Ont i armbågen? Golfarmbåge och nervinklämning kan ligga bakom

När värken dessutom strålar ut mot underarm, handled eller fingrar, kan orsaken vara en kombination av senfästesinflammation och nervinklämning

Vanliga orsaker till smärta i armbågen

Smärta i armbågen kan uppstå av flera olika orsaker, men en av de vanligaste är överbelastning av de muskler och senor som styr handledens och fingrarnas rörelser. När dessa vävnader utsätts för upprepad belastning, till exempel vid styrketräning, golf, tennis eller monotont arbete vid dator, kan det leda till mikroskopiska bristningar i senfästet. Kroppen försöker reparera skadan, men vid fortsatt belastning uppstår istället degenerativa förändringar som gör att vävnaden försvagas och blir smärtkänslig.

Vid golfarmbåge (medial epikondylit) sitter smärtan på armbågens insida, där underarmens böjmuskler fäster mot mediala epikondylen. Tillståndet drabbar främst flexor carpi radialis och pronator teres – två muskler som används varje gång man greppar, böjer handleden eller vrider underarmen inåt. Typiska symtom är lokal ömhet, smärta vid grepp, svaghet i underarmen och ibland utstrålning längs underarmens insida mot handleden. Smärtan kan förvärras av långvarig statisk position, som vid datormusarbete eller repetitivt hantverk.

Alla fall av armbågssmärta beror dock inte på senfästesinflammation. I många fall orsakas eller förvärras besvären av att någon av armbågens större nerver hamnar i kläm, vilket leder till stickningar, domningar eller brännande smärta. De tre viktigaste nerverna som kan påverkas är:

• N. ulnaris: Löper bakom armbågens insida genom cubitaltunneln. Vid tryck eller svullnad här uppstår cubitaltunnelsyndrom, som ger domningar och stickningar i ring- och lillfinger, smärta vid böjd armbåge samt nedsatt greppstyrka.
• N. radialis: Passerar på utsidan av armbågen och styr delar av handens sträckmuskler. När nerven kläms i den så kallade radiala tunneln uppstår diffus smärta över underarmens ovansida och ibland svårighet att sträcka på tummen.
• N. medianus: Går på framsidan av armbågen, mellan musklerna i underarmen. Vid irritation, exempelvis när nerven kläms mellan delarna av pronator teres-muskeln, kan det ge stickningar i tumme, pek- och långfinger samt svaghet vid handgrepp.

Kombinationen av överbelastade senfästen och nervinklämning gör att vissa patienter får mer omfattande och långvariga symtom än vad en vanlig golfarmbåge skulle ge. Därför är det viktigt att tidigt identifiera om nerverna är påverkade – något som ofta kräver MR-undersökning av armbågen för att bekräfta tillståndert.

Vad kan en MR armbåge visa?

Vid långvarig smärta, misstanke om nervpåverkan eller utebliven förbättring trots vila och träning kan en MR-undersökning av armbågen ge avgörande information. Magnetresonanstomografi (MR) visar i detalj mjukdelar, senfästen, brosk och nervstrukturer, och används för att:

• Identifiera tendinopati, partiella rupturer eller inflammation i senfästen.
• Påvisa svullnad, fibros eller cystor som trycker på nervbanor.
• Upptäcka tecken på cubitaltunnelsyndrom eller annan nervinklämning.
• Bedöma ödem och förändringar i omgivande mjukdelar efter överbelastning.

Vid misstänkt nervinklämning kompletteras MR-undersökningen ibland med neurografi eller elektromyografi (EMG). Dessa undersökningar mäter nervens ledningsförmåga och muskelaktivitet och används för att fastställa var trycket på nerven uppstår och hur omfattande påverkan är. Neurografi visar hur snabbt elektriska signaler leds genom nerven, medan EMG registrerar hur musklerna reagerar på stimulering. Kombinationen av MR och neurofysiologiska tester ger en mer fullständig bild av både den strukturella och funktionella påverkan i området.

Behandling vid golfarmbåge och nervpåverkan

I de flesta fall inleds behandlingen konservativt med fokus på att avlasta vävnaden och återställa normal funktion. Målet är att minska smärta, dämpa eventuell inflammation och förbättra blodflödet i det drabbade området. Behandlingen anpassas efter symtomens svårighetsgrad och patientens aktivitetsnivå. Vanliga inslag är:

• Vila och aktivitetsmodifiering – undvik rörelser som framkallar smärta, särskilt repetitiv böjning och greppbelastning.
• Excentrisk träning – specifika övningar för underarmens böjmuskler stärker senfästet och stimulerar vävnadsläkning.
• Nervmobilisering – så kallade nervglidningsövningar kan minska trycket på nerven och förbättra dess rörlighet i vävnaden.
• Farmakologisk behandling – antiinflammatoriska läkemedel kan lindra smärta och svullnad. Kortisoninjektion kan i vissa fall användas lokalt mot senfästet men bör ges med försiktighet.
• Rehabilitering och ergonomi – anpassad träning, rätt teknik vid lyft och förbättrad arbetsställning minskar risken för återfall.

Om besvären kvarstår i mer än tre månader trots strukturerad rehabilitering, eller om neurologiska symtom som domningar, muskelsvaghet eller smärta nattetid förvärras, bör en ny bedömning göras. En MR-undersökning av armbåge kan då kompletteras med remiss till ortoped eller handkirurg. Vid konstaterad nervkompression kan kirurgisk dekompression, till exempel i cubitaltunneln, minska trycket på nerven och ge goda resultat. Prognosen är ofta mycket god när diagnosen ställs i tid och rätt behandling sätts in.

När ska man söka vård vid långvarig smärta i armbågen?

De flesta lindriga armbågsbesvär går över med vila och egenbehandling, men i vissa fall behövs medicinsk bedömning. Du bör överväga vidare utredning om:

• Smärtan inte förbättras efter vila, träning eller fysioterapi.
• Du upplever stickningar, domningar eller nedsatt känsel i hand och fingrar.
• Du vaknar på natten av smärta eller känner nedsatt greppstyrka.
• Smärtan har pågått längre än två till tre månader trots rehabilitering.
• Tidigare behandling, till exempel kortisoninjektion, inte gett någon förbättring.

Vid dessa symtom är det viktigt att utreda orsaken vidare med MR av armbåge för att utesluta nervinklämning eller andra strukturella förändringar. Tidig diagnos ökar chansen till snabb återhämtning och minskar risken för kronisk smärta.