoppor och bältros

Både vattkoppor och bältros orsakas av samma virus, varicella-zosterviruset. Har du haft vattkoppor ökar risken för att senare drabbas av bältros, en reaktivering av det vilande viruset.

Kan jag få bältros om jag haft vattkoppor?

Bältros kan överföras till någon som inte haft vattkoppor, men du kan inte få bältros av en person med vattkoppor. Vaccination mot vattkoppor minskar avsevärt risken för bältros jämfört med att ha haft vattkoppor.

Det är avgörande att komma ihåg att du bara kan få bältros om du redan haft vattkoppor eller är vaccinerad mot vattkoppor. Risken för bältros reduceras betydligt genom vaccination, vilket understryker vikten av att vaccinera sig för att skydda mot både vattkoppor och bältros. Du kan även genomföra ett immunitetstest som mäter dina antikroppar för att ta reda på om du har haft sjukdomen samt koncentrationen antikroppar.

Symtom och besvär

Vattkoppor börjar vanligtvis med lätt till måttlig feber och värk i kroppen. Efter någon dag uppstår ett kliande utslag i form av röda prickar som snabbt utvecklas till blåsor. Utslagen brukar först synas på bålen och sprider sig sedan till ansikten, hårbotten och övriga kroppen. Klådan kan vara mycket besvärande och ibland kan det även uppstå hosta om blåsorna finns i luftrörens slemhinnor. Mängden blåsor kan variera från person till person, och nya blåsor kan fortsätta att dyka upp under ungefär en vecka. Efterhand blir blåsornas innehåll grumligt och de torkar in för att sedan bilda skorpor.

Komplikationer kan uppstå om blåsorna blir infekterade av hudbakterier, såsom stafylokocker. En ovanligare men allvarlig komplikation är lunginflammation, som kan vara mycket besvärlig. Hos vissa personer kan även hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation uppstå. Det är särskilt farligt om vattkoppor drabbar personer med nedsatt immunförsvar eller om en nyfödd baby smittas direkt efter förlossningen.

Smittvägar och Inkubationstid

Vattkoppor är extremt smittsamma och sprids främst via luften runt den som är sjuk. Smittsamheten är hög redan någon till några dagar innan utslagen uppstår och kvarstår så länge nya blåsor dyker upp. Det är också möjligt att smittas genom direktkontakt med sårvätska från blåsorna. Inkubationstiden för vattkoppor är vanligtvis mellan 10 och 21 dagar, men oftast 14-16 dagar.

Hur smittsamt är bältros?

Bältros är smittsamt, men smittorisken är lägre jämfört med vattkoppor. Smittan sker genom kontakt med blåsor från en aktiv bältrosinfektion. Personer som inte haft vattkoppor och kommer i kontakt med bältros kan få vattkoppor istället för bältros. För att minska risken för överföring och underlätta läkning bör personer med bältros undvika direkt kontakt med personer som inte haft vattkoppor eller som har nedsatt immunförsvar. Att täcka bältrosutslagen och följa god handhygien är också viktigt för att minska smittspridning.

Behandling och Diagnostik

För de flesta barn är vattkoppor en lindrig sjukdom som läker av sig själv inom en till två veckor. Det är sällan nödvändigt med medicinsk behandling för barnets symtom. Klådan kan dock lindras med hjälp av klådstillande medel. Om blåsorna blir infekterade kan det vara aktuellt med antibiotika för att bekämpa bakterieinfektioner.

Vuxna som drabbas av vattkoppor löper större risk för allvarliga komplikationer och bör därför söka medicinsk hjälp. De kan behandlas med antivirala medel och/eller immunglobulin för att minska riskerna för ett svårt sjukdomsförlopp. Diagnosen ställs vanligtvis utifrån de typiska kliniska symptomen, men det kan också bekräftas genom att påvisa viruset från blåsornas vätska eller genom att hitta virusspecifika antikroppar i blodprov.

Mer ingående om bältros

Bältros, eller herpes zoster, är en sjukdom som orsakas av reaktivering av varicella-zosterviruset hos personer som tidigare har haft vattkoppor. Symtomen inkluderar smärtsamma utslag och blåsor som oftast förekommer på ena sidan av kroppen, följande en specifik nervbanas utbredning. Initialt kan feber och lätta allmänsymtom förekomma. Utslagen är karakteristiska och kan vara mycket smärtsamma. Ibland kan bältros drabba ögonen och i dessa fall krävs sjukhusvård.

Blåsorna torkar in och bildar skorpor inom några veckor, men smärtan kan kvarstå under en längre tid efter att utslagen har läkt. Bältros kan också kompliceras av en bakteriell infektion i blåsorna.

Behandling och diagnostik

För att lindra symtomen och förhindra komplikationer kan antivirala läkemedel användas vid behandling av bältros. Det är dock viktigt att behandlingen påbörjas tidigt i sjukdomsförloppet för att vara effektiv. Diagnosen ställs oftast genom att observera de typiska kliniska symptomen, men vid behov kan laboratorietester användas för att bekräfta virusets närvaro.

Förebyggande åtgärder för bältros

För att förebygga bältros och minska risken för komplikationer är det viktigt att överväga olika åtgärder. Den mest effektiva metoden är vaccination, särskilt för personer över 50 år. Ett starkt immunsystem, upprätthållet genom hälsosam kost och regelbunden motion, kan också bidra till att förhindra bältros. Undvik direkt kontakt med bältrosutslag och följ god handhygien för att minimera överföringsrisken. Vid tidiga symtom är det viktigt att söka medicinsk vård för snabb behandling. Extra försiktighet bör tas för personer med nedsatt immunförsvar, och att följa läkarens råd kan hjälpa till att underlätta läkning och minska risken för långvariga besvär.

Testa dina antikroppar

Att testa IgM- och IgG-antikroppar mot varicella-zosterviruset (VZV), som orsakar vattkoppor och bältros är av stor vikt för flera olika skäl. IgM-antikroppar indikerar en nyligen pågående infektion och kan hjälpa till att fastställa om en person har vattkoppor eller bältros. Å andra sidan representerar IgG-antikroppar en tidigare immunrespons och kan ge information om en persons immunitet mot viruset. Dessa tester är särskilt användbara för att bekräfta diagnoser, övervaka immunitetsnivåer och vägleda vaccinationsscheman för att förebygga eller minimera risken för bältros. Här hittar du ett komplett vattkopptest för analys av både IgM och IgG antikropparna Vattkoppor och bältros test

Samma virus men två olika sjukdommar

Vattkoppor och bältros är två sjukdomar som orsakas av varicella-zosterviruset. Vattkoppor är en vanlig sjukdom som oftast drabbar barn och kännetecknas av feber och kliande utslag. Efter att ha haft vattkoppor kan viruset ligga vilande i kroppen och senare orsaka bältros, som karakteriseras av smärtsamma utslag och blåsor längs en specifik nervbana.

Både vattkoppor och bältros kan behandlas med antivirala läkemedel för att lindra symptomen och minska risken för komplikationer. Vaccinering är den mest effektiva metoden för att förebygga vattkoppor och rekommenderas till barn och personer som inte är immuna. Genom att vidta hygienåtgärder och undvika direktkontakt kan smittspridningen av vattkoppor minimeras.

Viktigast är att vara uppmärksam på symtom och söka medicinsk hjälp vid behov. Om du misstänker att du eller ditt barn har vattkoppor eller bältros, kontakta en vårdcentral eller läkare för rådgivning och eventuell behandling.