Snabbversion
Spinal stenos i ländryggen är ett vanligt åldersrelaterat tillstånd där utrymmet för nervstrukturer minskar, centralt eller lateralt. Symtomen varierar beroende på typ av stenos, men nedsatt gångförmåga och bensymtom är vanligt. MR ländrygg är förstahandsval för diagnostik och utgör grunden för korrekt bedömning och vidare planering.
Ländryggen består av fem kotor som skyddar nervstrukturer som förmedlar signaler till benen. Vid spinal stenos minskar utrymmet i spinalkanalen (centralt) eller i de laterala nervpassagerna (recess/foramen), vilket kan leda till påverkan på nervrötter och ge smärta samt sensoriska och motoriska symtom. Förträngningen utvecklas oftast långsamt och är i de flesta fall kopplad till åldersrelaterade degenerativa förändringar.
Vilka drabbas av spinal stenos?
Spinal stenos i ländryggen drabbar framför allt personer över 60 år och förekomsten ökar med stigande ålder. Många kan ha radiologiska tecken på stenos utan tydliga symtom, medan andra utvecklar uttalade funktionsbesvär.
Vanliga symtom vid ländryggsstenos är följande:
- Smärta, trötthetskänsla eller domningar i ett eller båda benen
- Nedsatt gångsträcka (behov av att stanna och vila)
- Försämring vid gång och stående, lindring i sittande eller i framåtböjd position
- Känsla av svaghet eller sämre kontroll i benen
Den klassiska symtombilden vid central stenos kallas neurogen claudicatio (pseudoclaudicatio).
Primära orsaker till spinal stenos i ländryggen
Den dominerande orsaken till spinal stenos är främst degenerativa förändringar i ryggraden som ofta samverkar:
- Spondylos och facettledshypertrofi.
- Hypertrofi av ligamentum flavum.
- Diskdegeneration med sänkt diskhöjd och diskbuktning.
- Förträngning av neuroforamina.
- Degenerativ spondylolisthes (kotglidning).
Hos vissa finns även en medfödd (kongenital) trång spinalkanal, vilket gör att även måttliga åldersförändringar kan ge symtom tidigare.
Sekundära orsaker
Mer ovanliga orsaker kan vara:
- Tidigare ryggkirurgi.
- Frakturer eller traumatiska förändringar.
- Tumörer eller infektioner.
- Inflammatoriska ledsjukdomar.
Olika typer av stenos - Vad är skillnaden mellan central och lateral
Vid central stenos är förträngningen lokaliserad i själva spinalkanalen. Detta ger ofta bilaterala symtom från benen (ibland med sidodominans). Typiskt är att symtomen:
- Förvärras vid gång och stående.
- Lindras i sittande eller vid framåtböjning.
- Förbättras vid aktiviteter i flexion, exempelvis cykling eller gång i uppförsbacke.
Ryggextension (att räta på ryggen) provocerar ofta besvären, medan flexion tenderar att ge lindring.
Lateral stenos
Vid lateral stenos påverkas nervroten i recessen eller i nervutträdet (foramen). Symtombilden liknar mer ischias eller rotpåverkan (rizopati):
- Ofta ensidiga bensmärtor.
- Smärta som kan förekomma både vid aktivitet och i vila.
- Eventuellt nedsatt känsel, muskelsvaghet och positivt Lasègue-test.
I praktiken är en blandbild av central och lateral stenos vanlig.
Klinisk bedömning
Misstanke om ländryggsstenos bygger främst på anamnes. Klinisk undersökning visar ofta få eller inga tydliga neurologiska bortfall. Neurologiska fynd ska vara perifera för att kunna förklaras av stenos i ländryggen.
Tecken på centralnervös påverkan, såsom positiv Babinski, gångataxi eller fascikulationer, talar för annan genes och bör föranleda utredning av exempelvis cervikal/thorakal ryggrad eller annan neurologisk orsak.
Bilddiagnostik – förstahandsval MR, andrahandsval CT
MR ländrygg är förstahandsval vid misstanke om spinal stenos i ländryggen. MR ger detaljerad information om spinalkanalens utrymme, nervrötternas förhållanden samt diskar, ligament och facettleder. Det gör att MR ofta räcker både för att bekräfta diagnosen och för att ge underlag inför eventuell specialistbedömning. Vi misstanke om spinal stenos eller andra ryggrelaterade symtom erbjuder vi MR undersökning av ländryggen som du kan läsa mer om.