Vad är erytrocytmorfologi?
Erytrocytmorfologi är en mikroskopisk bedömning av röda blodkroppars (erytrocyters) form, storlek, färg och strukturella integritet i ett färgat blodutstryk. Undersökningen görs vanligtvis manuellt med ljusmikroskopi efter färgning med Wright-Giemsa eller motsvarande hematologisk färgning, där både cytoplasma och kärnstrukturer i olika blodceller visualiseras.
Normalt utseende hos erytrocyter kännetecknas av följande morfologiska egenskaper:
- Bikonkav form: En skivform med inbuktningar på båda sidor, vilket ökar cellens yta för gasutbyte och ger dess karakteristiska central uppklarning i mikroskop.
- Likformighet: Cellerna ska vara homogena i storlek (normocytära) och form (normopoikila) utan större variation mellan individuella erytrocyter.
- Central uppklarning: Normalt upptar den ljusare zonen i mitten cirka en tredjedel av cellens diameter, vilket speglar en normal hemoglobinkoncentration (normokromasi).
Avvikelser från dessa normala egenskaper kan uppstå vid förändrad erytropoes i benmärgen, ökad hemolys, mekanisk destruktion i cirkulationen eller påverkan av näringsbrist, toxiner, inflammation eller genetiska sjukdomar. Exempelvis kan defekter i membranproteiner (som spektrin, ankyrin eller band 3) ge upphov till sfärocyter eller elliptocyter, medan enzymbrister eller hemoglobinopatier leder till andra distinkta förändringar. Erytrocytmorfologi ger därmed viktig information om underliggande patofysiologiska processer.
När används erytrocytmorfologi?
Erytrocytmorfologisk analys är en värdefull diagnostisk metod vid utredning av avvikande blodstatus, särskilt i fall där automatiserade blodräknare visar på makrocytos, mikrocytos, hypokromasi eller ökad RDW (red cell distribution width). Eftersom maskinella analyser inte alltid kan särskilja specifika morfologiska fynd, krävs mikroskopisk granskning för att ställa en mer precis diagnos.
Undersökningen används vanligtvis vid:
- Oklar eller multifaktoriell anemi: För att differentiera mellan mikrocytär (t.ex. järnbristanemi, talassemi), makrocytär (t.ex. B12- eller folatbrist) och normocytär anemi (t.ex. vid inflammation eller njursjukdom).
- Misstänkt benmärgsdysfunktion: Vid tillstånd som myelodysplastiskt syndrom (MDS), leukemier eller aplastisk anemi där dysplastiska erytrocyter eller blaster kan förekomma.
- Hemolytiska tillstånd: Identifiering av schistocyter, sfärocyter, eller "bite cells" vid mikroangiopatisk hemolys, autoimmun hemolytisk anemi eller enzymdefekter som G6PD-brist.
- Uppföljning av hematologiska sjukdomar: För att bedöma sjukdomsförlopp eller behandlingseffekt, särskilt vid tillstånd som talassemi, sicklecellanemi och hereditär sfärocytos.
- Näringsbrister eller toxisk påverkan: Vid misstanke om vitamin B12- eller folatbrist (megaloblastisk anemi), blyförgiftning, alkoholinducerad makrocytos eller andra metabola störningar som påverkar erytropoesen.
Den mikroskopiska bedömningen möjliggör således en mer detaljerad och kvalitativ analys av erytrocyterna och kompletterar den kvantitativa information som erhålls från automatiserade hematologianalyser.
Vanliga morfologiska fynd
| Morfologisk förändring | Beskrivning | Associerade tillstånd |
|---|---|---|
| Mikrocytos | Små erytrocyter | Järnbrist, talassemi |
| Makrocytos | Stora erytrocyter | B12/folatbrist, leversjukdom |
| Anisocytos | Olikstora erytrocyter | Olika anemityper |
| Poikilocytos | Olikformade erytrocyter | Avancerad anemi, benmärgssjukdom |
| Targetceller | Målskiveliknande utseende | Leversjukdom, talassemi |
| Fragmenterade celler (schistocyter) | Avbrutna erytrocyter | Hemolys, DIC, TTP |
| Sickleceller | S-formade celler | Sicklecellanemi |
| Sfärocyter | Sfäriska erytrocyter utan central uppklarning | Hereditär sfärocytos, autoimmun hemolys |
Hur genomförs analysen av Erytrocytmorfologi
Ett blodutstryk färgas (vanligtvis med Wright-Giemsa-färgning) och granskas sedan i mikroskop av en biomedicinsk analytiker eller hematolog. Undersökningen bedöms kvalitativt, men fynden rapporteras systematiskt enligt gällande laboratorierutiner.
Klinisk betydelse vid analys av Erytrocytmorfologi
Erytrocytmorfologi är särskilt värdefull i komplexa fall där blodstatus inte ger en tydlig bild. Den hjälper till att:
- Identifiera blandformer av anemier
- Differentiera mellan bristtillstånd och genetiska sjukdomar
- Upptäcka tecken på benmärgsdysfunktion