Munsår – så vet du om det är herpes

Trots hur vanligt det är finns det ofta osäkerhet kring vad herpes egentligen är, hur det smittar och om man kan testa sig. Här går vi igenom vad du behöver veta – och hur du kan ta reda på om du bär på herpes.

Vad är herpes?

Herpes är en kronisk virusinfektion som orsakas av herpes simplexvirus. Det finns två huvudtyper av herpes:

• HSV-1 – orsakar oftast munsår (munherpes)
• HSV-2 – orsakar oftast herpes i underlivet

Båda typerna kan dock förekomma både runt munnen och i underlivet. När man en gång smittats stannar viruset kvar i kroppen i vilande form och kan aktiveras igen vid exempelvis stress, infektion, hormonella förändringar eller nedsatt immunförsvar.

Hur vanligt är herpes?

Herpes simplexvirus är mycket vanligt i Sverige. Uppskattningsvis bär mellan 60 och 80 procent av den vuxna befolkningen på HSV-1, den typ som oftast orsakar munsår. Många är smittade utan att veta om det, eftersom infektionen ofta ger milda symtom eller inga symtom alls.

Smittan sker vanligtvis tidigt i livet. Många får herpes redan i barndomen genom nära kontakt, till exempel via kyssar eller delade bestick med någon som bär på viruset. Det är alltså inte ett virus man ärver genetiskt, utan ett virus man smittas av genom kontakt.

I sällsynta fall kan ett barn smittas av sin mamma i samband med förlossning, men detta är ovanligt och skiljer sig från den vanliga smittvägen. Herpes överförs inte via arvsmassan och är inte medfött på samma sätt som genetiska sjukdomar.

Eftersom herpes är så utbrett är det fullt möjligt att bära på viruset hela livet utan att någonsin få tydliga munsår. För andra kan viruset aktiveras periodvis, till exempel vid stress, infektion eller nedsatt immunförsvar. HSV-1 är betydligt vanligare än HSV-2, och många som bär på viruset får aldrig några tydliga utbrott. Andra får återkommande munsår med varierande frekvens.

Hur smittar herpes?

Herpes smittar genom direkt hud- eller slemhinnekontakt med viruset. De vanligaste förekommande smittvägar är:

• kyssar eller nära kontakt med någon som har munsår.
• oralt sex.
• kontakt med saliv eller slemhinnor.

Smittorisken är som störst när blåsor eller sår är synliga, men viruset kan även överföras när inga symtom finns, så kallad asymtomatisk virusutsöndring. De flesta smittas genom nära kontakt med någon som redan bär på viruset. Eftersom herpes är så vanligt sker smittan ofta utan att man vet om det och det går sällan att avgöra exakt när eller från vem man smittats.

Att få herpes är inte ett tecken på att något är ”fel” – det är en mycket vanlig virusinfektion som de flesta lever med utan större problem.

Hur ser herpes ut?

Munsår som orsakas av herpes utvecklas ofta i flera tydliga steg. Ett utbrott börjar vanligtvis med en lokal känsla av stickningar, klåda eller sveda i huden runt munnen, ofta innan några synliga förändringar uppstår.

Därefter kan följande förändringar ses:

• små, tättsittande vätskefyllda blåsor på rodnad hud.
• blåsor som spricker och övergår i öppna, ytliga sår.
• bildning av skorpa som successivt läker.

Förloppet tar vanligtvis mellan 7–14 dagar, men kan variera mellan individer och mellan olika utbrott. Bilden ovan visar ett typiskt exempel på hur ett munsår kan se ut under utbrottets olika faser.

Det är viktigt att känna till att herpes inte alltid ger klassiska blåsor. Vissa får endast rodnad, små sprickor eller en svidande känsla utan tydliga blåsor, vilket kan göra det svårt att avgöra orsaken enbart utifrån utseendet.

Går det att testa om det är herpes?

Ja. Det går att undersöka om du bär på herpes simplexvirus genom ett venöst blodprov som analyserar antikroppar mot både HSV-1 och HSV-2.

Ett antikroppstest kan visa:

• om du tidigare har varit i kontakt med HSV-1, som oftast orsakar munsår.
• om du tidigare har varit i kontakt med HSV-2, som oftast orsakar herpes i underlivet.

Blodprovet visar om immunförsvaret har bildat antikroppar mot herpes simplexvirus och kan därmed ge information om en tidigare eller pågående herpesinfektion. Testet kan däremot inte avgöra exakt när smittan skedde eller om ett specifikt pågående sår orsakas av herpes. Här kan du läsa mer om herpes blodprov och hur provtagningen går till.

Behandling och egenvård

Herpes går tyvärr inte att bota, men besvären kan lindras. Antivirala läkemedel, såsom aciklovir eller valaciklovir, kan förkorta utbrott och minska symtomen om de sätts in tidigt. För de flesta så räcker egenvård, medan andra med täta eller besvärliga utbrott kan ha nytta av läkemedelsbehandling i samråd med vården.

När kan herpes ge komplikationer?

De allra flesta herpesutbrott, inklusive munsår, läker av sig själva utan komplikationer. I vissa situationer kan dock besvären bli mer uttalade och kräva medicinsk bedömning. Om blåsor och sår irriteras, exempelvis genom att man kliar eller petar på dem, kan läkningen fördröjas. I vissa fall kan bakterier ta sig in i huden och orsaka en sekundär hudinfektion. Det kan visa sig genom ökad rodnad, svullnad, varbildning eller tilltagande smärta, och kan då behöva behandlas med antibiotika.

Mer allvarliga komplikationer är mycket ovanliga, men herpes simplexvirus kan i sällsynta fall sprida sig i kroppen. Detta ses främst hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel vid allvarlig sjukdom eller pågående immundämpande behandling. I sådana fall kan infektionen påverka nervsystemet och orsaka hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation.

Du bör söka vård om du får kraftigt försämrade symtom, hög feber, uttalad sjukdomskänsla, svår smärta, snabbt tilltagande rodnad runt såren eller om symtomen inte förbättras som förväntat. Även personer med nedsatt immunförsvar bör ha låg tröskel för att kontakta vården vid herpesutbrott.