Snabbversion
MR av knät kan avslöja orsaken till långvarig smärta och stelhet. Vanliga fynd är broskskador vid artros, benmärgsödem, svullnad (hydrops eller Bakercysta), menisk- och ligamentskador samt inflammation i ledhinnan. Diagnosen styr behandlingen, som kan innebära fysioterapi, anpassad träning, avlastning, smärtlindring eller i vissa fall kirurgi.
MR av knät kan ge värdefull information om orsaken till långvarig smärta och stelhet. Vanliga fynd inkluderar broskskador vid artros, benmärgsödem, svullnad med hydrops eller Bakercysta, meniskförändringar, ligamentskador och tecken på inflammation. Behandlingen anpassas alltid efter diagnos och svårighetsgrad, men kan innefatta fysioterapi, anpassad träning, avlastning, smärtlindring och i vissa fall kirurgi.
Artros i knät – den vanligaste orsaken
Artros är den vanligaste orsaken till långvarig smärta och stelhet i knät. Vid artros bryts brosket gradvis ned och blir tunnare eller försvinner helt på vissa områden. Detta gör att det underliggande benet utsätts för högre belastning, vilket leder till smärta, stelhet och ibland knäppningar i leden. En MR av knät kan visa både broskreduktion och djupare broskskador, ofta tillsammans med benpålagringar (osteofyter) som utvecklas när kroppen försöker stabilisera leden.
Benmärgsödem och subkondrala förändringar
När brosket är skadat kan även benet påverkas. Ett vanligt fynd vid MR är benmärgsödem, vilket innebär vätskeansamlingar i benvävnaden under brosket. Detta kan ge en dov, djup smärta och är ofta ett tecken på överbelastning. Vid längre tids sjukdom kan även subkondrala förändringar synas, till exempel cystor eller områden med förtätat ben (skleros). Dessa är typiska vid mer avancerad artros.
Svullnad i knät – hydrops och Bakercysta
Knät reagerar ofta på skador eller irritation genom att producera mer ledvätska. Detta kallas hydrops och leder till svullnad, stelhet och en känsla av spänning i leden. Hos vissa personer kan vätskan rinna bakåt och bilda en Bakercysta, en vätskefylld utbuktning bakom knävecket. Denna kan orsaka tryckkänsla, ömhet och begränsad rörlighet.
Meniskförändringar och meniskruptur
Meniskerna fungerar som stötdämpare mellan lårben och underben. Med stigande ålder är det vanligt att MR visar mindre slitageskador i meniskerna, som kan bidra till stelhet och obehag. En meniskruptur kan ge kraftigare symtom som plötslig smärta, låsningar i knät eller nedsatt rörlighet.
Ligamentskador och instabilitet
Ligamenten i knät är avgörande för ledens stabilitet. Skador på främre korsbandet eller sidoligamenten kan leda till instabilitet, svår smärta och ofta behov av kirurgi. Vid MR kan både akuta rupturer och ärrbildning efter tidigare skador upptäckas.
Synovit och inflammation
Hos vissa patienter visar MR tecken på synovit, vilket är en inflammation i ledhinnan. Detta kan ses både vid artros och vid inflammatoriska ledsjukdomar som reumatoid artrit. Synovit ger ofta svullnad, stelhet och ökad smärta, särskilt efter vila.
Fakta: Vanliga MR-fynd i knät
- Broskreduktion / broskskada – nedbrytning av brosk vid artros, leder till smärta och stelhet.
- Osteofyter – benpålagringar som uppstår vid artros och bidrar till stelhet.
- Benmärgsödem – vätskeansamlingar i benvävnaden som orsakar smärta och irritation.
- Subkondrala förändringar – cystor eller skleros under brosket, vanligt vid långvarig artros.
- Hydrops – ökad mängd ledvätska i knäleden som orsakar svullnad.
- Bakercysta – vätskefylld blåsa bakom knävecket som ger tryck och smärta.
- Meniskförändringar / ruptur – slitageskador eller skador som kan orsaka stelhet, smärta och låsningar.
- Ligamentskador – skador på korsband eller sidoligament som leder till instabilitet.
- Synovit – inflammation i ledhinnan, vanligt vid artros och reumatiska sjukdomar.
