Snabbversion
Njursten uppstår när salter och mineraler i urinen kristalliserar och bildar små stenar som kan fastna i urinvägarna. Det leder till plötslig och intensiv smärta i sidan eller ryggen som ofta strålar mot ljumsken. De flesta stenar passerar av sig själva, men större stenar eller de som orsakar feber, infektion eller njurpåverkan kräver behandling. Drick rikligt med vätska, sök vård vid kraftig smärta eller blod i urinen, och försök förebygga nya stenar genom att hålla god vätskebalans och en balanserad kost.
Vid ett njurstensanfall uppstår vanligttvis en skärande smärta i ryggen eller sidan som kommer plötsligt och är så intensiv att det nästan är omöjligt att ligga still. Många beskriver smärtan som en av de mest intensiva de upplevt, en vågformad smärtreaktion som fortsätter tills stenen lossnar eller helt avlägsnas.
Vad är egentligen njursten?
Njurstenar uppstår när vissa ämnen i urinen, som kalcium, oxalat eller urinsyra, kristalliserar och klumpar ihop sig till små stenar. Urinen är normalt utspädd, men vid vätskebrist eller förändrad kemisk balans i kroppen blir den mer koncentrerad, vilket ökar risken för att kristallerna växer till. Processen sker gradvis och en njursten kan bildas under veckor eller månader innan den ger symtom. Stenarna kan variera i storlek – från små som sandkorn till flera centimeter stora – och kan både finnas kvar i njuren eller vandra vidare ner i urinledaren. Njursten är vanligast hos vuxna mellan 30 och 60 år och drabbar män något oftare än kvinnor, men kan förekomma i alla åldrar.
De flesta njurstenar passerar ut av sig själva utan att märkas. Men om en sten fastnar i urinledaren hindras urinflödet, vilket skapar ett ökat tryck i njuren och utlöser ett så kallat njurstensanfall – ofta med plötslig, mycket kraftig smärta.
Vanliga symtom vid njursten
Det typiska symtomet är hastiga och beskrivs som en intensiv smärta i sidan eller nedre delen av ryggen, vanligtvis på ena sidan. Smärtan kommer i skov och uppstår då urinledaren försöker pressa stenen vidare mot urinblåsan.
- Plötslig, skärande smärta i sidan, ryggen eller nedre delen av magen.
- Smärta som strålar mot ljumsken, underlivet eller insidan av låret.
- Illamående och kräkningar.
- Blod i urinen – urinen kan bli rosa, röd eller brun.
- Täta urinträngningar eller sveda när du kissar.
- Känsla av att inte kunna tömma blåsan helt.
Smärtan brukar nå maximal styrka inom några minuter och är ofta så kraftig att man har svårt att sitta eller ligga still. Den kommer i attacker och kan pågå i flera timmar tills stenen rör sig eller passerar vidare.
Varför får man njursten?
Den vanligaste orsaken till njursten är vätskebrist. När kroppen förlorar vätska, till exempel vid varmt väder, feber eller fysisk aktivitet, blir urinen mer koncentrerad och kristaller bildas lättare. Även kosten, genetiska faktorer och vissa sjukdomar kan bidra till att stenar bildas. Vissa personer har dessutom en medfödd tendens att utsöndra mer kalcium eller urinsyra i urinen, vilket ökar risken ytterligare.
Faktorer som ökar risken att utveckla njursten
- För lite vätskeintag – särskilt vid hög aktivitet eller varmt klimat.
- Högt intag av salt, animaliskt protein eller oxalatrika livsmedel.
- Övervikt och stillasittande livsstil.
- Ärftlighet – om nära släktingar haft njursten ökar risken.
- Sjukdomar som gikt eller rubbningar i kalciumomsättningen.
- Långvarig användning av vissa läkemedel, exempelvis vätskedrivande.
Så diagnostiseras njursten inom vården
Diagnosen baseras på en kombination av symtom, urinprov, blodprov och bilddiagnostik. Behandlande läkaren bedömer främst smärtans karaktär och lokalisation och kontrollerar om det finns blod i urinen. Blodprover som Kreatinin och Kalcium kan eventuellt används för att bedöma njurfunktion och upptäcka rubbningar i saltbalansen.
I syfte att att bekräfta diagnosen används oftast bilddiagnostik, främst wen undersökning som kallas för CT urinvägar (datortomografi) vilket är den mest träffsäkra metoden och visar både stenens storlek och position. I vissa fall används ultraljud, särskilt vid upprepade anfall eller graviditet, eftersom undersökningen är strålningsfri.
Behandling av njursten
Behandlingen beror på stenens storlek, läge och symtom. Små stenar (oftast under 5 millimeter) passerar i regel ut av sig själva. Under tiden rekommenderas rikligt vätskeintag, smärtstillande läkemedel och ibland läkemedel som vidgar urinledaren för att underlätta stenens passage. Målet är att lindra smärtan och hjälpa kroppen att bli av med stenen naturligt.
Om stenen dock är större eller orsakar infektion, feber eller påverkan på njurfunktionen krävs aktiv behandling. Det kan ske med stötvågsbehandling (ESWL), där stenen krossas till mindre bitar som kan passera, eller med titthålsteknik via urinröret (uretroskopi). I mer komplicerade fall kan en tunn slang, så kallad stent, sättas in för att avlasta njuren tills stenen kan tas bort.
Vid misstanke om njursten ska du alltid söka vård
Sök alltid vård om du får kraftig eller ihållande smärta i sidan eller ryggen som inte går över, särskilt om den kombineras med feber, frossa, illamående eller blod i urinen. Dessa symtom kan tyda på att stenen blockerar urinflödet eller att en infektion har uppstått, vilket kräver snabb medicinsk bedömning.
Kontakta med fördel vårdcentralen om du upplever återkommande smärtor, misstänker att du haft njursten tidigare eller ofta får urinvägsinfektioner. En enkel utredning kan minska risken för framtida stenar och hjälpa dig att förebygga nya besvär.
Så kan du förebygga njursten
Det mest effektiva sättet att minska risken för njursten är att dricka tillräckligt mycket vätska – minst två liter per dag, och mer vid varmt väder eller fysisk aktivitet. En balanserad kost med måttligt intag av salt och animaliskt protein hjälper till att hålla urinen utspädd. Undvik överdrivet intag av oxalatrika livsmedel som spenat, rabarber, rödbetor och nötter. Vid återkommande njursten kan individuell kostrådgivning eller läkemedelsbehandling behövas, beroende på vilken typ av sten som bildas.
