En infektion med H. pylori ger ofta inga symtom alls, men hos vissa individer kan den leda till dyspepsi, sår i magsäck eller tolvfingertarm (duodenum), eller bidra till utvecklingen av sällsynta komplikationer som MALT-lymfom. Infektionen är betydligt mindre vanlig i västvärlden idag, men har fortsatt klinisk betydelse, särskilt hos patienter med återkommande besvär från övre delen av magen.
Helicobacter pylori (IgG) är ett serologiskt test som mäter förekomst av antikroppar i serum – den vätska som återstår när blodets celler och koagulationsfaktorer avlägsnats. Ett positivt fynd tyder på tidigare eller pågående infektion, men antikroppar kan kvarstå lång tid efter att bakterien eliminerats. Testet används främst som screening eller som stöd i primär utredning vid dyspepsi och ulkussjukdom.
Immunologisk bakgrund
Vid infektion med H. pylori aktiveras det humorala immunförsvaret och producerar specifika IgG-antikroppar riktade mot bakteriens antigen, såsom urease, CagA och VacA. Dessa antikroppar kan detekteras i serum med hjälp av ELISA-teknik (enzymkopplad immunadsorberande analys), vilket gör det möjligt att screena för infektion i populationer där invasiv diagnostik inte är praktisk.
IgG-responsen är en del av kroppens försök att begränsa infektionen, men lyckas ofta inte eliminera bakterien, vilket leder till en kronisk inflammation i magslemhinnan. Det är denna långvariga inflammation som utgör grunden för utvecklingen av peptiska sår, MALT-lymfom samt ökad risk för ventrikelcancer.
Klinisk betydelse
Ett positivt test för Helicobacter pylori (IgG) indikerar att du varit exponerad för bakterien. Det är särskilt användbart vid initial utredning av bland annat:
- Dyspeptiska symtom
- Recidiverande magsår
- Familjär eller tidigare känd ventrikelcancer
- Långvarig användning av NSAID i kombination med dyspepsi
Eftersom IgG-antikroppar kan kvarstå efter eradikationsbehandling, är testet inte tillförlitligt för att bedöma behandlingssvar. För uppföljning används istället antigentest i feces eller urea-utandningstest (UBT), som speglar aktiv infektion.
Diagnostisk strategi vid analys av Helicobacter pylori
Serologi med H. pylori (IgG) används främst i primärvård och vid epidemiologiska studier. Testet kräver inte fasta, är enkelt att utföra och kan vara ett första steg i diagnostiken. Vid positivt fynd hos en patient med dyspeptiska besvär rekommenderas i regel eradikationsbehandling med trippelterapi (protonpumpshämmare + två antibiotika).
Vid fortsatt symtom trots behandling eller vid negativa serologiska fynd kan vidare utredning med gastroskopi och biopsier övervägas, särskilt hos patienter över 50 år eller med alarmsymtom såsom viktnedgång, anemi eller dysfagi.
Begränsningar
H. pylori (IgG) är inte specifik för aktiv infektion. Positivt test kan kvarstå i månader eller år efter att bakterien eliminerats. Ett negativt test utesluter dock i praktiken pågående infektion, eftersom seronegativitet i regel innebär att individen aldrig varit koloniserad. Falskt positiva resultat kan ses hos vissa individer med korsreagerande antikroppar, och testets sensitivitet kan vara lägre hos äldre individer med nedsatt immunförsvar.