Gikt - den plötsliga smärtan i stortån som kan slå till över en natt

Vad är gikt?

Gikt är en inflammatorisk ledsjukdom som orsakas av att urinsyra ansamlas i kroppen och bildar kristaller i lederna. När dessa kristaller fälls ut uppstår en kraftig lokal inflammation, vilket ger upphov till en akut och mycket smärtsam ledattack.

Tillståndet är vanligast hos män över 40 år, men förekommer även hos kvinnor, särskilt efter menopaus. De vanligaste lederna som drabbas är stortån, fotleder, knän och handleder. En giktattack utvecklas ofta snabbt, vanligen under natten, och smärtan är så intensiv att det kan vara svårt att ens ha ett lakan mot leden.

Varför får man gikt?

Gikt uppstår när koncentrationen av urinsyra urat i blodet blir för hög – ett tillstånd som kallas hyperurikemi. Urinsyra är en restprodukt som bildas när kroppen bryter ner puriner, ämnen som finns naturligt i våra celler och i många livsmedel. Normalt filtreras urinsyran bort via njurarna och lämnar kroppen med urinen. Men om kroppen producerar mer urinsyra än den hinner göra sig av med, eller om utsöndringen via njurarna är nedsatt, stiger halten i blodet. När nivån blir för hög kan urinsyran bilda kristaller i lederna och orsaka en kraftig inflammation – en giktattack.

Öl och vin kan trigga gikt

Att alkohol kan öka risken för gikt är ingen myt – det är välbelagt i forskningen. Särskilt öl pekas ut som den största boven. Det beror dels på att alkohol försämrar njurarnas förmåga att göra sig av med urinsyra, vilket får nivåerna i blodet att stiga och dels på att just öl och vissa starkviner innehåller högre koncentrationer av puriner som omvandlas till urinsyra i kroppen. Historiskt sett har gikt till och med kallats portvinstå. Namnet kommer från 1700-talets välbärgade män som gärna levde gott med en kost beståenden av fet mat, kött, ost och portvin. Kombinationen av överflöd, alkohol och stillasittande liv ledde till att gikt länge betraktades som en ”adelns sjukdom”.

I dag vet vi som tur är bättre. Gikt kan drabba vem som helst, men alkohol är fortfarande en av de starkaste utlösande faktorerna. Öl är den mest riskabla drycken, men även större mängder vin eller sprit kan bidra till att utlösa eller förvärra ett skov – särskilt hos personer med redan förhöjda urinsyranivåer.

Vanliga orsaker och riskfaktorer

• Nedsatt njurfunktion – njurarna kan inte utsöndra tillräckligt med urinsyra.
• Långvarig användning av vätskedrivande läkemedel – vissa diuretika höjer urinsyranivåerna.
• Purinrik kost och hög alkoholkonsumtion – inälvsmat, skaldjur, rött kött och framför allt öl är typiska utlösande faktorer.
• Övervikt, insulinresistens, högt blodtryck eller hjärt-kärlsjukdom – dessa tillstånd är ofta kopplade till förhöjda urinsyranivåer.
• Genetiska faktorer – gikt kan vara ärftligt, särskilt i familjer med hög uratproduktion.
• Tillstånd med ökad cellomsättning, som vid cancerbehandling eller blodsjukdomar, kan leda till snabb purinnedbrytning och uratstegring.

Varför får man ont i just stortån?

Att gikt ofta börjar i stortån är ingen slump. Stortåns basled är kroppens kallaste led och när temperaturen sjunker lättare där än i resten av kroppen ökar risken för att urinsyra ska kristallisera. De vassa kristallerna fastnar i ledvätskan och sätter igång en kraftig inflammation. Ofta uppstår giktanfallet mitt i natten, när kroppen är som kallast och cirkulationen långsammare.

Resultatet blir en överaskande öm, röd och svullen stortå som knappt går att röra. Smärtan når sin topp inom 6–12 timmar och kan sitta i flera dagar. Efter den akuta fasen lugnar inflammationen ofta ner sig, men återfall är vanliga om urinsyranivåerna fortsätter att vara höga.

Så vet du om du har gikt

Gikt känns ofta igen på sitt typiska förlopp. Smärtan kommer plötsligt, ofta nattetid, och drabbar vanligen stortåns basled men det kan även uppstå i fotled, knä eller finger. Leden blir snabbt varm, svullen, röd och så öm att även lätt beröring kan göra ont. Smärtan är ofta som värst under det första dygnet och klingar sedan av inom några dagar.

Om du haft upprepade liknande attacker, särskilt i stortån, är det klokt att kontrollera din urinsyranivå (S-urat) i blodet. Ett förhöjt värde tyder på att kroppen har svårt att göra sig av med urinsyra, vilket ökar risken för nya giktattacker. Läs mer om symtom och behandling av gikt.

Hos vuxna brukar uratnivån anses förhöjd om den ligger över cirka 360 µmol/L hos kvinnor och 400 µmol/L hos män. Ju högre värde, desto större är risken att urinsyra bildar kristaller i lederna. För att undvika framtida skov kan det därför vara bra att följa sitt uratvärde regelbundet, särskilt om du har återkommande ledvärk eller njurproblem.

Så ställs diagnosen inom vården

Blodprov

Blodprover används för att bekräfta misstanken om gikt. Framför allt mäts urinsyra S-urat, som ofta är förhöjd, men värdet kan tillfälligt vara normalt under ett pågående skov. Därför tas ibland ett nytt prov när symtomen gått över. Man kan även analysera tecken på inflammation CRP, vita blodkroppar och bedöma njurfunktionen.

Ledvätskeprov

I vissa fall tas ett litet prov från den inflammerade leden. Provet undersöks i mikroskop för att se om det finns urinsyrakristaller – vilket bekräftar diagnosen. Samtidigt kan man utesluta infektion i leden.

Bilddiagnostik

Om diagnosen fortfarande är osäker kan ultraljud eller datortomografi användas. Undersökningarna kan visa uratavlagringar eller typiska förändringar i leden vid långvarig gikt.

Behandling och förebyggande åtgärder

Behandlingen av gikt syftar till att snabbt lindra smärta och inflammation samt förebygga framtida skov genom att sänka urinsyranivån. Vid kraftiga besvär kan en kortisoninjektion, som illustreras på bilden nedan, ges direkt i den inflammerade leden. Kortisonet dämpar den lokala inflammationen effektivt och ger ofta märkbar lindring inom ett till två dygn. För att undvika återfall kan behandlingen kompletteras med läkemedel som sänker urinsyran och med livsstilsförändringar såsom minskat alkoholintag, viktkontroll och hälsosam kost.

Akut behandling av gikt

Vid ett giktanfall handlar det om att snabbt dämpa inflammationen och lindra smärtan. Vanligtvis används antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen eller naproxen. I vissa fall kan läkare ordinera kolchicin eller kortison. Det kan också hjälpa att vila den drabbade leden, hålla den högt och kyla området för att minska svullnaden.

Långsiktig behandling

• Uratsänkande läkemedel som allopurinol eller febuxostat kan ges vid upprepade skov eller vid höga uratnivåer.
• Behandlingen inleds oftast först när den akuta fasen har gått över.
• Dosen anpassas individuellt och följs upp med regelbundna blodprover.

Livsstil och förebyggande åtgärder

• Undvik alkohol, särskilt öl och sprit
• Minska intaget av purinrik mat (rött kött, skaldjur, inälvsmat)
• Drick rikligt med vatten
• Undvik socker- och fruktosrika drycker
• Gå ner i vikt om du är överviktig
• Motionera regelbundet

Genom att kombinera rätt behandling med sunda levnadsvanor går det ofta att hålla urinsyranivån under kontroll och undvika framtida giktattacker. En balanserad kost, måttlig alkoholkonsumtion och regelbunden motion är därför lika viktiga som själva läkemedlen.