Snabbversion
Anemi innebär att kroppen har för lite hemoglobin eller för få röda blodkroppar, vilket gör att du får sämre ork och syretransport. Vanliga symtom är trötthet, yrsel, blekhet och andfåddhet. I allvarliga fall kan du få snabb puls, kallsvettning och svimning – då ska du söka vård direkt.
De vanligaste orsakerna är järnbrist, brist på B12 eller folat, kroniska sjukdomar (som njursvikt eller inflammation) och i vissa fall nedbrytning av blodkroppar (hemolytisk anemi).
För att veta vad just din anemi beror på behöver du ta blodprover – inte bara hemoglobin, utan även ferritin, järn, B12 och folat. Behandlingen beror på orsaken: det kan handla om järntillskott, vitaminer eller att behandla en annan sjukdom.
Lyssna på kroppens varningssignaler
Anemi innebär att du har för få röda blodkroppar eller för låg halt av hemoglobin – det protein som transporterar syre i blodet. När kroppen inte får tillräckligt med syre reagerar den snabbt. Här har vi listat några av symtomen som du bara vara extra uppmärksam på.
- Trötthet och orkeslöshet, detta gäller även efter vila.
- Yrsel eller svimningskänsla, särskilt vid uppresning efter vila.
- Andfåddhet vid lätt fysisk aktivitet.
- Hjärtklappning och tryck över bröstet.
- Blek hy och bleka slemhinnor.
- Huvudvärk och koncentrationssvårigheter.
- Kalla händer och fötter, ibland frusenhet.
Vid misstanke om akut anemi, till exempel efter kraftig blödning så kan du snabbt få farligt lågt blodvärde vilket kan få dödlig utgång. Det kan ge symtom som snabb puls, kallsvettning, andningssvårigheter eller till och med svimning. Sök vård omedelbart – då det kan vara livshotande.
Vad är det som egentligen orsakar anemi?
Anemi är inte en sjukdom i sig utan ett tillstånd på att något är fel i kroppen. Det handlar om en obalans mellan kroppens behov av röda blodkroppar och dess förmåga att producera eller behålla dem. Det finns flera olika orsaker, allt från näringsbrister till kroniska sjukdomar och rätt diagnos är avgörande för att kunna behandla anemin på ett effektivt sätt.
Järnbrist – den vanligaste formen
Järnbristanemi uppstår när kroppen inte har tillräckligt med järn för att bilda hemoglobin, det syretransporterande proteinet i de röda blodkropparna. Detta är den vanligaste orsaken till anemi, särskilt bland kvinnor i fertil ålder och barn i tillväxt. Vid järnbrist ses ofta låga nivåer av ferritin (som visar kroppens järndepåer) och lågt järn i blodet, vilket direkt påverkar benmärgens förmåga att producera nya röda blodkroppar.
Vanliga förekommande orsaker som kan ge upphov till järnbrist.
- Rikliga menstruationer – långvariga eller kraftiga blödningar kan tömma kroppens järndepåer över tid.
- Graviditet – fostret behöver järn för sin tillväxt, vilket ökar mammans behov markant.
- Lågt järnintag via kosten – särskilt vanligt vid vegetarisk eller vegansk kost utan järnrik planering.
- Blödningar från mage eller tarm – till exempel magsår, polyper, cancer eller användning av NSAID-preparat som kan orsaka inre blödningar.
Brist på B12 eller folat
Vitamin B12 och folat B9 spelar en nyckelroll i kroppens celldelning och bildning av röda blodkroppar. När nivåerna av dessa vitaminer sjunker påverkas benmärgens förmåga att producera fungerande blodkroppar – de som ändå bildas blir ofta för stora och omogna. Denna form av blodbrist kallas megaloblastisk anemi och leder till att syretransporten försämras, trots att blodvärdet till en början inte alltid är extremt lågt.
Bristen utvecklas oftast långsamt, vilket gör att symtomen kan vara diffusa – som trötthet, domningar i fötter eller händer, koncentrationssvårigheter eller tungsveda. Den är inte ovanlig hos äldre, veganer, personer med mag- och tarmsjukdomar, samt hos individer som står på vissa läkemedel.
- Ensidig kost – långvarigt lågt intag av animaliska produkter (t.ex. vid vegankost utan B12-tillskott) ökar risken för B12-brist.
- Nedsatt upptag – vid tillstånd som celiaki, gastrit, Crohns sjukdom eller efter magsäcksoperationer kan upptaget av B12 och folat försämras markant. Brist på ett ämne som kallas intrinsic factor, nödvändigt för B12-upptag, kan också leda till perniciös anemi.
- Läkemedel – vissa läkemedel påverkar kroppens förmåga att ta upp eller omvandla vitaminer, exempelvis metformin (vid typ 2-diabetes), protonpumpshämmare (vid sura uppstötningar) och vissa antiepileptika.
Blodprover som mäter B12, folat och homocystein används för att ställa diagnos. Behandlingen är oftast enkel – med tillskott i tablettform eller, vid upptagsproblem, som injektioner – men det är viktigt att upptäcka bristen i tid för att undvika långvariga neurologiska besvär.
Anemi vid kronisk sjukdom
Vid långvariga inflammationer och sjukdomar kan kroppen dämpa produktionen av röda blodkroppar som en försvarsmekanism. Det kallas ofta "anemi vid kronisk sjukdom" och kräver annan behandling än järnbrist.
- Reumatologiska tillstånd – såsom ledgångsreumatism och lupus.
- Kronisk njursjukdom – njurarna producerar mindre av hormonet erytropoetin (EPO), som stimulerar benmärgen att bilda röda blodkroppar.
- Infektioner eller cancer – både sjukdomen i sig och behandlingen (t.ex. cellgifter) kan påverka blodbildningen.
Hemolytisk anemi
Vid hemolytisk anemi bryts de röda blodkropparna ner snabbare än de hinner nybildas. Det kan vara ärftligt eller förvärvat och kräver ofta specialiserad utredning.
- Autoimmuna sjukdomar – immunsystemet angriper de egna blodkropparna.
- Genetiska tillstånd – till exempel sicklecellanemi eller talassemi.
- Infektioner, läkemedel eller toxiner – kan trigga nedbrytning av blodkroppar.
Så behandlar du anemi – rätt behandling ger resultat
Behandlingen av anemi börjar alltid med att förstå orsaken. Det räcker inte att bara konstatera att blodvärdet är lågt – det gäller att ta reda på varför. Därför är det avgörande att göra en serie blodprover som visar mer än bara hemoglobin. Typiska analyser inkluderar ferritin (järndepåer), serumjärn, transferrinmättnad, B12, folat, retikulocyter och CRP. Dessa hjälper läkaren att avgöra om det rör sig om en ren järnbrist, en funktionell järnbrist (där järn finns men inte används effektivt), vitaminbrist eller anemi till följd av inflammation eller sjukdom.
Järnbristanemi
När det är bekräftat att det handlar om järnbrist – särskilt om både ferritin och serumjärn är låga – kan behandlingen inledas. Ibland kan även transferrinmättnaden behöva bedömas för att identifiera funktionell järnbrist, där järn är lagrat men inte tillgängligt för blodbildningen. Behandlingen pågår vanligtvis i minst 2–3 månader, och det är viktigt att fortsätta även när symtomen förbättras för att fylla på kroppens järndepåer helt.
Vitaminbrist
När anemin orsakas av låga nivåer av vitamin B12 eller folat krävs en annan typ av behandling, beroende på om bristen beror på dåligt upptag eller otillräckligt intag.
- B12-brist – behandlas med orala tabletter om upptaget fungerar, eller med injektioner om kroppen har svårt att ta upp vitaminet (t.ex. vid perniciös anemi eller efter magsäcksoperation).
- Folatbrist – behandlas med folsyra i tablettform, vanligen under 1–3 månader beroende på nivå och symtom.
Vitaminbrist kan även förekomma samtidigt med järnbrist, vilket gör det extra viktigt att göra en noggrann blodanalys innan behandling påbörjas.
Sjukdomsrelaterad anemi
När anemin beror på en bakomliggande sjukdom – till exempel inflammation, njursvikt eller cancer – fokuseras behandlingen på att hantera grundorsaken. I vissa fall kan kompletterande åtgärder behövas:
- Behandling av underliggande sjukdom – exempelvis antiinflammatorisk behandling vid reumatism, eller EPO-stimulering vid njursjukdom.
- Järninjektioner – vid funktionell järnbrist eller om patienten inte tolererar järntabletter.
- Blodtransfusion – kan bli aktuellt vid kraftig anemi med symtom som påverkar hjärta eller cirkulation.
Notera!Behandlingen måste anpassas individuellt och följas upp med upprepade blodprover för att säkerställa effekt.