Snabbversion
Diabetes är en av våra vanligaste kroniska sjukdomar och innebär en nedsatt förmåga att reglera blodsockret. Förhöjda blodsockernivåer kan uppstå både tillfälligt och långvarigt, men det är den långvariga påverkan som ökar risken för komplikationer.
- Diabetes drabbar cirka 500 000–600 000 personer i Sverige, främst typ 2-diabetes.
- Normala blodsockervärden hålls inom snäva gränser hos friska personer tack vare insulin.
- Diabetes kan diagnostiseras med fastande glukos, HbA1c eller glukosbelastning.
- Högt blodsocker (hyperglykemi) kan uppstå vid stress, infektion, fysisk inaktivitet eller otillräcklig behandling.
- Långvarigt förhöjt blodsocker kan skada blodkärl, nerver och organ.
- Blodprover som fastande glukos och HbA1c är centrala vid misstanke och uppföljning.
I Sverige lever ungefär 500 000–600 000 personer med diabetes, där den stora majoriteten har typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes är vanligast hos vuxna, men förekomsten i yngre åldrar ökar, medan typ 1-diabetes ofta debuterar i barndomen eller ungdomsåren. Detta gör diabetes till en av de vanligaste kroniska sjukdomarna i befolkningen och en betydande folkhälsofråga. Att mäta och tolka blodsockret är centralt vid diagnostik och uppföljning.
Normala blodsockernivåer hos personer utan diabetes
Hos personer utan diabetes hålls blodsockret inom ett relativt snävt intervall. Det beror på att insulin frisätts snabbt och effektivt efter måltid, vilket gör att glukos kan tas upp i kroppens celler. Enligt internationella riktlinjer kan diabetes diagnosticeras om:
- Fastande plasmaglukos ≥ 7,0 mmol/L vid två separata tillfällen
- HbA1c ≥ 48 mmol/mol (6,5 %)
- Plasmaglukos ≥ 11,1 mmol/L två timmar efter en standardiserad glukosbelastning
Dessa gränsvärden används för att avgöra om kroppen har svårt att reglera blodsockret och om det finns anledning till vidare utredning eller behandling.
Vad händer med blodsockret vid diabetes?
Vid diabetes är kroppens förmåga att reglera blodsockret nedsatt. Antingen produceras inget insulin alls (typ 1-diabetes), eller så finns insulin men kroppen svarar sämre på dess effekt (typ 2-diabetes). I båda fallen leder detta till att glukos inte tas upp i cellerna i tillräcklig utsträckning utan i stället blir kvar i blodet.
Konsekvensen blir att blodsockret stiger, särskilt efter måltider. Vid obehandlad eller otillräckligt behandlad diabetes kan blodsockernivåerna bli mycket höga, ibland 15–30 mmol/L eller mer, särskilt i samband med infektion, stress eller annan fysisk belastning. Detta tillstånd kallas hyperglykemi.
Klassificering av högt blodsocker
Förhöjda blodsockernivåer delas ofta in enligt följande:
- Förhöjt blodsocker: 10,0–13,9 mmol/L
- Betydande högt blodsocker: > 13,9 mmol/L
I praktiken är det dock inte ett enskilt värde som är avgörande, utan hur ofta och hur länge blodsockret ligger förhöjt.
Tillfälligt eller långvarigt högt blodsocker
Ett tillfälligt högt blodsockervärde kan uppstå av flera orsaker, till exempel:
- en kolhydratrik måltid
- stress, smärta eller sömnbrist
- minskad fysisk aktivitet
- infektion eller feber
Sådana tillfälliga höjningar normaliseras ofta av sig själva eller kan korrigeras med behandling, till exempel justering av kost, fysisk aktivitet eller – hos personer med insulinbehandling – extra dos snabbverkande insulin. Om blodsockret däremot upprepade gånger ligger för högt, särskilt vid samma tidpunkt på dygnet eller efter specifika måltider, bör situationen analyseras mer noggrant. Då kan det finnas behov av att justera behandlingen eller identifiera bakomliggande faktorer som påverkar blodsockerkontrollen
Varför är långvarigt högt blodsocker skadligt?
När blodsockret är förhöjt under längre tid påverkas kroppens vävnader på cellnivå. Glukos binder till proteiner i blodkärlens väggar och i bindväv, vilket gradvis förändrar deras struktur och funktion.
På sikt kan detta leda till:
- skador på små blodkärl, exempelvis i ögon, njurar och nerver.
- skador på stora blodkärl, med ökad risk för hjärtinfarkt och stroke.
- nervpåverkan med nedsatt känsel, smärta eller domningar.
- försämrad sårläkning och ökad infektionskänslighet.
Det är dessa långsiktiga förändringar som ligger bakom många av de komplikationer som är förknippade med diabetes.
Blodprover vid misstanke om diabetes
Vid misstanke om diabetes eller rubbad blodsockerreglering är vissa blodanalyser särskilt relevanta. Fastande glukos mäter blodsockernivån efter minst 8 timmars fasta och ger en ögonblicksbild av kroppens glukosreglering. Förhöjda värden kan tala för nedsatt glukostolerans eller diabetes, men behöver ofta bedömas tillsammans med andra fynd. Ett viktigt kompletterande prov är HbA1c, som speglar den genomsnittliga blodsockernivån under de senaste 2–3 månaderna. Till skillnad från fastande glukos påverkas HbA1c i mindre grad av tillfälliga variationer, såsom stress eller en enskild måltid, och används därför både för diagnostik och uppföljning av diabetes.
För den som vill göra en mer omfattande utredning har vi tagit fram en fördjupad hälsokontroll med fokus på diabetes och blodsockerreglering, där flera relevanta markörer analyseras tillsammans. Detta ger en bredare bild av hur kroppen hanterar glukos och kan bidra till att identifiera tidiga tecken på insulinresistens eller diabetes – även innan tydliga symtom har utvecklats.
