Snabbversion
Hypokalemi är ett vanligt tillstånd som i de flesta fall kan behandlas effektivt, men som ibland kan vara allvarligt – särskilt om det påverkar hjärtat. Genom att förstå referensintervall, orsaker och symtom kan man snabbare identifiera när något är fel. Vid tydliga symtom, hjärtklappning eller kraftig svaghet är det alltid rätt att söka vård omgående. Med korrekt behandling och uppföljning återgår de flesta snabbt till en stabil kaliumbalans.
Inom medicinen definieras hypokalemi som ett kaliumvärde under ,5 mmol/L i blodet. Det är en enkel siffra, men betydelsen kan vara stor. Som StatPearls beskriver: ”Hypokalemia is defined as a serum potassium level less than 3.5 mEq/L.” Många får inga symtom alls vid mild sänkning, men när kalium faller snabbare eller sjunker lägre ökar risken för påverkan på hjärtat och muskulaturen.
Vad är ett normalt kaliumvärde?
För vuxna ligger referensintervallet vanligtvis mellan 3,5 och 4,4 mmol/L. Det betyder att värden inom detta spann anses normala och stabila för kroppens funktioner. Hos nyfödda och spädbarn är nivåerna något högre eftersom deras fysiologi och njurfunktion skiljer sig; barn under sju dagar kan ha värden upp till 5,9 mmol/L utan att det innebär sjukdom.
Kalium är dessutom känsligt för yttre påverkan. Provet kan påverkas av blodstagnation, kraftig muskelaktivitet vid provtagning eller hemolys (när blodkroppar går sönder), vilket ibland leder till falskt höga kaliumvärden. Vid mycket höga mängder blodplättar eller vita blodkroppar kan man till och med få en så kallad pseudohyperkalemi – där värdet ser högt ut i provröret men inte är det i kroppen.
Hur ska man tolka avvikande värden?
När kalium är för högt
Även om denna artikel främst handlar om hypokalemi, är det viktigt att känna till att förhöjda kaliumvärden (hyperkalemi) kan uppstå vid tillstånd som njursvikt, acidos, binjurebarksvikt, cirkulationschock och vid ökat vävnadssönderfall, exempelvis efter större skador eller kraftig hemolys. Hos dessa patienter kan kalium stiga snabbt, ibland till farliga nivåer som påverkar hjärtat.
När kalium är för lågt
Låga nivåer uppstår i första hand när kroppen förlorar mer kalium än den får i sig, eller när hormon- och syra–basbalansen gör att njurarna utsöndrar mer än nödvändigt. Långvarig diarré, kräkningar och laxermedel är klassiska orsaker. Långvarig parenteral nutrition utan korrekt elektrolyttillförsel kan också leda till brist.
Hormonella tillstånd som Cushings syndrom, hyperaldosteronism, och vissa ärftliga saltbalansrubbningar som Bartters syndrom gör att kroppen aktivt släpper ifrån sig kalium via njurarna. Diuretikabehandling utan kaliumersättning är en av de vanligaste läkemedelsorsakerna. Även metabol alkalos – när blodet blir för basiskt – driver kalium in i cellerna och gör att blodvärdet sjunker.
Varför sjunker kaliumet?
Att kalium sjunker kan alltså ha flera orsaker. De medicinska mekanismerna brukar delas in i tre kategorier: förlust av kalium från kroppen, förskjutning av kalium in i cellerna och otillräckligt intag. Diarré, kräkningar och vätskedrivande läkemedel är de vanligaste orsakerna till faktisk förlust. Andra gånger handlar det om förskjutningar – till exempel vid insulinbehandling, beta-agonister eller metabol alkalos. Undernäring och långvarig alkoholkonsumtion kan också bidra, även om de sällan ensamma ger hypokalemi.
Hur märks hypokalemi?
Symtomen varierar beroende på nivån och hur snabbt den sjunkit. En del märker knappt någonting alls, medan andra får tydliga symtom som muskelsvaghet, kramper, förstoppning och hjärtklappning. Vid mer uttalade tillstånd kan hjärtrytmen påverkas, vilket är anledningen till att vården tar hypokalemi på stort allvar – särskilt hos personer med hjärt- och kärlsjukdom eller de som använder digoxin.
Hur diagnoseras lågt kalium
Förutom att mäta kalium via ett blodprov undersöker man ofta magnesium, njurfunktion och kroppens syra–basbalans. Urinprov kan visa om förlusten sker via njurarna eller via mag–tarmkanalen. EKG används när läkaren behöver bedöma hur hjärtat reagerar, och där kan hypokalemi ge ett karaktäristiskt mönster med plattare T-vågor och uppkomst av U-vågor
Behandling – hur kaliumbalansen återställs
Behandlingen beror helt på orsaken och hur lågt värdet är. Först och främst åtgärdas den utlösande faktorn: läkemedel kan justeras, vätskebrist behandlas och hormonrubbningar utreds. En viktig del av behandlingen är att kontrollera magnesium, som ofta sjunker samtidigt. Lågt magnesium gör det svårare för kroppen att hålla kvar kalium, vilket innebär att tillskott av kalium ibland inte räcker förrän magnesiumet korrigerats.
Kalium tillförs vanligtvis i tablett- eller vätskeform. Intravenös behandling används vid svår hypokalemi eller om patienten har hjärtbesvär. Målet är att normalisera värdet på ett säkert sätt – ofta till nivåer över 4,0 mmol/L hos personer med hjärtsjukdom för att minska risken för arytmier.
Vad kan man göra för att undvika kaliumbrist?
För många handlar det om att återställa balansen vid tillfälliga störningar. Kaliumrika livsmedel som banan, avokado, potatis, baljväxter och gröna bladgrönsaker är ett bra komplement. Vid långvarig magsjuka är vätskeersättning att föredra framför vanligt vatten, eftersom salt- och mineralbalansen är minst lika viktig som själva vätskan. Att vara försiktig med stora mängder lakrits, hålla koll på läkemedel och se till att få i sig magnesiumrika livsmedel kan också förebygga obalans. Personer som tränar mycket eller använder diuretika bör vara extra uppmärksamma.