Snabbversion
Cystor på äggstockarna är mycket vanliga och oftast helt ofarliga. De bildas som vätskefyllda blåsor på eller i äggstocken, vanligtvis i samband med ägglossningen, och försvinner ofta av sig själva inom några månader. Vissa cystor kan däremot växa, orsaka smärta eller kräva uppföljning – särskilt om de är stora, inte går tillbaka eller upptäcks efter klimakteriet.
De flesta kvinnor märker inte av sina cystor alls, men symtom som molvärk i nedre delen av magen, tryckkänsla, oregelbunden mens eller plötslig smärta kan förekomma. Diagnos ställs vanligen genom vaginalt ultraljud, och ibland kompletteras utredningen med MR av bäckenet för att bedöma cystans karaktär.
Behandling behövs sällan. Vid behov kan hormonell behandling stabilisera ägglossningen, och kirurgi övervägs endast om cystan växer eller ger besvär. De flesta cystor läker spontant och kräver bara kontroll men vid kraftig smärta eller misstanke om att cystan spruckit bör du alltid söka vård.
Att upptäcka en cysta på äggstocken kan kännas oroande, men i de allra flesta fall är det ingen anledning till panik. Cystor är en naturlig del av många kvinnors hormoncykel och kroppen hanterar dem ofta på egen hand. Ibland märks de inte alls, medan de i andra fall kan ge molvärk, tryckkänsla eller oregelbunden mens. Förståelsen för vilken typ av cysta det handlar om är avgörande för att veta om den behöver följas upp eller inte.
Så vad menas egentligen en cysta på äggstocken?
En cysta är en vätskefylld blåsa som bildas på eller i äggstocken. Det är vanligt och i de allra flesta fall helt ofarligt. Cystor uppstår ofta som en naturlig del av ägglossningen, och många kvinnor märker inte ens att de haft en. De flesta försvinner inom några veckor eller månader utan behandling.
Olika typer av cystor – och hur de skiljer sig
Vilken typ av cysta det rör sig om avgör om den är ofarlig eller behöver följas upp. Här är de vanligaste typerna:
- Follikelcysta: Vanligast. Uppstår när äggblåsan inte spricker vid ägglossningen. Försvinner ofta spontant.
- Corpus luteum-cysta (gulkroppscysta): Bildas efter ägglossningen. Kan ibland orsaka lätt molvärk men är ofarlig.
- Endometrioscysta (”chokladcysta”): Innehåller gammalt blod och uppstår vid endometrios. Kräver ofta uppföljning.
- Dermoidcysta: Godartad medfödd cysta som växer långsamt och sällan ger symtom. Tas bort om den blir stor.
- Polycystiska äggstockar (PCOS): Ett tillstånd där många små cystor bildas och påverkar hormonbalansen. Kräver ofta medicinsk bedömning.
Hur känns en cysta på äggstocken?
De flesta cystor ger inga symtom alls och upptäcks av en slump. Om cystan växer, spricker eller trycker mot andra organ kan du däremot märka:
- Molande eller ensidig smärta i nedre delen av magen
- Tryckkänsla eller uppsvälldhet i bäckenet
- Smärta vid samlag eller fysisk aktivitet
- Oregelbundna menstruationer
- Plötslig, kraftig smärta om cystan spricker
När är cystan ofarlig och när behövs utredning?
Små, vätskefyllda cystor som upptäcks hos kvinnor i fertil ålder är nästan alltid ofarliga. De kräver ingen behandling och försvinner ofta spontant. Du kan dock behöva uppföljning eller utredning om cystan:
- är större än cirka 5–7 cm
- inte försvinner efter flera menstruationscykler
- orsakar återkommande smärta eller tryckkänsla
- innehåller fast vävnad eller ser oregelbunden ut vid ultraljud
- upptäcks efter klimakteriet
I dessa fall vill läkaren bedöma om cystan kan vara hormonell, endometriosrelaterad eller i sällsynta fall tumörbetingad. För yngre kvinnor är cystor nästan alltid godartade, men efter menopaus följs de oftare upp med vaginalt ultraljud eller MR-undersökning för att utesluta förändringar som kräver behandling.
Vilka undersökningar görs vid cysta på äggstocken?
Vid misstanke om cysta börjar utredningen vanligtvis med en gynekologisk undersökning och ett vaginalt ultraljud. Ultraljudet gör det möjligt att se cystans storlek, innehåll och form vilket ger viktig information om det rör sig om en vätskefylld, blandad eller solid förändring.
Om cystan inte ser helt typisk ut eller om den inte försvinner vid uppföljning kan läkaren rekommendera ytterligare undersökningar, till exempel:
- Blodprover: För att bedöma hormonbalans (till exempel FSH, LH, östradiol, AMH) och i vissa fall tumörmarkörer som CA-125 vid misstanke om mer allvarliga förändringar.
- Vaginalt ultraljud vid uppföljning: Görs ofta efter 1–3 månader för att se om cystan har försvunnit eller förändrats.
- MR lilla bäckenet: En magnetkameraundersökning som ger en mycket detaljerad bild av äggstockar, livmoder och omkringliggande vävnad. MR används när ultraljudet inte ger tillräcklig information eller vid behov av mer exakt kartläggning inför eventuell behandling. MR lilla bäckenet går även att boka direkt via oss.
- Laparoskopi (titthålsoperation): Används mer sällan men kan bli aktuellt för att ta bort eller undersöka cystan när diagnosen är osäker eller om cystan orsakar smärta.
Valet av undersökning beror på cystans utseende, dina symtom och om du är före eller efter klimakteriet. De flesta cystor är godartade och går tillbaka av sig själva, men genom rätt utredning kan man snabbt identifiera de fall som behöver uppföljning eller behandling.
