Vad är trombocytmorfologi?
Trombocytmorfologi innebär en mikroskopisk utvärdering av blodplättarnas (trombocyternas) utseende, där man bedömer deras form, storlek, fördelning och graden av granulerad cytoplasma i ett färgat blodutstryk. Undersökningen görs manuellt med hjälp av ljusmikroskopi, oftast efter färgning med Wright-Giemsa, vilket möjliggör en mer detaljerad analys än vad automatiska blodräknare kan erbjuda.
Denna typ av morfologisk granskning är särskilt värdefull när man misstänker sjukliga förändringar som påverkar trombocyternas funktion eller produktion, exempelvis vid ärftliga trombocytdefekter, inflammatoriska tillstånd eller sjukdomar i benmärgen.
Ett normalt morfologiskt utseende på trombocyter karaktäriseras av:
- Rund till lätt oregelbunden form: Små, kärnfria cellfragment som förekommer enskilt eller i mindre grupper.
- Jämn storlek: De flesta är 1–3 µm i diameter, utan större variation mellan enskilda celler.
- Granulerad cytoplasma: Innehåller små azurofila granula som speglar normal trombocytfunktion.
Avvikelser från detta mönster, såsom ovanligt stora trombocyter, minskad granuleringsgrad eller onormala former, kan indikera ökad produktion efter blödning, genetiska sjukdomar eller förändringar i benmärgen såsom vid myelodysplastiskt syndrom (MDS).
När används trombocytmorfologi?
Denna analysmetod används framför allt när det föreligger oklarheter kring trombocytantalet eller när en patient har blödningssymtom trots att laboratorievärden ligger inom referens. Genom att studera trombocyternas struktur direkt i mikroskop kan man identifiera kvalitativa defekter som inte syns i automatiserade blodvärden.
Vanliga kliniska situationer där trombocytmorfologi är till hjälp inkluderar:
- Blödningssymtom med oklar orsak: Identifiering av jätte-trombocyter eller hypogranulering kan tyda på ärftliga tillstånd som Bernard-Soulier syndrom eller Grays syndrom.
- Utredning av benmärgssjukdomar: Dysplastiska trombocyter ses vid till exempel MDS eller leukemi.
- Kontroll efter cellgiftsbehandling eller benmärgstransplantation: För att bedöma återetableringen av trombopoesen.
- Förhöjda trombocytvärden: Hjälper till att avgöra om det rör sig om reaktiv trombocytos eller en bakomliggande myeloproliferativ sjukdom som essentiell trombocytemi.
- Falskt lågt trombocytantal: Möjliggör upptäckt av trombocytaggregat i EDTA-prover (pseudotrombocytopeni).
Vanliga morfologiska fynd
| Morfologisk förändring | Beskrivning | Associerade tillstånd |
|---|---|---|
| Jätte-trombocyter | Stora trombocyter ≥5 µm i diameter | Bernard-Soulier syndrom, MDS, regenerativ trombocytos |
| Hypogranulering | Minskad förekomst av granula | Grays syndrom, MDS |
| Dysmorfa trombocyter | Ovanliga former eller strukturella förändringar | Benmärgsskador, toxisk påverkan |
| Trombocytaggregat | Hopklumpade blodplättar | Pseudotrombocytopeni, provhanteringsartefakt |
| Megakaryocytrester | Cellfragment från trombocytproducerande celler | Intensiv trombopoes, benmärgsaktivering |
Hur genomförs analysen av trombocytmorfologi?
Blodutstryket färgas enligt standard (t.ex. med Wright-Giemsa) och granskas manuellt i mikroskop av biomedicinsk analytiker eller hematolog. Man dokumenterar bland annat trombocyternas storleksfördelning, förekomst av aggregat, granuleringsmönster och eventuella atypiska former. Vid osäkra eller ovanliga fynd kan kompletterande tekniker som immunfärgning eller elektronmikroskopi övervägas.
Klinisk betydelse vid analys av trombocytmorfologi
Analysen av trombocytmorfologi spelar en viktig roll när automatiserade mätmetoder inte räcker till för att förklara en patients symptom eller avvikande laboratorievärden. Bedömningen ger ett diagnostiskt djup som är avgörande vid flera tillstånd där trombocytantalet är normalt men funktion eller struktur är påverkad.
- Ger underlag för att skilja mellan kvantitativa och kvalitativa trombocytrubbningar
- Hjälper till att identifiera genetiska syndrom och benmärgssjukdomar
- Kan avslöja provtekniska fel eller aggregering
- Används vid uppföljning av sjukdomar med påverkan på hemostasen
Mikroskopisk morfologiundersökning kompletterar därmed maskinella blodanalyser och bidrar till en mer komplett klinisk bedömning av patientens blödningsbenägenhet och benmärgsfunktion.