Snabbversion
Smärta i ländryggen är vanligt och beror oftast på överansträngda muskler, diskbråck eller åldersförändringar som artros. Smärtan kan vara molande eller skarp och ibland stråla ner i benen. De flesta besvär går över av sig själva, men sök vård om smärtan är stark, långvarig eller ger domningar, svaghet eller problem med urin och avföring. En läkare gör en klinisk undersökning och kan vid behov komplettera med röntgen eller magnetkamera för att hitta orsaken.
Att ha ont i ländryggen kan kännas både begränsande och frustrerande. Smärtan kan vara molande och tröttande, som om ryggen aldrig får vila, eller plötslig och huggande så att varje rörelse blir svår. För vissa kommer den efter en lång arbetsdag framför datorn, för andra när de böjer sig ner för att lyfta något tungt. En del märker att värken försvinner efter några dagar, medan andra lever med återkommande besvär som påverkar både arbete, träning och sömn.
Det som gör ländryggssmärta särskilt komplicerad är att orsaken inte alltid är självklar. Det kan röra sig om något så enkelt som överbelastade muskler, men också om diskförändringar, åldersrelaterade slitageskador eller inflammatoriska tillstånd. I vissa fall kan smärtan dessutom stråla ned i benen, vilket gör den ännu mer besvärlig och oroande.
Faktum är att upp till 80 % av alla människor någon gång under livet får ont i nedre delen av ryggen enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Men vad beror det på? Och vad kan du göra åt det? Här får du en lättförståelig genomgång av de vanligaste orsakerna till ländryggssmärta – med tydliga råd och stöd från aktuell forskning.
För att förstå varför smärtan uppstår är det därför viktigt att känna till de vanligaste orsakerna och inte minst - när det är dags att söka vård.
Här följer några av de vanliga orsaker till smärta i ländryggen
Muskel- och ligamentsmärta
Den absolut vanligaste orsaken till ländryggsont är överansträngning eller sträckning i muskler och ligament. Det kan bero på felaktiga lyft, ensidiga rörelser, svag bålmuskulatur eller långvarigt stillasittande. Smärtan är ofta molande, kan förvärras vid rörelse och lindras av vila.
Diskbråck
Mellan ryggkotorna finns diskar som fungerar som stötdämpare. Om en disk brister eller buktar kan den trycka mot en nervrot, vilket ger både ryggsmärta och ibland utstrålning i benet (ischias). Smärtan kan vara skarp, stickande och förvärras vid hosta eller nysning.
Ischias
Ischias uppstår när ischiasnerven, kroppens längsta nerv, kommer i kläm. Vanliga orsaker är diskbråck eller degenerativa förändringar i ryggraden. Förutom ryggsmärta upplever många strålande smärta, domningar eller svaghet i benet.
Artros i ryggraden
Åldersrelaterade förändringar i ryggraden kan leda till artros. Brosket i lederna slits ned, vilket kan ge stelhet, minskad rörlighet och värk. Artros i ryggen kan också bidra till spinal stenos.
Spinal stenos
Spinal stenos innebär att ryggmärgskanalen blir trång, ofta till följd av artros eller benpålagringar. Detta kan leda till nervpåverkan med symtom som smärta, domningar eller svaghet i benen, särskilt vid gång längre sträckor.
Inflammatoriska ryggsjukdomar
Tillstånd som ankyloserande spondylit (Mb Bechterew) kan ge återkommande ryggsmärta, ofta värre på natten och i vila. Smärtan lindras vanligtvis av aktivitet och stretching.
Andra orsaker
I mer ovanliga fall kan ländryggssmärta bero på infektioner, frakturer, njursten, tumörer eller gynekologiska besvär. Därför är det viktigt att alltid vara uppmärksam på varningssignaler såsom feber, oförklarlig viktnedgång eller svår, ihållande smärta.
När ska man söka vård för ryggont?
Du bör söka vård om smärtan inte går över inom några veckor, om du får domningar eller svaghet i benen, problem med urin eller avföringskontroll, eller om smärtan är kraftig och påverkar din vardag. Det är också viktigt att kontakta vården om du upplever plötslig och svår ryggsmärta, särskilt i samband med feber eller oförklarlig viktnedgång. När du söker vård för ländryggssmärta börjar läkaren oftast med en klinisk undersökning. Här bedöms hållning, rörlighet, reflexer, muskelstyrka och känsel för att få en uppfattning om var problemet sitter och om nerver är påverkade. Ofta räcker detta som grund för en första behandling.
Om symtomen är svåra, långvariga eller tyder på nervpåverkan kan olika bilddiagnostiska undersökningar bli aktuella. En röntgenundersökning används främst för att upptäcka skelettförändringar, frakturer eller artros. Vid misstanke om diskbråck eller trånga nervkanaler ger en magnetkameraundersökning (MR) mer detaljerad information om diskar, nerver och mjukdelar. I vissa fall kan en datortomografi (CT) vara ett alternativ, särskilt vid misstänkta frakturer eller mer komplexa skelettförändringar.
Blodprover är sällan centrala vid utredning av ryggsmärta, men kan i vissa fall användas för att utesluta infektioner eller inflammatoriska sjukdomar. För de allra flesta med ländryggsont är det dock läkarens bedömning och eventuellt bilddiagnostik som ger den mest avgörande informationen för att ställa rätt diagnos.
