Progesteron och sömn – därför sover många kvinnor sämre

För många kvinnor handlar sömnproblem inte om att vara ”för stressad” eller ha dåliga sömnvanor, utan om att kroppen inte längre får den hormonella signal som behövs för att varva ner. Progesteron är ett av de viktigaste hormonen för just detta avseende – att skapa lugn, trygghet och biologiska förutsättningar för sömn.

Progesteron produceras efter ägglossning av gulkroppen i äggstockarna. Förutom sin centrala roll i menstruationscykeln och fertiliteten har progesteron en direkt och betydande påverkan på nervsystemet och hjärnans reglering av stress och vila.

I kroppen omvandlas progesteron delvis till aktiva metaboliter som påverkar GABA-receptorer i hjärnan. GABA är ett signalsystem med lugnande och ångestdämpande effekt och spelar en avgörande roll för avslappning, insomning och djupare sömn. När progesteronnivåerna sjunker minskar denna lugnande signal, vilket kan göra det svårare att somna och att sova ostört under natten.

Hur fungerar sömnen när progesteron är lågt i follikelfasen?

En vanlig och rimlig fråga är hur detta hänger ihop med follikelfasen, då progesteronnivåerna normalt är låga även hos hormonellt friska kvinnor. Trots lågt progesteron sover många bra under denna del av cykeln, vilket visar att progesteron inte är den enda faktorn som styr sömn.Skillnaden ligger i att lågt progesteron i follikelfasen är ett fysiologiskt tillstånd som kroppen är anpassad för. Under denna fas dominerar andra mekanismer som bidrar till stabilitet i nervsystemet, bland annat genom östrogenets påverkan på serotonin, dopamin och den cirkadiska rytmen. Kroppen befinner sig då i ett hormonellt balanserat läge, trots låga progesteronnivåer.

Problem uppstår när progesteronnivåerna är låga i situationer där kroppen förväntar sig en tydlig progesteronstegring, framför allt efter ägglossning. I lutealfasen ska progesteron normalt bidra med en lugnande, stabiliserande effekt på nervsystemet. Om denna signal uteblir kan kroppen uppleva en form av biologisk obalans, vilket kan påverka både sömn och stresstolerans.

Vid utebliven eller bristfällig ägglossning, eller i förklimakteriet där progesteronproduktionen blir mer oregelbunden, kan nervsystemet därför få svårare att växla ned från vakenhet till vila. Det är i dessa sammanhang som låga progesteronnivåer ofta kopplas till insomningssvårigheter, ytlig sömn och nattlig oro.

Det är alltså inte låga progesteronnivåer i sig som orsakar sömnproblem, utan att progesteron saknas när det biologiskt sett borde vara förhöjt. Sömnbesvären uppstår då som en konsekvens av hormonell obalans snarare än av ett normalt cykliskt hormonmönster.

Så påverkas din sömn vid låga progesteronnivåer

När progesteronnivåerna är låga minskar den lugnande och stabiliserande effekten på nervsystemet. Progesteron bidrar normalt till att dämpa stressresponsen och signalera till kroppen att det är dags för vila. Vid brist på progesteron kan denna signal utebli, vilket gör att kroppen förblir i ett mer aktivt eller vaksamt tillstånd, trots fysisk trötthet.

Detta innebär att nervsystemet har svårare att växla från vakenhet till återhämtning. Särskilt på kvällen och natten, när progesteronets lugnande effekt normalt spelar en större roll, kan obalansen bli tydlig. Resultatet blir ofta att tankar, oro eller inre stress tar över när kroppen egentligen behöver varva ner.

Låga progesteronnivåer kan därför påverka sömnen på flera sätt:

• Svårigheter att somna trots att man känner sig trött, eftersom nervsystemet är överaktiverat.
• Ytlig eller orolig sömn med frekventa uppvaknanden.
• Tidigt uppvaknande på morgonen utan att känna sig utvilad.
• Nattlig oro eller ångest, ibland utan tydlig yttre orsak.
• Känsla av bristande återhämtning trots tillräcklig sömntid.

För många kvinnor uppstår dessa besvär cykliskt eller gradvis i samband med hormonella förändringar, exempelvis i förklimakteriet. Sömnproblem kan då vara ett tidigt tecken på att progesteronproduktionen efter ägglossning har blivit otillräcklig.

Progesteron, sömn och menstruationscykeln

Under menstruationscykeln varierar progesteronnivåerna kraftigt. I follikelfasen, före ägglossning, är nivåerna naturligt låga. Efter ägglossning, i lutealfasen, ska progesteron stiga tydligt.

Många kvinnor upplever att sömnen är som bäst under den tidiga lutealfasen när progesteronet är som högst. Om progesteronproduktionen är otillräcklig efter ägglossning kan sömnproblemen istället förvärras under denna del av cykeln, ofta i samband med PMS.

Varför är sömnproblem vanliga i förklimakteriet?

I förklimakteriet blir ägglossningarna mer oregelbundna. Detta leder till att progesteronproduktionen varierar kraftigt från cykel till cykel och ofta minskar tidigare än östrogenproduktionen.

Denna obalans kan bidra till att många kvinnor i förklimakteriet upplever:

• Nydebuterade sömnproblem
• Ökad stresskänslighet på kvällen
• Ångest eller inre oro nattetid
• Sämre återhämtning trots tillräcklig sömn

Sömnproblem kan därför vara ett av de tidigaste tecknen på hormonella förändringar i denna livsfas.

Progesteron, stress och kortisol

Stress och sömn hänger nära samman. Vid långvarig stress prioriterar kroppen produktionen av kortisol, vilket kan hämma progesteronsyntesen. Lågt progesteron i kombination med förhöjt kortisol kan skapa en ond cirkel med ökad vakenhet, inre stress och försämrad sömnkvalitet.

När kan det vara relevant att testa progesteron vid sömnproblem?

Om sömnproblemen är återkommande och särskilt uttalade under vissa delar av menstruationscykeln kan hormonell utredning vara relevant. Progesteron mäts i blodprov och bör tas i lutealfasen, vanligtvis cirka 7 dagar efter ägglossning, för att ge ett rättvisande resultat. Hos kvinnor i förklimakteriet kan upprepade mätningar ibland behövas för korrekt bedömning. Om du vill testa dina värden så kan du beställa ett progesterontest hos oss.

Kan man förbättra sömnen vid låg progesteronnivå?

Åtgärder beror på bakomliggande orsak och symtombild. I vissa fall kan sömnen förbättras genom att stödja kroppens naturliga hormonbalans.

• Minskad fysisk och psykisk stress
• Regelbunden dygnsrytm och god sömnhygien
• Tillräckligt energi- och näringsintag
• Behandling av bakomliggande hormonella rubbningar

Vid uttalade besvär kan medicinsk behandling med progesteron bli aktuell efter individuell bedömning och korrekt hormonell provtagning.