P-APT-tid (APTT), Aktiverad partiell tromboplastintid, är ett funktionsprov som mäter aktiviteten i det intrinsiska koagulationssystemet. Testet omfattar flera koagulationsfaktorer, framför allt faktor VIII, IX, XI och XII, samt fibrinogen. Dessa faktorer aktiveras i en kaskadliknande process som leder fram till bildningen av fibrin – ett protein som stabiliserar blodproppen och möjliggör effektiv hemostas.
APTT är ett tidsmått (i sekunder) på hur lång tid det tar för plasma att koagulera efter att koagulationen aktiverats med särskilda reagenser. Eftersom reagens och metodik kan skilja mellan laboratorier kan referensintervall variera, men normalt ligger APTT oftast mellan 20–30 sekunder. En förlängd APTT innebär att blodet koagulerar långsammare än normalt och används ofta för att övervaka behandling med heparin eller för att identifiera brist på koagulationsfaktorer.
Funktionell roll
P-APT-tid (APTT) avspeglar aktiviteten hos koagulationsfaktorer i det intrinsiska systemet och är därmed ett centralt test vid utredning av hemostas.
- Koagulationsreglering: APTT mäter funktionen hos flera faktorer som är nödvändiga för att initiera och förstärka koagulationskaskaden. Brist på dessa faktorer eller hämmad funktion förlänger APTT.
- Leversyntes: Eftersom många koagulationsfaktorer produceras i levern kan APTT förlängas vid leversvikt.
- Autoimmun påverkan: Förekomst av antikroppar, exempelvis vid antifosfolipidsyndrom, kan störa koagulationen och ge förlängd APTT.
- Blödningsrisk och antikoagulantia: APTT används för att övervaka behandling med heparin och bedöma risken för blödning eller trombos.
Användning av APTT
P-APT-tid (APTT) analyseras vid flera kliniska frågeställningar där koagulationsförmågan behöver utredas eller övervakas.
Förlängd APTT
Ett förlängt APTT indikerar långsammare koagulation och kan ses vid:
- Heparinbehandling – används för dosjustering och övervakning.
- Koagulationsfaktorbrist – exempelvis vid hemofili A (faktor VIII-brist) eller hemofili B (faktor IX-brist).
- Von Willebrands sjukdom – påverkar faktor VIII och leder ofta till förlängd APTT.
- Leversjukdom eller vitamin K-brist – nedsatt syntes av koagulationsfaktorer.
- Autoimmuna tillstånd – t.ex. antifosfolipidsyndrom med antikroppar mot koagulationsfaktorer.
Normal eller kortare APTT
Normala APTT-värden ses hos friska individer. Förkortad APTT är ovanligt men kan tyda på ökad koagulationsaktivitet, exempelvis vid inflammation, graviditet eller trombotiska tillstånd.
Användningsområden inkluderar:
- Dosjustering vid heparinbehandling
- Preoperativ bedömning av blödningsrisk
- Utredning av misstänkt blödningsrubbning
- Bedömning av leverfunktion
Relaterade blodmarkörer
Vid bedömning av koagulationsrubbningar analyseras APTT ofta tillsammans med:
- Fibrinogen: avgör koaglets stabilitet.
- Leverstatus: ALAT, ASAT, bilirubin och albumin ger kompletterande information.
- Trombocyter: viktiga för primär hemostas och blödningskontroll.