Snabbversion
Hälsenan är en viktig struktur som ofta drabbas av belastningsskador.
- Kraftig sena som förbinder vadmuskler med hälben
- Viktig för gång, hopp och löpning
- Vanligt med överbelastningsskador och inflammation
- Riskfaktorer inkluderar idrott, ålder och biomekanik
- Behandling kräver ofta långvarig rehabilitering
Vad är hälsenan?
Hälsenan, även kallad akillessenan, är en kraftig sena som går från vadens två stora muskler – gastrocnemius och soleus – ner till hälbenet (calcaneus). Den möjliggör rörelser som att stå på tå, springa och hoppa, vilket gör den särskilt utsatt för belastningsskador, särskilt hos idrottsutövare.
Anatomi och placering
Hälsenan sitter på baksidan av underbenet och är ungefär 15 cm lång. Den ligger ytligt, vilket gör den lätt att känna med handen. Hälsenan saknar skyddande senskida, vilket gör den känslig för friktion och irritation.
Funktion
Hälsenans främsta uppgift är att överföra kraft från vadmusklerna till foten, vilket gör att man kan sträcka på foten nedåt (plantarflexion). Detta är viktigt vid gång, löpning och hopp.
Vanliga hälseneproblem
Hälsenan kan drabbas av flera vanliga besvär som ofta beror på överansträngning, åldrande eller idrottsskador.
Typiska hälsenetillstånd- Hälseneinflammation (tendinit): Inflammation i senan, ofta orsakad av överbelastning.
- Hälsenetendinos: Kronisk degenerativ förändring i senan utan tydlig inflammation.
- Hälseneruptur: En total bristning av senan, vanligt vid snabba start-/stopp-rörelser i idrott.
- Hälseneperitendinit: Inflammation i vävnaden runt senan.
- Bursit: Inflammation i slemsäckar vid senfästet, särskilt vid hälen.
Undersökning och diagnos
Vid misstanke om problem med hälsenan genomförs en klinisk undersökning där läkaren bedömer svullnad, smärta, rörlighet och eventuella knölar längs senan. Tester som Thompsons test kan användas för att kontrollera om senan är av eller försvagad. Vid behov kompletteras undersökningen med bilddiagnostik.
Vanliga diagnostiska metoder
- Ultraljud: Används för att se senans struktur, eventuella bristningar eller inflammation.
- Magnetkameraundersökning, MR av hälsenan: Detaljerad bilddiagnostik för att kartlägga skador, särskilt vid kroniska besvär eller inför kirurgi.
- Kliniska tester: T.ex. Thompsons test, där man klämmer på vaden för att se om foten rör sig – brist på rörelse tyder på en avsliten sena.
Riskfaktorer
Idrott med mycket löpning och hopp, platta skor, korta vadmuskler, överpronation, ökad ålder och tidigare skador ökar risken för hälseneproblem.
Behandling och rehabilitering
Vid lindriga problem används vila, excentrisk träning och avlastning. Vid ruptur kan kirurgi eller ortopedisk behandling krävas. Rehabiliteringen är ofta lång, upp till 6–12 månader.
Relevanta symtom
- Smärta på baksidan av hälen eller underbenet
- Stelhet i hälsenan på morgonen
- Svullnad eller förtjockning av senan
- Knastrande känsla vid rörelse
- Oförmåga att stå på tå vid ruptur
Relaterade tillstånd och diagnoser
- Hälseneinflammation (akillestendinopati)
- Hälsenebursit (slämsäcksinflammation)
- Hälsenebristning (ruptur)
- Haglunds deformitet
- Achillodyni (kronisk hälsenesmärta)