Progesteronbrist – ett vanligt förekommande hormonellt tillstånd hos kvinnor

Progesteron produceras huvudsakligen av gulkroppen (corpus luteum) i äggstockarna efter ägglossning. Under den första delen av menstruationscykeln, den så kallade follikelfasen, är progesteronnivåerna normalt mycket låga. Detta är ett fysiologiskt tillstånd och ska inte tolkas som progesteronbrist

Progesteronbrist innebär istället att progesteronproduktionen är otillräcklig efter ägglossning, i förhållande till kroppens behov eller i relation till östrogen. Det kan handla om ett absolut lågt progesteronvärde i lutealfasen eller om en relativ progesteronbrist, där östrogennivåerna är normala eller förhöjda men progesteronet inte räcker till för att balansera östrogenets effekter.

Eftersom progesteron huvudsakligen bildas efter ägglossning är progesteronbrist ofta kopplat till utebliven, försenad eller bristfällig ägglossning.

Hur vanligt är progesteronbrist?

Det finns inga exakta siffror på hur många kvinnor som har progesteronbrist, då tillståndet sällan diagnostiseras som en egen diagnos. Klinisk erfarenhet och hormonella studier visar dock att progesteronbrist är vanligt förekommande, särskilt hos kvinnor i åldrarna 35–55 år.

• Kvinnor i förklimakteriet har ofta låga eller kraftigt varierande progesteronnivåer.
• Kvinnor med utebliven ägglossning har i praktiken alltid progesteronbrist.
• Tillståndet är vanligt vid hormonella obalanser såsom PCOS.

I klinisk praxis är progesteronbrist ett av de vanligaste hormonella fynden vid hormonell provtagning hos kvinnor.

Vad kan leda till progesteronbrist och går det att förebygga?

Progesteronbrist uppstår oftast när kroppens ägglossning inte fungerar optimalt. Eftersom progesteron huvudsakligen produceras efter ägglossning påverkas nivåerna direkt av faktorer som stör äggstockarnas funktion eller den hormonella regleringen. I många fall är progesteronbrist en del av en bredare hormonell obalans.

Orsaker till progesteronbrist

• Utebliven eller oregelbunden ägglossning, vilket är vanligt i förklimakteriet men kan förekomma i alla fertila åldrar.
• Åldrande äggstockar, där progesteronproduktionen ofta minskar tidigare än östrogenproduktionen.
• Kronisk stress, där förhöjda kortisolnivåer kan hämma progesteronsyntesen och störa ägglossningen.
• Sköldkörtelrubbningar som påverkar samspelet mellan hjärnan och äggstockarna.
• Näringsbrist, särskilt brist på vitamin B6, magnesium och zink som behövs för hormonproduktion.
• Användning av hormonella preventivmedel som undertrycker kroppens egen ägglossning.

Går progesteronbrist att förebygga?

I vissa fall går det att minska risken för progesteronbrist genom att stödja kroppens naturliga hormonreglering. Förebyggande åtgärder kan vara särskilt värdefulla i förklimakteriet och vid tidiga tecken på hormonell obalans.

• Prioritera återhämtning och minska långvarig fysisk eller psykisk stress.
• Säkerställa tillräckligt energi- och näringsintag.
• Behandla underliggande sköldkörtelrubbningar eller andra hormonella tillstånd.
• Följa menstruationscykeln och identifiera om ägglossning sker regelbundet.
• Söka medicinsk bedömning vid kvarstående symtom.

Vid uttalade eller långvariga besvär kan medicinsk behandling med progesteron bli aktuell efter individuell bedömning och korrekt hormonell provtagning.

Vilka kvinnor drabbas av progesteronbrist?

Progesteronbrist kan förekomma i alla fertila åldrar, men risken ökar i takt med att ägglossningen blir mer oregelbunden. Eftersom progesteron huvudsakligen produceras efter ägglossning är tillståndet nära kopplat till hur väl äggstockarna fungerar och hur stabil menstruationscykeln är.

Kvinnor över 35 år

Från mitten av 30-årsåldern börjar äggstockarnas hormonella reserv successivt minska. Progesteron är ofta det första könshormonet som påverkas, vilket innebär att progesteronnivåerna kan sjunka trots att menstruationen fortfarande är regelbunden och östrogennivåerna relativt stabila.

Kvinnor i förklimakteriet (perimenopaus)

I förklimakteriet blir ägglossningarna alltmer oregelbundna. Många cykler blir anovulatoriska, vilket leder till låg eller utebliven progesteronproduktion. Detta kan pågå i flera år innan menopaus och är en vanlig orsak till hormonella symtom trots att menstruationen ännu inte upphört.

Kvinnor med PMS eller PMDS

PMS och PMDS är ofta kopplade till en obalans mellan progesteron och östrogen i lutealfasen. Även om progesteron produceras kan nivån vara otillräcklig i förhållande till östrogenets effekter, vilket kan bidra till uttalade psykiska och fysiska symtom inför menstruation.

Kvinnor med PCOS

Vid PCOS förekommer ofta utebliven eller oregelbunden ägglossning. Detta innebär att progesteronproduktionen blir låg eller obefintlig under stora delar av cykeln. Progesteronbrist vid PCOS är därför vanligt och kan bidra till oregelbunden menstruation och nedsatt fertilitet.

För kvinnor med misstänkt eller diagnostiserad PCOS kan en bred hormonell och metabol bedömning vara värdefull. Vi erbjuder en hälsokontroll för PCOS där blodprover som kan relateras till PCOS analyseras och bedöms av läkare. Detta kan ge en tydligare bild av hormonbalans, ägglossningsfunktion och eventuella underliggande faktorer som påverkar symtomen.

Kvinnor med fertilitetsproblem eller upprepade tidiga missfall

Progesteron är avgörande för att förbereda livmoderslemhinnan inför implantation och för att stödja en tidig graviditet. Bristande progesteronproduktion i lutealfasen kan därför bidra till svårigheter att bli gravid eller till tidiga graviditetsförluster.

Under förklimakteriet fortsätter östrogenproduktionen ofta relativt stabilt, medan progesteronproduktionen minskar betydligt. Detta skapar en hormonell obalans som kan ligga bakom många av de symtom kvinnor upplever i denna livsfas.

Symtom vid progesteronbrist

Progesteronbrist kan ge en varierande symtombild som påverkar både kropp och psyke. Symtomens omfattning beror på graden av progesteronbrist, relationen till östrogennivåerna samt individuella faktorer.

Psykiska och neurologiska symtom

• Humörsvängningar, irritabilitet och ökad ångest
• Nedstämdhet eller depressiva symtom, särskilt i lutealfasen
• Hjärndimma och nedsatt stresstolerans

Sömnrelaterade symtom

• Svårigheter att somna
• Ytlig eller orolig sömn
• Tidigt uppvaknande utan att känna sig utvilad

Menstruationsrelaterade symtom

• Kort lutealfas
• Oregelbunden menstruation
• Förvärrade PMS-besvär

Kroppsliga symtom

• Bröstömhet och bröstspänningar
• Vätskeretention och svullnad
• Trötthet och energibrist

Fertilitet

• Nedsatt möjlighet att bli gravid
• Ökad risk för tidiga missfall vid uttalad progesteronbrist

Progesteronbrist i förklimakteriet och klimakteriet

I förklimakteriet minskar antalet ägglossningar successivt, vilket leder till kraftigt varierande och ofta låga progesteronnivåer. Detta kan ske flera år innan menopaus, ibland redan i slutet av 30- eller början av 40-årsåldern. Den relativa progesteronbristen i kombination med kvarvarande östrogenproduktion kan bidra till symtom som sömnproblem, ångest, vallningar, hjärtklappning och östrogendominans.

Hur diagnostiseras progesteronbrist?

Progesteron mäts i blodprov, men tidpunkten för provtagning är avgörande. För menstruerande kvinnor bör provet tas i lutealfasen, cirka 7 dagar efter ägglossning. Hos kvinnor i förklimakteriet kan flera mätningar ibland behövas för korrekt bedömning.

Kan man behandla eller påverka progesteronbrist?

Ja. Behandling anpassas individuellt beroende på symtom, ålder och bakomliggande orsak:

• Livsstilsåtgärder – stressreduktion, god sömn och regelbunden återhämtning.
• Näringsstöd – vitamin B6, magnesium, zink.
• Medicinsk behandling – bioidentiskt progesteron kan ordineras vid uttalade besvär.