Snabbversion
Kalium är en central elektrolyt som påverkar nervsignalering, muskelarbete och hjärtats elektriska aktivitet. Förändrade nivåer kan ge diffusa symtom eller inga symtom alls, men är särskilt viktiga att upptäcka hos riskgrupper.
- Kalium behövs för muskler, nerver och stabil hjärtrytm.
- Kaliumbrist kan ge trötthet, kramper och muskelsvaghet.
- Högt kalium ses oftare vid njurpåverkan eller läkemedelseffekter och kan påverka hjärtat.
- Venöst blodprov är bästa sättet att kontrollera kalium – kan beställas via Testmottagningen.
Vad gör kalium i kroppen?
Kalium är en av kroppens viktigaste elektrolyter – ett mineral som hjälper cellerna att kommunicera och musklerna att arbeta. Många tänker på kalium först när man får kramp i vaden, känner sig svag eller får hjärtklappning, men sanningen är att både lågt kalium hypokalemi och högt kalium hyperkalemi ibland kan utvecklas utan tydliga symtom. Eftersom kalium påverkar hjärtats elektriska system och kroppens vätskebalans är det en biomarkör som ofta analyseras vid misstanke om elektrolytrubbning, njurpåverkan eller läkemedelseffekter.
Vad är kalium och varför är det så viktigt?
Kalium finns främst inne i kroppens celler och bara en liten del cirkulerar i blodet. Trots det ger ett venöst blodprov viktig information om balansen i kroppen. Kalium behövs bland annat för:
- Normal nervsignalering (impulser mellan nerv och muskel)
- Muskelarbete, inklusive tarmens rörelser och hjärtats slag
- Reglering av vätskebalans tillsammans med natrium
- Stabil hjärtrytm (elektrisk aktivitet i hjärtat)
Normalt kaliumvärde – vad betyder referensintervallet?
Kalium mäts i blodet i enheten mmol/L. Exakt referensintervall kan variera något mellan laboratorier, men ligger ofta omkring 3,5–5,0 mmol/L.Om värdet ligger under referens kallas det hypokalemi och om det ligger över referens kallas det hyperkalemi.
Det är viktigt att tolka kalium tillsammans med symtom, övriga blodprover (t.ex. kreatinin/eGFR för njurfunktion) och läkemedel. Ibland kan kalium också bli “felaktigt” förhöjt på grund av provhantering, till exempel om blodkroppar går sönder i provet (så kallad pseudohyperkalemi). Då kan ett omprov behövas.
L ågt kalium kan leda till kaliumbrist (hypokalemi)?
Lågt kalium är oftast kopplat till att kroppen förlorar kalium (via tarm, urin eller svett) eller att kalium förskjuts in i cellerna. Hos friska personer är uttalad kaliumbrist inte det vanligaste, men det kan uppstå vid vätskeförluster eller vid vissa läkemedel.
Vanliga symtom vid kaliumbrist
Symtomen kan vara diffusa och misstolkas som “stress”, “för lite sömn” eller “överträning”. Vid tydligare brist kan man få:
- Trötthet och orkeslöshet
- Muskelkramper (t.ex. i vader), muskelryckningar
- Muskelsvaghet eller “tunga ben”
- Förstoppning (tarmens muskler påverkas)
- Hjärtklappning eller oregelbunden puls (framför allt vid mer uttalad brist)
Detta är de vanligaste orsakerna till lågt kalium (kaliumbrist)
Lågt kalium, även kallat kaliumbrist eller hypokalemi, uppstår oftast när kroppen förlorar mer kalium än den får i sig, eller när balansen rubbas av sjukdom eller läkemedel. Nedan är de vanligaste orsakerna till att kaliumvärdet sjunker.
- Långvarig diarré eller kräkningar, där kroppen förlorar stora mängder vätska och elektrolyter, inklusive kalium.
- Vätskedrivande läkemedel (diuretika), som ofta används vid exempelvis högt blodtryck eller hjärtsvikt och kan öka utsöndringen av kalium via urinen.
- Vätskebrist i kombination med hård fysisk ansträngning, där kraftig svettning utan tillräcklig ersättning av vätska och salter kan leda till rubbad elektrolytbalans.
- Otillräckligt kaliumintag, malnutrition eller ätstörningsproblematik, där kroppen under längre tid inte får tillräckligt med kalium via kosten.
- Hormonella rubbningar som påverkar kroppens salt- och vätskebalans, vilket kan göra att mer kalium än normalt förloras via njurarna.
Eftersom symtomen vid kaliumbrist ofta är ospecifika, såsom trötthet, muskelsvaghet eller kramper, kan ett venöst blodprov vara ett viktigt steg för att identifiera orsaken och avgöra om vidare utredning eller uppföljning behövs.
Vid för högt kalium finns risk för (hyperkalemi)
Högt kalium beror oftast på att njurarna inte hinner göra sig av med kalium i den takt som behövs, eller att kalium läcker ut från celler. Hos helt friska personer är högt kalium mer ovanligt, men det är en viktig markör att fånga upp eftersom höga nivåer kan påverka hjärtats rytm.
Vanliga symtom vid högt kalium
Många har inga symtom vid milda förhöjningar. När nivåerna stiger kan du uppleva:
- Muskelsvaghet eller “slapphetskänsla”
- Stickningar eller domningar
- Illamående
- Oregelbunden puls, hjärtklappning eller långsam puls
Vid uttalat högt kalium kan hjärtats elektriska system påverkas allvarligt. Vid nytillkommen svår hjärtklappning, svimningskänsla eller bröstsmärta ska du söka vård akut.
Vanliga orsaker till högt kalium
- Nedsatt njurfunktion (akut eller kronisk).
- Diabetes med njurpåverkan.
- Vissa blodtrycks-/hjärtmediciner som påverkar kaliumutsöndring.
- Kaliumsparande diuretika eller kombinationer av läkemedel.
- Provpåverkan (pseudohyperkalemi) som kräver omprov.
Är rubbade kaliumvärden vanliga?
Hos friska personer med normal njurfunktion är tydligt låga eller höga kaliumvärden inte det vanligaste. Däremot är kaliumrubbningar relativt vanliga hos personer med njursjukdom, hjärtsjukdom, diabetes eller hos dem som står på läkemedel som påverkar vätske- och saltbalans. Eftersom symtomen ofta är ospecifika (trötthet, kramper, svaghet) kan ett blodprov vara avgörande för att förstå vad som faktiskt pågår.
Kalium och kost – räcker det att “äta mer banan”?
Kalium finns i många livsmedel (t.ex. frukt, grönsaker, baljväxter, potatis, fisk och mejeriprodukter). För de flesta räcker en varierad kost för att täcka behovet. Men om rubbningen beror på diarré/kräkningar, njurpåverkan eller läkemedel är det sällan en bra idé att självmedicinera med kosttillskott. Särskilt vid misstänkt högt kalium kan extra intag vara olämpligt – därför är det klokt att först ta reda på dina nivåer.
Kaliumprov - så fungerar det
Kalium mäts med ett venöst blodprov(stick i armen). Provet används ofta för att bedöma elektrolytbalans, njurfunktion och läkemedelspåverkan, och kan vara extra relevant vid symtom som kramper, muskelsvaghet, hjärtklappning eller vid långvariga mag-tarmbesvär.
Hos oss på Testmottagningen kan du beställa kaliumprov via venös provtagning som privat remiss. Det är ett enkelt sätt att få tydlig information om din elektrolytbalans. Om värdet avviker kan det ibland behöva kontrolleras om (t.ex. om provet påverkats), och då hjälper vi dig att förstå nästa steg.
Vad säger kalium om ditt mående?
Kalium speglar en viktig del av kroppens “inre balans”. Förändrade värden kan ge ledtrådar om vätskebrist, mag-tarmförluster, läkemedelseffekter eller njurpåverkan – och i vissa fall påverka hjärtats rytm. För en korrekt bedömning behöver kalium tolkas i sitt sammanhang, gärna tillsammans med symtom och andra prover. Kalium går att beställa som venöst blodprov hos oss på Testmottagningen.





















